Oi voi, på radion igen

Värmlänningar har ju vid ett flertal tillfällen tidigare ([1], [2], m fl; inte nämnt det varje gång :-P ) blivit utsatta av min finska i radio. Tidigare i veckan fick de även smaka på min svenska.

Texten är utspridd lite här och där; första bilden från "Honung"; andra ifrån "Det Finska Värmland". Namnet blev inte riktigt rätt på alla ställen, menmen. Rösten är ju min oberoende vad de kallar den; nunan likaså. ;-)

Lyssna på det kan du göra här, så länge det finns uppe. Och även efter det, eller nu direkt, så kan du höra det direkt här på sidan (längst ner).

---

Gah. Det är så otillförlitligt att lägga upp saker på nätet. :-/ Tjänster kommer; tjänster går, ja ingenting består. BooMP3 som jag använde sist för att lägga upp radiosnutten verkar ju inte fungera längre. Försöker få det att fungera, och uppdaterar såväl den här som den andra sidan då det väl är gjort; om jag hittar något vettigt sätt att göra det på.

...

Så. Det fick bli esnips. Få se hur länge de fungerar som det ska... *suck*

Påskhäxa från förr

En bild av en påskhäxa från 1988.

Har ni haft påskhäxor som hälsat på er? Det har inte vi. Traditionen skiljer sig för övrigt lite mellan Sverige och Finland -- faktiskt, inom Finland också, efter språkgränsen. I Finland går de finska häxorna "virpomaan" på palmsöndag; man ger videkisskvistar, gärna prydda med färggranna fjädrar, i utbyte mot karkki eller dylikt. Kvistarna passar ju lite, om än lite långsökt, ihop med just palmsöndag också? Till saken hör även en ramsa (mer om den straxt). Nu är det ju inte sagt att alla gör så här, att alla lägger ner sig så pass mycket. Men några gör det!

De finlandssvenska häxorna, samt häxorna i Sverige, går istället ut på påskafton eller däromkring. Man har inte med kvistar och säger inte några ramsor. I Sverige har man däremot påskbrev, i praktiken teckningar ritade av, får man hoppas, barnen som går och påskar. Själv minns jag inte att jag skulle ha haft något annat än en tom kaffepanna som jag hoppades fylla med karkki. :)

Men tillbaka nu till vad de finska barnen i Finland sjunger som välsignelse för det nya året när de kommer och påskar med sina fäderprydda kvistar. En tradition jag tycker om! Dels gillar jag tanken som sådan, att det med kvisten kommer en välsignelse för året; dels gillar jag att man har lagt ner tid på att inte bara klä ut sig utan både ha med kvist och ha lärt sig ramsan. ... Dels kan de vara jäkligt söta, småhäxorna, när de står utanför dörren och virpoo! :-D Vilket vi erfor i Helsingfors. (Var nog den enda gången någon knackat på.)

Har tidigare inte vetat exakt vad det är de sjunger, förutom då förstås att det börjar med "virvon varvon", och så vidare. Men så stötte jag på en artikel hos YLE var hela citerades:

Virvon, varvon,
tuoreeks, terveeks,
tulevaks vuodeks,
vitsa sulle, palkka mulle!

Mie virvon vitsallain
toivottelen terveyttä, menestystä
enkä paljon palkkaa vaadi, enkä velkakirjaa laadi


Virvon varvon vitsasella,
koskettelen pajun oksasella,
isännälle ikä pitkä,
emännälle perä leveä,
tyttärelle punaset posket,
pojalle hyvä hevonen.

Siulle vitsa
miulle mitä vaan.

Virpoi, varpoi vitsat siul,
kana ko munnii, nii muna miul!

Den med färg markerade delen ifrån ovan i fri översättning[1]:

Väver trolldom med mitt spö,
berör med videkvist,
långt liv åt far,
bred bak åt mor,
röda kinder åt syster,
en bra häst åt bror.

En kvist åt dig,
vad som helst åt mig.

Fint, va? x-D

---

[1] Gällande översättningen av "virvon varvon" så tas förslag med alternativ emot med glädje! Vad jag vet betyder det som sådant inte egentligen något, men i o m ändelsen tycker jag ändå det är något uttalaren aktivt gör. Och så tycker jag det låter lite vävande. :-P Försökte med "hokus pokus", men det låter helt enkelt inte lika bra. Så det fick bli så där istället. Men, som sagt, om någon har ett annat, bra förslag på hur man kunde översätta det, berätta gärna!!

