Heh, ibland blir man glad för lustiga anledningar.
Först, lite bakgrundsinformation. Facebook är en sida på nätet, var man skapar "nätverk" av personer. Hittar gamla (och nya) vänner. Kan på ett lätt sätt berätta vad som händer, och så har de en hel del olika tillägg, varav vissa är av typen "hur bra känner du din vän"-sällskapslekar. Eller något sånt. (Mer info om Facebook på svenska and in english.)
Nåå, i en sån "hurudan tycker du din vän är"-lek, ska man sätta betyg på olika karaktärsdrag hos vännen. Och, ja, vad ska jag säga: det känns som att de som är mina vänner på Facebook faktiskt är mina vänner. Det verkar som att de känner mig. Skrattade högt för mig själv -- eller rättare sagt, småskrockade lite lätt, då jag satt (och sitter fortfarande) på Open Hand. (Även om de nog inte riktigt vetat vad de tänkt på när de betygsatte det där med musiken. x-D )
Minns så väl, en dag i Helsingfors för flera år sedan, efter att Linda fått välja kläder åt mig, hur hon grät av glädje då hon såg mig i dem. Kommer inte ihåg om hon sa det då eller senare, men hon tänkte nog ungefär att "Ååh, du kan se ut som någonting annat än ett lopptorg." Visst. Med lite hjälp så kanske. x-D
Ha ha ha . . . tänker på när vi kollade på dina gamla foton jag på varannat kort tittade frågande på dig och förväntade mig en förklaring till outfiten. Men i Indien är du riktigt stilig måste jag säga!
SvaraRaderaTack Fatima. Uppskattar stödet. :-)
SvaraRadera