Okej, nu ska jag äntligen försöka få något skrivet om vad det egentligen är jag gör här. Ni har ju redan fått veta rätt mycket om vad det är i praktiken jag gör här -- men varför(, för vilket ändamål).
(1) Som bekant ska jag bli gymnasielärare, i religion och filosofi. Vilket bland annat innebär att jag kommer att undervisa om hinduism. Det är förvånansvärt svårt att hitta bra information om den religionen. Läser man i läroböcker är det sällan en särdeles smickrande bild som målas upp. (Jag skulle, tyvärr, kunna ge en hel del exempel på detta, men avstår för den här gången. ;-) ) Redan bara att hitta bilder, på gudomer eller annat, kan vålla problem.
Här hittar jag inte bara material jag kan ta hem, jag får dessutom känna på religionen. Sättet att leva. Jag får erfarenheter jag kan dela med mig av, berättelser jag kan återge. Jag tror att det är dem eleverna tar med sig hem och funderar på själva, inte fakta-rutor från böcker. Riktiga, konkreta historier, historier ur verkligheten, är guld värda.
Efter vistelsen här, kommer jag att ha en helt annan förståelse av hinduismen, än den jag skulle ha fått om jag bara läst böcker. Jag har en helt annan insikt.
Om materialet kan ännu nämnas, att jag bland annat köpt många planscher. För en plansch, ca 30x80 cm, ville försäljaren ha hela (motsvarande) 70 öre av mig. Gick därifrån med sextio stycken. (Nejdå, riktigt alla var inte åt mig; många var även köpta å någon annans vägnar.)
Foton? Till dags dato har jag tagit dryga 1.500 bilder. Det finns en hel del med andra ord. Men det har ni ju redan sett själva också, här på bloggen.
Gissa om mina elever kommer att vara trötta på allt som heter Indien!
(2) Den officiella orsaken jag är här för, är för att skriva en uppsats. I Sverige: C-uppsats; motsvarande i Finland: kandidatuppsats. Jag gör fältarbete här, samlar material till uppsatsen. Läs: jag intervjuar folk.
Ämnet för min uppsats, är Kabir. Har för mig att jag nämnt honom tidigare, och jag kommer att berätta mer om honom inom kort! Han är en person som dels är intressant att studera i egen rätt, bara för att ta reda på mer om honom; dels är han en karaktär jag är övertygad om att jag kommer att kunna använda i undervisningen. Tror eleverna kommer att älska honom -- och ni också. Som sagt, jag hoppas att jag snart får ett inlägg skrivet om honom, så ni också lär känna honom. Han är en söt liten sarkastisk surkart till litterär pärla.
(3) Något som kanske också kan nämnas, är själva resan. Jag har aldrig varit särdeles sugen på att resa; det har bara inte funnits en drift därtill inom mig. Tillika som jag väl ändå tänker att det är "något man borde göra." (Ni vet, det där mannet som man mer eller mindre vill rätta sig efter, göra nöjt.) På det här sättet får jag en hejdundrande upplevelse till resa gjord -- samtidigt som jag har ett (annat) syfte med den (än bara resandet i sig).
Jag tror inte att jag hade rest till Indien "bara för skojs skull" -- nu när jag väl är här, kan jag i och för sig väl tänka mig återvända. (Skulle vara så roligt att visa Banaras för dig, Linda! Introducera dig till alla härliga människor här! De är alla nyfikna på dig; frågar när jag kommer igen, om du kommer med.) Det gällde att passa på att resa nu, för jag blir ju klar till våren. En sådan här chans hade nog aldrig kommit igen.
Så, jag tror det var det. Orsakerna jag kommer att tänka på så här i första hand i alla fall. Sen har det säkert tillkommit en hel del nöjen och nyttor som nu lämnas onämnt. Mer om Kabir snart! (Men jag tänker mig att ni vid det här laget har insett mer än väl, att "snart" har en rätt speciell innebörd för mig, gällande detta.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar