Två skäl varför vinterlöpning är så bra

Det är vinter. Idag lite mer än på andra dagar. Löparen i mig stornjuter.

(1) Det går inte att springa fort. Det är liksom bara att släppa den tanken helt och hållet; inte ha några ambitioner åt det hållet alls. Istället satsa på långt och länge.

(2) Varje tur har ännu större potential än vanligt att bli små äventyr --- inte minst snöyriga dagar som denna. Det är omväxlande, utmanande underlag. Nästan lite offroad-känsla; terräng fastän man fortfarande är inne i stan. Kort sagt: det är roligare. Och dessutom ännu skönare, väl inne i värmen.

Halkan är inget problem, så länge du inte försöker springa fortare än vad som är lämpligt. (Hur fort är det? Du märker när du börjar falla. Långsammare än så.) Det blir ett lite annorlunda steg; annorlunda landning och avstamp -- detta är vinterlöpning, helt enkelt. Men passa på och njut vid ex vis tunnelpartier, då du stöter på den gamla vännen friktion! Ta då ut stegen, och tygla åter tempot när snön närmar sig. Köp broddar, om så. Då är inte ens is ett problem.

Tvärtom -- halkan bidrar bara till en naturlig fartlek! Stundom är det slirigt; stundom fäster det; ibland vet man inte så säkert. Eftersom du anpassar farten därefter --- vilket betyder ger järnet!! när du kan --- så får du också in korta spurtar och lugnare partier. På ett lekfullt, omväxlande sätt. Fartlek!

(Bonus-fördel) Det blir spår. Lite roligt när man kör FiveFingers, och lämnar tåspår. Alltid är det någon som blir konfunderad. (Japp. Sån humor har jag.)

Så. Ut och spring!

[EDIT 27 dec 2012: Om Halka = fartlek, ovan.]

Nya skor!

Bra eller dåligt, nya skor blev det i a f! Ett par Inov-8 Bare Grip 200.

Kan väl klassas som "minimalistskor."

Barfotaskor stämmer däremot inte särdeles väl, tycker jag. De har nämligen rätt så rejäla dobbar. Så pass, att man inte känner markens textur knappt alls. Däremot är de så pass tunna, att foten följer underlaget.

Greppet torde vara mycket bra, även då det är blött och glatt. Välbehövligt, med tanke på de förhållanden som väntar vid Fjällmarathonet.

Jo, självklart har jag varit ute på en testrunda. :) Skulle inte våga ta vilka skor som helst direkt till en mara, men de här är s a s tillräckligt lite _skor._ Alltså, de är så mjuka, och har så pass få skavanker, samt passar foten så pass bra, att jag tror det kan gå.

... Men helt säker är det förstås svårt att vara. Lite vanskligt känns det. Bättre, långt mycket bättre, hade varit att haft dem en vecka sedan; sprungit lite längre med dem, i mer varierande terräng. Får helt enkelt ta en testrunda till, på fredag, efter boktiteln upp, och ha plan b i ryggan utifall att...

Lätt löpsteg

Veckans tema för Fotosöndag var sko. Ville visa skillnaden i vikt och storlek på de kayanosar jag sprang i förr, och de fivefingers jag springer i så gott som varje tur, sen september ifjol. Just det syns nog bäst i den här bilden, men nedanstående blev snyggare. Tycker jag.

(större @ flickr)

FiveFingers är då s k "barfotaskor" eller minimalistiska löpningsskor. Så tunna som möjligt, men ändå visst skydd mot underlaget. Kort sagt: jag är mycket nöjd med dem. Nu. Det tar dock ett tag att vänja sig.

Inför första löpturen hade jag en bild framför mig, hur jag skulle susa ljudlöst fram. Som en katt. En tiger. En ninja. Pytt. Tänk: kassaskåp med styltor på fjädrar som inte funkar. Alltså klumpigt som bara den. DUNS DUNS KLUMPEDUNS för varje steg.

Men det blev bättre.

Löpsteget ändrade sig. Jag blev smidigare. Fick bättre balans; till och med så jag tyckte mig märka av det i vardagen. Starkare fötter, helt enkelt.

Förstås tog jag i lite för hårt i början. (De sa ju man inte skulle. Börja försiktigt och bla bla bla. Så vad trodde de?) Borde kanske inte ha kört back-intervaller en månad in och så vidare --- men strunt samma, idag kan jag springa långt med dem utan känningar vare sig här eller där.

Och det går snabbt. Faktiskt en markant skillnad i hastighet, jämfört med tidigare. Kanske är det bara viktskillnaden (FiveFingersen väger hälften så mycket som Kayanosarna), men jag tror det även är skillnaden i dämpning -- och därmed det ytterligare annorlunda löpsteget -- som påverkat.

Skulle kunna fortsätta lovorda -- finns fler, positiva detaljer jag inte tagit upp --, men slutar här, för stunden åtminstone. Är ni nyfikna --- fråga. Och om du hellre fortsätter läsa själv, om minimalistiska löpningsskor/"barfota"skor, så kan du t ex börja med de här svenskspråkiga texterna här [1], [2]; and/or these in English [3], [4].