torsdag 11 september 2014

Ett maraton på bredden

40 pass löpning sen 1 augusti. 14 senaste 10 dagarna. Vet inte hur mycket det är för dig, men det är mycket för mig. (Arbetspendlingslöpning FTW!) Känns som ett maraton på bredden, eller något. 




Senaste fem dagarna eller så har kroppen varit rätt trött. Seg. Inte haft någon fart. Idag var det lite annorlunda. Fortfarande lika trög, men fanns på något sätt möjlighet att trycka på. Men det krävdes lite beslut och vilja (till skillnad från annars, då det ändå rullar på rätt bra av sig själv.) Roligt.


Kroppen anpassar sig? Känns som vid 35km utav 42, ungefär. När man sprungit förbi de där värsta partierna och krafterna återvänt för att huvudet ser målet hägra. 


Egentligen skulle jag hellre ha färre pass och längre pass -- eller ja, längre i a f --, men man tager vad man har möjlighet till!


Imorgon blir en vilodag. Tror jag. 

söndag 29 juni 2014

Svensk sommar

Det är ganska precist så här uppslagsordet "svensk sommar" skulle kunna illustreras.


Ja, så här också, i o f s.

måndag 19 maj 2014

Påsklilja bland vitsipporna i Mulleskogen

Vid förra årets (2013) påskparad valde Ellen ett traditionellt tema: kyckling.


Även i år valde hon en utklädnad tätt knuten till högtiden, men kanske ändå något lite udda. Ellen ville vara en påsklilja. Sagt och gjort; mamman fixar biffen.

Efter paraden tog vi oss en tur till Mulleskogen i Kil. En sällsam syn. Påskliljan, bland vitsipporna.









(större bilder @ flickr.)


Underbara unge. Duktiga Linda.

lördag 3 maj 2014

Vart man sig i staden vänder...

... har man en benig korumpa framför sig.

Som här. 



Ibland kan man för omväxlings skull få ett oväntat nylle i bild.


Finns ju ett uttryck på engelska, att det är dets-eller-dets "heliga ko". Att man högaktighåller något, till synes utan rimliga skäl därtill. Att man tycker något är jätteviktigt, utan att det faktiskt är det. "Som kor i Indien!" Och så skakar man på huvudet, och ler lite. 

Fast det är inte riktigt så enkelt. Det finns faktiskt helt rimliga, förnuftsmässigt hållbara skäl till att man ser kon som viktig. Konkreta, praktiska fördelar med att saker är just som de är. 


Till att börja med är det kon som hålls som helig --- inte tjuren. Tjuren nyttjas i lantbruk, och lantbruk är a och o, oberoende hur mycket telefonitjänster som tagits över av landet. Tjuren må vara viktig, men utan ko kan inga tjurar produceras. 

Vidare är kons mjölk en viktig näringskälla för barn, men används även bl a för att göra ghee, som nyttjas i såväl matlagning som religiösa ritualer. Ja, det mesta av kon används i rituella ändamål. Men tillbaka till de praktiska!


Fortfarande är eld ett vanligt sätt att värma upp mat och hus. Men ved kan vara dyrt. Kobajs är billigare. Uppskattningsvis 800 miljoner ton koskit produceras årligen. 40-70% av detta används som bränsle för matlagning. Resten används som gödsel. (Marvin Harris (2007) i Down to Earth Sociology, s 266.) Kisset med, för den delen.


Fast det slutar inte där. Även om det inte talas högt om det, så är det inte så att en ko bara kastas i Ganges eller dylikt, efter sin död. Varje del brukas. Allt från hud/skinn till kött. Renhetsreglerna gäller framför allt de som har råd och möjlighet att följa dem --- de som står lägst i rang på den sociala stegen har inte sådana möjligheter. För dem är kokött en möjlighet. Men det finns ju även andra grupper, som inte har några som helst problem med att äta kokött. Som kristna. Eller muslimer. Vilka må vara minoriteter, men i siffror pratar vi ändå om rätt stora grupper.

