Bhaiyadooj

Två dagar efter Diwali var vi inbjudna hem till Ashish för att titta på bhaiyadooj ritualen. ("Ritual" får mig att tänka på mörka kåpor, månsken och häxkittlar. Men nu är det ju alltså då inget sånt som jag syftar till. Ingen av gångerna jag använder ordet. "Festival" funkar bara inte i mindre sammanhang, även om det i andra, större sammanhang känns... festligare? Mer träffande. Inte lika många negativa associationer i mina öron.) De kallade den även för "brother and sister ceremony." (Mm. Ceremoni vore ju ett annat, möjligt ord. Här tänker jag på kungar, drottningar, riddare och adling. Nåja... Ni har väl fått en bild vid det här laget vartåt jag siktar, och vad jag inte menar. Hoppas jag.)

Då vi kom in var ovanstående mandala redan färdig. Efter en satte sig systrarna i huset, och mamma Mira, runt mandalan. Började dekorera den med attiraljerna på fatet ni ser i bilden. Inne i mandalan ser ni bland annat Ganga (cirklarna); ett ljus (ovanför cirkeln i nedre, högra hörnet); en kung och en drottning (paret som håller varandra i hand); solen (övre vänstra hörnet) och månen (övre högra hörnet); en spis samt man och hustry (ovanför det ovannämnda ljuset); ett träd (något snett uppåt och till vänster om kungaparet); en orm (längst till vänster); med mera.

Efter en stund kom det ytterligare gäster, flickor från grannskapet. Då de hade benämnt ceremonin till "bror och syster ceremoni", så hade vi förväntat att såväl bröderna som systrarna skulle delta. Så var inte fallet: det var bara kvinnor kring mandalan. Till höger ser ni mandalan färdig-dekorerad. Av bomullen ni såg i skålen, gjorde de ett gul-randigt band. Det symboliserade långt liv för bröderna. Det nämndes även att det fanns sju bröder i mandalan; systrar hörde jag inget om. (Drottning och hustru fanns, men systrar?)

Det här går som en röd tråd genom de flesta festivaler, de flesta ritualer och ceremonier vi varit med om. Det är kvinnorna som utför det hela, och de gör det för männen -- närmare bestämt, för sönerna, eller, som i det här fallet, bröderna. Vilket är varför jag blev lite besviken på bristen av broderligt deltagande i den här ceremonin också. Men jag tänker att männen kanske inte skulle vara så intresserade av att vara med heller. Kanske. De har sina sätt att umgås, och det här -- ritualer i olika former -- verkar vara en stor del av kvinnornas sätt att umgås.

Männen träffas ute, på gatan, i affärerna, i gatucaféerna. De ses på kvällen, ute. Det är sällan jag har sett indiska kvinnor sitta på ghaten i grupp. Men det finns alltid unga män som gör det (ie. sitter på ghaten i grupp).

Till namnet gör kvinnorna det för sönernas, för brödernas skull -- men i praktiken känns det som att det är för deras egen skull. Jag gör säkert en alltför välvillig tolkning; visst är det tråkigt att fokuset ligger så snett, genusmässigt. Och visst tänker jag efter de stereotypa mönstren i funderingen ovan; det borde jag kanske inte göra. Men undrar om alla ändå, egentligen, får som de vill. Männen håller på med sitt; kvinnorna träffas, pratar, grejar. För traditionerna vidare, som de kulturbärarna de är. De säger att de gör det för männen, för att hålla dem nöjda med att vara utanför.

Äh, jag vet inte. Försöker hitta logiken där bakom. Hur tänker ni?

På bilden till höger är musar. Den används i bröllop till att -- just det -- mosa (... krossa ...) ris; om jag förstod det rätt. Enligt deltagarna i bhaiyadooj, används musarn i varje ritual. Tänker att den kanske symboliserar äktenskapet; familjen, det som är det viktiga i livet.

Förresten, jag nämnde att det i mandalan fanns en man med hustru samt en spis. Under ett tillfälle i ritualen, slängdes de äkta tu in i spisen. Fick ingen förklaring till detta, men upplevde det som lite småroligt. ;-) På samma bild med mosarn, ser ni även, direkt till höger om den, de gulrandiga bomullsbanden jag nämnde tidigare.

Det hela avslutades med att broderna fick prasad. Det vill säga: sötsaker som legat kring mandalan medan ritualen utfördes. Kvinnorna kunde inte äta av just de sötsakerna -- det vill säga av sötsakerna som välsignats av den ritual de utfört; om de skulle äta av den så skulle "we get all stretchy here," pekandes på ansiktet.

Det betyder givetvis inte att de inte åt sötsaker överhuvudtaget! De hade precis samma bakelser sparade på sidan av, och åt av dem tillsammans med lite vatten eller te, efter att de var klara med ritualen. Satt ner och tog det lugnt, fortsatte småprata.