söndag 15 februari 2009

onsdag 11 februari 2009

100 dagar kvar

25 veckor graviditet överstökat + några dagar; i "26:e veckan" nu. Eller på ytterligare ett annat, lite mer exakt, sätt uttryckt: 100 dagar kvar!

Under större delen av de 25 veckorna har Linda haft gravidsnuva, och emellanåt har det varit rätt jobbigt, inte kunnat sova för att ha hackhostat och snuvsnörvlat --- men mycket lättare nu, sovit bra om nätterna osv.

Däremot har hon börjat stöna lite mer när hon ska ta sig upp ur soffan eller liknande. ;-)

Lillingen sparkar på som aldrig förr. Vet inte om det är slag eller sparkar, men hon tar i, det är ett som är säkert. Och lägger mer kraft bakom stötarna för var dag. Vid det här laget kan hela magen studsa till som han går på. Än så länge gör det dock inte ont; det är inte obehagligt eller något sånt. Bara trevligt.

Åsikterna om det är flicka eller pojke har gått mer i sär allt eftersom, även om flicka verkar vara mer populärt för tillfället. Så där sammantaget, skulle jag säga att det vid det här laget har varit ungefär lika många gissningar hitåt som ditåt.

Förra veckan hörde vi hans hjärta slå. Det var lite roligt. "Låter som en häst galopperar," menade Linda. Viktkurvor och växtkurvor och allt vad det var; allt såg (och lät) bra ut, menade barnmorskan.

Lika utdraget långsamma som de första veckorna var, lika snabbt undanglidande har de senaste veckorna varit. Och det går bara snabbare och snabbare för var dag. Nu är det dryga veckan kvar tills andra trimestern är slut; sen är det "bara" sista tredjedelen kvar. Den för Linda mest påfrestande biten, antagligen. Slut på "den lyckliga tiden", som en annan gravid kallade fasen Linda är i nu för. ... Än så länge är det dock där vi är. :-D

Barnvagn har vi fortfarande inte riktigt bestämt oss för. Men vi har nog kommit fram, ganska precist, till vad det ska bli för sorts ändå. Ska ännu lite kika i Finland, om det finns tillfälle därtill, då vi åker dit nästa vecka. Håller givetvis utkik på Blocket också! Men det börjar nog bli dags att bestämma sig nu... Inte långt kvar; och det blir bara färre och färre dagar kvar hela tiden. Tänk, imorgon är det bara 99.

Religionskrig genom Londons bussar

Under januari månads tid har Londons bussar varit ateisters slagskämpar; 800 bussar har burit reklam med uttrycket "There's probably no God. Now stop worrying and enjoy your life." Detta har debatterats mycket --- till och med förvånansvärt mycket, kan jag tycka.

Ursprungligen hade de tänkt gå med "There is no God. ...", men reklambyrån ville inte gå med på det; tyckte det var för starkt. Senare har väl just detta probably kanske varit en av detaljerna som gjort det till en lyckad kampanj. Nu är det inte ateister som försöker slå in något i huvudet på troendet, utan mer en "uppmaning till att tänka fritt", enligt Richard Dawkins, upphovsmannen till kampanjen och författaren till boken The God Delusion. ... Vidare låter det ju onekligen lite mer komiskt; det är lite lättare att komma ihåg. Mer slagkraftigt, helt enkelt!


Dawkins menar att ingen höjer på ögonbrynen åt religiösa budskap; dem är vi vana vid att möta konstant. Men anti-religiösa, det är ovant; det är provocerande. Det orsakar debatt. Och debatt, tänkande, det är "en styggelse för religion", menar han.

Hur det än må vara med det, så går nu de troende till motattack. Religionskriget fortsätter --- på Londons bussar. Från och med i måndags (9 Jan 2009) rullar 125 av Londons bussar fram med slagordet: "The fool hath said in his heart, there is no God." (Ps 53) Kanske inte en helt fullt lyckad kontring, kan jag tycka. Inte lika slagkraftigt. Men jag tror ju definitivt inte slaget var slut här; det kommer säkert att komma en fortsättning.


---Och så länge detta religionskrig fortskrider med Londons bussars reklamplats som slagfält, kommer de som säljer reklamplatserna att skratta hela vägen till banken.


PS. Ifall det råder någon oklarhet om saken: jag delar inte Dawkins åsikt om att tänkande skulle stå i motsats till religion!
PPS. Bilden är ifrån Wikimedia Commons.

onsdag 4 februari 2009

Januari-spring

Tycker hösten har gått lite segt, springmässigt. Inte fått avverkat alls lika många kilometer som jag brukar --- men nu under januari har det tagit fart igen, tycker jag. Framför allt för att jag varit ute på morgon-turer igen! Allt som allt var jag ute 14 gånger, och av de gångerna var jag ute före halv sju hela fyra gånger. (En av dem var ju då den där, eh, Utlåst i reflexväst -gången...) Det känns lite bra. Piggare hela dagen efter att ha börjat dagen så.

Summa summarum blev det alltså 14 turer vilket blev ca 113 km. I medeltal drygt 8 km; kortaste omkring 5 km och längsta knappa 17 km. Medelhastigheten var 4,96 min/km; snabbaste 4,44 och långsammaste 5,33.

Flera intervaller --- senast såväl i lördagskväll som i söndagsmorse. Var lite sliten efter det, kan jag lugnt intyga. När man drar på för fullt så, så påfrestar det muskler som jag inte visste fanns också. Vilket väl är såväl en trevlig som otrevlig överraskning, lite beroende på hur man ser på saken.

Blir februari en lika bra springmånad, så är jag nöjd! :-) Hittills har det blivit två turer, varav vilka en var på en morgon. Idagmorse, för att vara exakt.

Däremot har jag yogat lite mindre de senaste två veckorna, något jag tänkt ta tag i nu. Känner skillnad rätt snabbt, betydligt stelar redan. Inte bara utav utebliven yoga förstås, utan det i kombination med mer spring i benen...


Sträcka och tid


Hastighet, medeltal (min/km == lägre är snabbare)