Dessutom tävlar inte ko och människa om samma matprodukter. Snarare tvärtom; korna får det människorna inte äter. Rester som blivit över. Saker som slängts. Det kostar mycket lite --- just tack vare att de strövar omkring. Detta sprider även kobajset och -kisset, som används. 

Systemet må vara annorlunda än det vi är vana vid, men det bör inte avfärdas som rena dumheter och vidskepligheter. Det finns praktiska fördelar. Det funkar. Det är effektivt --- fast vi inte direkt skönjer det som sådant.




Ifall du vill läsa mer; kolla här (PDF) och sammanfattat/mer lättläst, här (PDF).

torsdag 1 maj 2014

"Vänskap värd att fira"

Apropos KAU och Indien. Här kan ni läsa mera, och se fler (av mina) bilder! Få veta ytterligare lite om vad jag jobbar med också. :)

"Vänskap värd att fira"

Mänsklig kedja vid världsvattendagen

Den 22 mars firades världsvattendagen (World Water Day). I Banaras ordnas årligen en mänsklig kedja av Sankat Mochan Foundation på dagen. Folk samlas (skolbarn, inte minst) och bildar en kedja mellan Ganges och smutset, så att säga. "Inte en droppe smuts i floden," lovar man.


SMF driver Swatcha Ganga (Rena Ganges), som bl a KAU var med och starta upp. Grundaren var den dåvarande mahanten (överstepräst) vid ett av stadens viktigaste tempel, Sankat Mochan, tillika professor i hydraulik vid BHU, Veer Bhadra Mishra, som avled 2013. [Syns på tavla i bakgrunden på bilden nedan.] Hans son Vishwambhar Nath Mishra [bilden nedan], professor i elektronik vid BHU, har efterträtt honom som mahant. 


Ni som hängt med i media om det indiska valet känner säkert till namnet Narendra Modi. Rena Ganges var något som Modi tog upp då han besökte Banaras, och bl a pratade med mahanten.



... Varför tar jag upp detta? Tja, framför allt gillade jag bilden överst, och ville lägga upp den här. :) Men kändes torftigt utan att berätta vad det handlade om. Och så blev det som det blev. Dessutom kanske det är lite roligt att få veta lite mer om vad jag sysslade med, där nere.

torsdag 24 april 2014

Holi: färgfesten

Dansandet och festandet (drickandet) hade börjat redan på dagen innan bålet tändes.


Men höjdpunkten var ju dagen efter. Då var det dags för vad Holi är känt för: färgkastandet. Och nog kastades det färg.


Och sköts, med både små och stora pickadoller.




Färgen står för Krishnas [wikipedia] lek med människan. Hur alla är lika inför gud. Närmare bestämt handlar berättelsen om kärlek, och Krishnas älskade Radha. Krishna är den mörke, mörkhyade (porträtteras oftast blå). Radha hade ljus hy. Han beklagade sig för mamma Yashoda om detta, att det var orättvist. Hon föreslog då att Krishna skulle smeta färg i ansikte på Radha, vilken färg han än behagade. Änd thö rest, äs thei sei, is histåry.







Under Holi är det okej att göra sånt som man vanligtvis inte kan göra. De normala sociala reglerna gäller inte. Exempelvis var det en ung man, som jag ofrivilligt orsakat lite besvär för. Normalt sett hade han inte chans att uttrycka detta, men nu fanns det möjlighet. Han kom fram med en flaska färg, och började smeta på -- rätt hårdhänt. Handflata efter handflata med färg, samtidigt som han sa "jag är inte arg; jag är inte arg." När vi träffades efter Holi var det hela också utspelat.





Holi är en vårfestival. Det är en festival var man firar det godas vinst över det onda. Det är också en ny början. Man bränner allt det gamla i bålet; man lämnar efter sig allt det man inte vill ha -- det bränns upp. Det omvandlas i elden. Och så påbörjas något nytt i o m Holi, färgkastandet. Man börjar på en ny kula, var alla är jämlika. Allt gammalt groll lämnas därhän.

Vid sen eftermiddag är det livliga färgkastandet över, och man går och tvättar sig. Man tar på sig nya kläder -- gärna vita.


Och så går man och träffar vänner. Man hälsar på; man kramar; man sätter en liten tika färg i pannan (men inte mer än det).

Jag var förresten lite orolig för kameran, på förhand. Men det gick bra!


Större bilder hittar ni ju, som alltid, @ flickr.


Det här var det tredje och sista inlägget om Holi. De två tidigare handlade om förberedelser och eld.

onsdag 23 april 2014

Holi: elden

Kung Hiranyakashipu var som sagt småputt på Prahlad, pojken sin, som tillbad Vishnu. Kungen bad sin syster Holika ta hand om saken -- och hon försökte döda honom genom att sätta sig i elden med Prahlad. Holika var nämligen immun mot eld. Men tji fick hon! Tack vare sin tilltro till Vishnu omvändes rollerna. Prahlad räddades, och Holika brann upp.

Ni ser Holika brinna nedan. Prahlad [flickr] har tagits bort innan man tände elden.


Stämningen var hög sedan innan, man hade dansat och festat loss sen eftermiddag. Elden tändes elvatiden på kvällen. Efter att den tänts gicks det och sprangs runt elden.



Några kastar även sånt som är oönskat i elden. Det här ska f f a förstås symboliskt. Man går runt elden, och för varje gång så kastar man vad man vill bli av med i elden, exempelvis ilska och irritation, benägenhet att stressa upp sig eller oroa sig i onödan. Bland annat ett gäng unga män som kom på rad, och för varje varv kastade de med tom näve något i elden.

Genom elden förvandlas det onda till något positivt. Den aska som blir kvar är så att säga välsignad, helig. Den plockas upp och används.

Dansande höll på ett tag till, efter att elden börjat lägga sig. Det gällde att lägga sig i tid för att ändå orka ta itu med det riktiga festandet, följande dag. ---Till vilket även vi återkommer imorgon.


Fast först, två av mina favoritbilder från resan:






Det här var del två av tre utav inläggen om Holi. Läs gärna även förberedelserna och färgfesten.

tisdag 22 april 2014

Holi: förberedelser

Nyss, när jag var i Indien, fick jag äntligen fick jag se Holi på riktigt. Det var en upplevelse.

Kommer några bilder de närmaste dagarna. Ifall du missat tidigare bilder, se då albumet "Indien 2014" på Flickr. (Kommer fortsättningsvis läggas till bilder ytterligare en vecka eller så. Jag kör på ett par bilder per dag.)

Men det var Holi jag skulle komma till. En minst sagt färggrann festival. (Ja, högtiderna brukar kallas "festivaler", fast det kanske inte riktigt är rätt ord. `Högtid', å andra sidan, tar kanske inte riktigt fasta på det festliga. Nåväl, jag blandar lite som jag tycker. I det här fallet kanske `festival' ändå inte är helt fel.)

Det handlar om en vår-högtid. Det handlar om guds lekfullhet med människor -- i det här fallet Krishna, en form Vishnu fötts som på jorden. En färgernas festival. Det handlar om att det goda övervinner det onda. Det handlar om Prahlad, son till den onde demonkungen Hiranyakashyapa. 

Men vi kommer till det. Än så länge är vi vid förberedelserna.

Någon vecka innan det hela brakar loss är förberedelserna i full gång. Här håller man t ex på att bygga det bål var Hiranyakashyapas onda syster Holika kommer försöka döda Prahlad. (Vi återkommer till det.)



Ganga Mahal, universitetets studiecenter och mitt hem för vistelsen, syns för övrigt i bakgrunden.

Det är framför allt unga och barn som jobbar på, men alltid nu och då kommer någon äldre för att kolla till konstruktionen. Här är det ännu mest grönt. Men det kommer fyllas på av allehanda material. Allt från Ericsson-skyltar till cykelringar.

Barn upprättar också hinder lite varstans, och ber om "Holi-skatt", för att bekosta festligheterna. De ber turister; de ber lokala; de går från butiksägare till butiksägare. De är riktigt, riktigt laddade.

Tidigt på dagen D. Bålet tänds sent på kvällen.



Närbild; onde Holika som håller gode Prahlad i sin famn.



Prahlad tillber Vishnu, vilket man lugnt kan säga att pappa demon inte gillar. Vilket är varför kungen försökt döda Prahlad på lite olika sätt och vis. Här är det nu faster Holika som ska göra ett försök. Hur det går --- får ni reda på imorgon. (Om jag får tummen ur, som planerat. Annars får ni påminna mig.)

Det här var det första inlägget av tre om Holi. Läs gärna även om elden och färgfesten.

söndag 16 februari 2014

Två löpturer också

Okej. Ni har fått bilderna. Då förstår ni vad som är nästa obligatorium?

Just det. Löpturerna.

I synnerhet två var nämnvärda. (Jag säger synnerhet, för det brukar ofta hända en eller annan detalj på så gott som varje löptur i Indien som liksom gör händelsen minnesvärd.)

Först, så var det den här lördagsmorgonen när jag sprang till BHU [Runkeeper].

Väl inom universitetsområdet kom jag snabbt till en av träningsanläggningarna. Jag brukar inte springa på bana. Vad tusan; kanske skulle prova nu. Så det gjorde jag.

Efter ett tag började det dyka upp indiska studenter, som också sprang runt banan.

Så det blev lite tävling. Och ett antal varv. Tycker det gick rätt bra för mig. Vissa av dem verkade tycka det var roligt, andra verkade vara mer eller mindre ditkommenderade. Utrustningen varierade mellan allt från jeans och barfota, till löparskor och märkeskläder.

Ungefär vid kilometer sex kom det dock någon som gav mig en match, medan fartökningen innebar att min mage --- som vid tiden inte alltid ville samarbeta, så fick avbryta utmaningen och bege mig hemåt. Roligt var det dock. Snart blir det mer!


Den andra löprundan jag tänkte nämna sprangs i Delhi [runkeeper]. Här handlade också om varv på varv på varv. Men inom ett ännu mindre område. Nämligen inom hotellets inhägnade område i Delhi. *facepalm*

Ärligt talat trodde jag det rörde sig om ett större område än det faktiskt var. Det lät så när jag pratade med dem. Menmen.

Kommer i varje fall inte bo där denna gång, utan på ett hotell som knappelunda har liknande anordning. Misstänker det inte blir något springas av i Delhi. Däremot kommer vistelsen i Banaras vara något längre (tre veckor), så hinner springa desto mera där.

lördag 15 februari 2014

Några sena bilder från Indien '13

För ganska precist ett år sen nu, var jag i Indien igen. Åter tillbaka, fem år senare, alltså. Inte kommit mig för att skriva så mycket om det --- blev två inlägg om Washington ändå [springtur; en rolig detalj]. Alltid något? :)

Nåväl. Nu är det snart dags igen. Och inför det tänkte jag bjuda på några bilder från Banaras, 2013. Där är några godingar, om jag så får säga det själv!



Bildspelet gjort med Admarkets flickrSLiDR.

Ifall bildspelet ovan inte funkar, så (1) svär åt din webbläsare, inte mig. Det är högst antagligen den som är överbeskyddande. (2) Kolla om du har en diskret sköld i adressfältet; (3) klicka på den; (4) säg åt den att du inte behöver någon riddare genom att välja "läsa in osäkra skript" eller något sånt. Det handlar inte om en säkerhetsrisk, utan innehåll som kommer annorstädes ifrån än sidan du är på.

På tal om vilket. Ett alternativ är att helt enkelt se bilderna samlade på flickr istället. Här: krissen, indien vt13.

Avdelningar