Själv kastade jag in handduken rätt tidigt. Andra kom däremot hem kring fem på morgonen. De hade varit med om början på en ceremoni; en ceremoni med en sådan atmosfär att det helt enkelt inte var ett alternativ att smyga därifrån. Men en ceremoni som räckte i fyra timmar eller något liknande. Jo, flera hade, sa de, sovit.
Egentligen kändes det rätt likt bröllop hemma. Middag och fotografering. Utbyte av något som symboliserar äktenskapet. Ringar eller som här, som synes på bilden nedan, blommor runt halsen. Släkt och vänner.
Eftersom bruden i o m giftermålet flyttar hemifrån, lämnar sin familj, så ska hon se ledsen ut. Att inte vara ledsen är som att säga åt familjen att man inte tycker om dem. Men ibland är det ju svårare än annars att hålla masken. (Gummen får le hur mycket han vill.)
Duga.
(Bilder tagna av Fatima, Stina, och ett av mig tror jag.)Innan vi gick kände jag mig rätt underdressed, jämte flickorna. Men det kändes allt bättre då vi väl kommit fram. Alla kvinnor hade på sig påkostade sarees -- men det verkade som om männen helt enkelt kom i det de hade lust för i stunden. Några hade kostym. Många hade vad som såg ut som vanliga kläder. Vilket, eftersom det blir allt kallare, i många fall innebar en pullover. Hetaste mode bland män just nu! Och det skadar inte om det är lite ljusrött och, särskilt, gärna lite glittrigt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar