söndag 1 april 2012

Lätt löpsteg

Veckans tema för Fotosöndag var sko. Ville visa skillnaden i vikt och storlek på de kayanosar jag sprang i förr, och de fivefingers jag springer i så gott som varje tur, sen september ifjol. Just det syns nog bäst i den här bilden, men nedanstående blev snyggare. Tycker jag.

Light running -vs- cushioned running


FiveFingers är då s k "barfotaskor" eller minimalistiska löpningsskor. Så tunna som möjligt, men ändå visst skydd mot underlaget. Kort sagt: jag är mycket nöjd med dem. Nu. Det tar dock ett tag att vänja sig.

Inför första löpturen hade jag en bild framför mig, hur jag skulle susa ljudlöst fram. Som en katt. En tiger. En ninja. Pytt. Tänk: kassaskåp med styltor på fjädrar som inte funkar. Alltså klumpigt som bara den. DUNS DUNS KLUMPEDUNS för varje steg.

Men det blev bättre.

Löpsteget ändrade sig. Jag blev smidigare. Fick bättre balans; till och med så jag tyckte mig märka av det i vardagen. Starkare fötter, helt enkelt.

Förstås tog jag i lite för hårt i början. (De sa ju man inte skulle. Börja försiktigt och bla bla bla. Så vad trodde de?) Borde kanske inte ha kört back-intervaller en månad in och så vidare --- men strunt samma, idag kan jag springa långt med dem utan känningar vare sig här eller där.

Och det går snabbt. Faktiskt en markant skillnad i hastighet, jämfört med tidigare. Kanske är det bara viktskillnaden (FiveFingersen väger hälften så mycket som Kayanosarna), men jag tror det även är skillnaden i dämpning -- och därmed det ytterligare annorlunda löpsteget -- som påverkat.

Skulle kunna fortsätta lovorda -- finns fler, positiva detaljer jag inte tagit upp --, men slutar här, för stunden åtminstone. Är ni nyfikna --- fråga. Och om du hellre fortsätter läsa själv, om minimalistiska löpningsskor/"barfota"skor, så kan du t ex börja med de här svenskspråkiga texterna här [1], [2]; and/or these in English [3], [4].

Bra träningsvecka.

Äntligen kommit igång så där ordentligt med träningen igen, efter diverse vinteråkommor. Ja, och så är både snö och (nästan all) sand borta, så det går såväl att springa med barnvagn som att cykla med "räserfräsern". Så det har jag gjort.

Lör 24/310,5km barnvagnslöpning i 4:36min/km
Sön 25/325km cykling i 30,82km/h; Kil => Karlstad
Mån 26/3(inget)
Tis 27/310km intervaller (8x900 med 300m vila emellan); medeltempo 4:25min/km
Ons 27/322km cykling till jobbet i 30,01km/h
Ons 27/322,72km cykling från jobbet i 33,52km/h
Tor 28/315,67km barnvagnslöpning -- dagislämning -- i 4:52min/km
Fre 29/37,65km morgonlänk med sega ben i 4:49min/km

Det har framför allt gällt att hitta de där vardagsstunderna när det går att klämma in träning också. Som att cykla till jobbet (Kil).

Hör och häpna: sammantaget gick just det snabbare med cykel än med buss. Alltså om man räknar in att ta sig till och från buss o s v. Väckarklockan och ringa samma tid (5:00), då jag börjar 7. Med cykel var jag på plats 6:15. Gott om tid att duscha, äta morgonmål, och dricka kaffe sittandes i massagestolen. Hem (Kil => Karlstad) är det nerför stora delar av rutten, så den gick på 40 minuter, dörr till dörr!

I torsdags var det springande dagislämning. Lillebror sovande i vagnen; storasyster springandes bredvid. När hon inte ville springa så vilade hon en stund på ståbrädan -- någon minut senare var hon sugen att springa igen; så det gjorde hon. Och så vidare. Ellen väl lämnad, sprang jag och Elis ytterligare 15,67km Gubbholmen runt, runt (runt, runt.....).

Under gårdagens morgonrunda var benen faktiskt något sega.

Idag har jag inte tränat något särskilt.
---Imorgon är en annan femma. Bra vecka, hur som.