EDIT (14/4): Ändrat "häxdag" för Finland/Sverige efter en kommentar. ... Och så blev det lite ytterligare småändringar av bara farten! ;-)

Finska kurs: termin 2

Förra veckan avslutades första terminen av finska kursen. ---Och imorgon börjar nästa! Att den faktiskt fortsätter betyder alltså att flera tyckt kursen varit tillräckligt bra för att fortsätta. Närmare bestämt, hälften av de åtta som ursprungligen var med.

Vilken lyx, egentligen, att ha en klass på fyra! Fast om det någon dag är så att en eller två inte kommer så märker det ju å andra sidan direkt också. Petat lite på en liten text jag tänkte vi skulle använda imorgon. Planerar ha lite mera sånt; fler sammanhängande berättelser.

Syftet jag hade mer föregående termin (12*90min) var att deltagarna skulle få upp ögonen för strukturen av det finska språket. Att de skulle bli lite varm i kläderna med synen och användningen av alla dessa ändelser (nåja: av några av dem i a f). Samt att de skulle påbörja byggandet av ett ordförråd. ---Just gällande ordförrådet så blev jag dock positivt överraskad, många kunde redan rätt många ord. Syftet med kommande termin blir att deltagarna ska bli lite mer självständiga; att de med hjälp av en ordbok skulle kunna plocka ihop meningar. Vi har redan böjt en del verb, men hoppeligen kommer de efter termin 2 kunna komma göra det själva.

Eftersom jag inte vanligtvis undervisar i språk, är jag lite osäker hur mycket jag ska kräva; hur högt jag ska lägga ribban. Och alltså försöker jag göra det helt anpassat till min upplevelse av var de är just nu. Å ena sidan tror jag att det så inte blir för jobbigt, utan fortsätter vara roligt; å andra sidan är jag lite rädd att jag inte kräver så mycket av dem som jag borde. Att de skulle lära sig mer om jag skulle kasta in dem på djupare vatten.

Nåväl, mycket hinner ändras ännu i kursupplägg och dylikt; även om jag har idéer och planer, så är absolut ingenting hugget i sten.

Lite västnyländska

Det var ju tal på språkigheter för en liten stund sedan. I Västra Nyland publicerades på nyårsafton en artikel om "Raseborgska"; till det hade lagts till en liten tabell med "Lite västnyländska". Tänkte nu delge er den --- skratta, gråt, eller känn en gnutta hemlängtan. (Men ni svenskar som läser det här? Har ni inte hört Kariska tidigare, så vet ni inte hur de här ska uttalas, egentligen. Bara så ni vet. Men betona alltid första stavelsen så är ni en bit på vägen!)

Detta är alltså inte allmänna finlanssvenska uttryck, utan just västnyländska sådana:

• frön = feg
• ripa = dra, riva
• bodjo = butik
• knycka sig = bli skrämd
• läst = beläst
• hyrtta = stanna, bromsa
• slut = dum
• trött = dum
• tråtta = klämma in
• slut´å´ = sluta!
• läsa = gnälla, tjata
• taloger = pratsam
• larmoger = gnällig
• fälor = spår
• jåplig = löjlig
• myky lite = väldigt lite
• gles = småelak [uppkäftig]
• knäpp = kulle
• lura = kika
• stign = håll i sidan
• dabbstaka = dumbom
• tåkå = så, sådan
• råpla = skriva fult, klottra
• [råpel = fult skrivet, klotter]
• jåpel = betydelselöst eller fånigt prat, gnäll
• ngt "hörs" bra = något låter bra, verkar bra
• att ha sig = att "vara" i en lek
• krikloger = skranglig, ostadig, krokig
• kråkla = bråka, ställa till med besvär
• [kråkel = bråk, besvär]
• tråma/tråmas = klämma in, trängas
• bråkla = bryta, trycka, bända
• sprattelsticka/sprakelsticka = tomtebloss
• påsarygga = att någon åker på den andras rygg
• mådes/mådas = form för måste
• jonej = kan betyda nej, kan användas för att avsluta det man säger eller påbörja något nytt
• illmuttuger = att vara på dåligt humör, negativ, käftas emot
• ilimitas = bråka, föra oväsen
• permenta = anstränga sig, arbeta hårt
• krikla, kräkla = krypa (fort)

Vet inte om jag skulle hålla med om stavningen alla gånger, men något ditåt är det ju.

Kalsongbadare och burkini

Vet du vad en kalsongbadare är? Burkini kanske är mer lättgissat.


Språkrådet (wp) har sammanställt årets nyord (2008). Officiellt kommer den ut först imorgon, men Hufvudstadsbladet hade redan hela listan:

ADV – enkelt råd vid diffusa sjukdomssymptom [bildat till Alvedon, dricka, vila]

ansiktsspårning – teknik hos webbkamera som gör att den filmades ansiktet alltid är i fokus

bekymringssamtal – ökad anv.: samtal som polisen har med föräldrar vars barn verkar vara på väg in i småkriminalitet [efter no. bekymringssamtale]

bilmålvakt – medellös person som står som ägare till en bil som han inte kan betala skatt för eller de parkeringsböter som den egentliga användaren orsakar

bloggbävning – det att väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar ett visst ämne [till blogg och jordbävning]

blåstråle – en teknik för digital lagring, vanligt nu som alternativ till dvd [av eng. Blu-ray, eg. varumärke]

bullerbysyndromet – vurm i Tyskland för svenska idylliska miljöer [till Bullerbyn, namnet på en by i Astrid Lindgrens barnböcker]

burkini – baddräkt med långa ärmar och ben [bildat till burka och bikini]

celebritariat – grupp av B-kändisar [efter motsvarande ord på eng. myntat av journalisten Toby Young till celebrity ’celebritet’ och proletariat]

finanssmälta – totalt sammanbrott av ekonomin [bygger på härdsmälta i överförd användning]

förväntningssamhälle – samhälle där förväntan om kommande saker är viktigare än att njuta av det man har nu [ordet lanserat av professor Micael Dahlén]

gatustickning – utsmyckning i form av en stickning runt en lyktstolpe e.d., som stickats fast direkt på plats, äv. stickgraffiti [efter eng. streetknitting]

geotaggning – det att bilder förses med uppgifter om exakt position [efter eng. geotagging av geo- och tag ’märka’]

kalsongbadare – pojke som badar med sina märkeskalsongar under badbyxorna och ser till att märket syns

klimatism – nedsättande: rädslan för en klimatförändring sedd som en fanatisk trosriktning

kosläpp – det att släppa ut korna på bete

kringmyndighet – myndighet som på något sätt hör ihop med någon verksamhet

kroppsskanning – metod att med en speciell apparat lysa igenom en kropp som ett led i säkerhetskontrollen på en flygplats [efter eng. body scanning]

kuddbok – bok i en litterär genre där författaren spontant skriver ner berättelser, tankar och iakttagelser m.m. utan någon speciell disposition [via eng. pillow book efter motsvarande ord i japanskan; omkring år 1000 utkom en bok med den titeln av en japansk kvinnlig författare]

laddhybrid – hybridbil med uppladdningsbart batteri

ljudaffisch – reklamaffisch försedd med ljud

mikroblogg – blogg för korta inlägg

minidator – ny anv.: mycket liten bärbar dator; även mini-pc, pyttedator

mobillångfilm – långfilm inspelad med kameramobil

plastis – syntetiskt framställd is för skridskosport; även syntetis

plutoid – benämning på ny typ av dvärgplanet [efter Pluto, som förlorade sin status som planet 2006]

skynka – visa att man är för eller emot exempelvis ett bygge genom att hänga ut ett skynke i viss färg utanför sitt fönster

svenskad – om hemmagjord version av filmklassiker (som sedan läggs ut på nätet) [efter eng. sweded, lanserat i filmen ”Be kind rewind”]

säg – ökad anv.: uttalande, formulering [äldre som journalistjargong]

ödleplåster – plåster som efterhärmar de sugkoppar som finns på en geckoödlas fötter

(HBL)

Där ser man. Vissa av nymodigheterna har jag väl stött på -- mikroblogg; finanssmälta; plastis; och sånt -- men de roligare var väl roliga just därför att jag nog inte hört dem tidigare.

Mitt favoritord får nog vara "kalsongbadare", eller egentligen inte själva ordet som sådant, utan snarare den betydelse som de här ger begreppet. Att det inte bara är en badare-i-kalsonger, utan han har dessutom på sig en viss typ av kalsonger, och badar i dem i ett särskilt syfte. Undrar vid vilka stränder dylika badare häckar?

[ävvro] och [terapäfft]

En glad klick i dagens regn och rusk väder var följande insändare-med-svar i GT:

[FRÅGA:] Varför uttalar man i Sverige ”euro” som ”ävvro”, medan ”terapeut” uttalas ”tärrapäfft”. Här finns varken logik eller samstämmighet.
---Finlandssvensk i Sverige

SVAR: En stavelse där vokalerna ”eu” ingår uttalas normalt med ett u- eller ett v-ljud.
– Man kan alltså säga ”euro” eller ”evvro”, bägge uttalen är rätt, berättar GT-kulturens språkexpert Sture Allén från Svenska Akademien.
Samma regel gäller ”terapeut” som alltså också ska uttalas med ”u” eller med ”v”.
– Men när ”eu” följs av en tonlös konsonant som ”t” kan det ta till sig tonlösheten så det tonande ”v-et” förvandlas till sin tonlösa motsvarighet ”f”. Därför säger många ”terapäfft”. Det är inte ett rekommenderat uttal, men uttalet blir lätt sådant om man inte tänker på vad man säger, konstaterar Sture Allén.

Den gemensamma valutan uttalas helt olika i EU-länderna. Tyskarna säger ”åjro” och fransmännen ”örrå”, men det är det ingen som säger i Sverige. Däremot är det en del även här som använder engelsmännens ”joorå”.
– Det utan jämförelse viktigaste med EU:s valuta är faktiskt att man inte uttalar den ”jooorå”. Vi säger ju inte att vi bor i ”Jooråpa”, säger Sture Allén.

Eeeh heh heh heh. Där hade vi det! Alla svenskar som säger [terapäfft] gör det alltså för att de inte tänker på vad de säger! ... Eller? ... Nej, kanske inte. Tror inte jag än så länge stött på en svensk som uttalat det annorlunda, och jag har pratat om just det här uttalet med många --- även med eftertanke blir det [terapäfft]. Så vi kan nog skrota den teorin, tror jag. Snarare har det väl vid det här laget blivit kutym att, här, uttala det just precis så.

Nu ska jag dock vara ärlig och erkänna att inte sitter [terapEUt] heller så där jättebra i mun, kan jag tycka. Men det känns ändå definitivt bättre än såväl [terapäfft] som [terapevvt].

För att förekomma Fatima tänkte jag nämna några finlandismer som ni svenskar som läser kanske kan finna... småroliga.

• Vet ni exempelvis vad [franskisar] är? Jo, "franska potatisar". Eller med andra ord: pommes frites. (Även om jag måste säga, att jag till min besvikelse såg just "pommes frites" på Brasseriets meny, kusin Maries & hennes Roberts, restaurang i Karis. Använde nämligen menyn i en av tillfällena på finska kursen. :-D ... Hmm, kanske [franskisar] är mest talspråk? Eller åtminstone inte "restaurang-språk"? *skrattar* Nej, hade kanske inte sett så bra ut på menyn? Ifall någon har tid att undersöka saken: gå till en ute-grill och titta på menyn; står det "pommes frites" på dylika ställen också?!)
• [Farkkon] (farkkun) då, vad är det? Jo jeans! (Här är egentligen bägge alternativen lika dåliga, kan jag tycka.)
• Skräp slänger man ju i [råskisen] (roskisen), det är väl självklart? (Skräpkorg.)
  
• Och sötsaker är inget fjantigt "godis", utan det betydligt mer barska [karkki]!
• När man far ut och springa sätter man ju på [tåssårna] (tossorna). (Joggingskor.)
  

Sen finns det ju ytterligare ett otal andra finlandismer --- vilka är era favoriter? Ni svenskar som känner till några, vilka låter mest roliga? Underliga? Konstiga? Irriterande? ... Trevliga? Användbara? Träffande?

Nämnde dem jag gjorde ovan, för annars kan man ju tycka finskan är ett lite hårdare, kargare (med avseende på ljud/hur det låter) språk än vad svenskan är. Och jag kan tycka att det snuttifieras lite i Sverige, var man på sätt och vis filar bort hårda ljud. Här heter inte djurpark just "djurpark", utan [jurpark]. Man dricker inte juice utan [jos]; äter inte kex till, utan [sheks]. Man känner inte, utan [shänner]. Och så vidare, och så vidare.

Men visst snuttifierar vi finlandssvenskar också. :) Åtminstone som det låter för svenska öron.

En annan liten svensk egenhet är för övrigt att man benämner olika saker med namnet på ett visst märke, istället för typen av sak. Som att läppomada blir "lepsyl", eller att grynost är "keso". :-S Men det är nog säkert bara jag som irriterar mig på det. x-D

Sen har jag ju i o f s några egenheter som bara jag säger (tror jag?) --- vet inte egentligen varför; jag bara gör det. Som exempelvis ordet världen. När jag säger "världen", så säger jag faktiskt just precis [världen], inklusive L:et. Alla andra gör visst inte det... Varken i Finland eller Sverige, utan man säger [värden], fast man inte pratar om just värden, utan om världen. ... Minns under någon av pjäserna vi spelade på VNF:s teaterlinje (VNF; VNUR), det var säkert Mästaren och Margarita, så hade jag en replik var ordet användes. Och gång på gång försökte mina medspelare få mig att säga [värden]. Tror jag lyckades göra det en gång; alltså låta bli. x-D Det bara bär emot. Är det ett L där så är det!

Blogger kan ju हिन्दी , ju!

Heh, måste skriva om detta nyupptäckta faktum, även om jag inte har så mycket nytta av det längre.

ब्लॉगर हिन्दी लिख सकता है !

(Noterade också att det idag är nästan jämnt ett år sedan jag skrev om hindistudierna och mödan samt glädjen att lära sig hindi och devanagari.)

Finska kurs på medborgarskolan

För ett par år sedan försökte jag och Medborgarskolan få till stånd en kurs var man pratade finska. Alltså en kurs för såna som redan kunde lite finska, men vill/behöver ett utrymme var talet hålls i gång. Ingen anmälde sig intresserad.

Nu försöker vi igen! Fast den här gången är det för nybörjare. Fortfarande är det talet som står i fokus, men nu blir det mera ett lärande än vad som var tanken med den första kursen. Inga förkunskaper krävs, så kanske är tröskeln lägre att gå med.

Nu är det bara att hoppas att jag inte tog mig vatten över huvudet. :-D Blir att tänka tillbaka på de där åren i grundskolan och, minst lika mycket!, tänka tillbaka på Virendraji och hur han lärde ut. Försöka få till stånd något lärorikt, utmanande och roligt.

På tal om Virendraji, så tänkte jag tanken att föreslå att jag kunde ha en kortkurs i Hindi också. Men jag är glad att jag lät bli. Å ena sidan hade jag kanskekanskekanske kunnat hålla i en tolv st tvåtimmarspass, som i finskan. Jag tror jag kanske hade kunnat klara av det; kunna fylla den tiden av grejer elverna kunde lära sig; att jag skulle kunna lära dem så pass mycket, ändå. T ex skulle det ju lätt gå många timmar bara åt till de absoluta grunderna, som bokstäverna. Heh, man skulle nästan kunna ha tolv st tvåtimmarspass bara för det! Men å andra sidan, och det här är en ladugårdsväggs-stor sida, så är ju mina hindi-kunskaper ändå så pyttesmå att det skulle kännas konstigt att stå där och kalla mig själv för "lärare". I de allra flesta fall skulle jag vara tvungen att säga "Kan inte säga på rak arm. Kollar upp det och berättar nästa gång!"

Men att ja, finska blir det i alla fall. Såvida folk anmäler sig. Jag vet att det finns folk här som är intresserade; det kommer upp titt som tätt. Så passa nu på! :-D ;-)

Fastlagsbullar!

Det börjar bli dags... Vi har vunnit över frestelsen i en dryg evecka nu, eller något sånt -- så länge har vi sett att de sålt fastlagsbullar. Men nu, nu är det dags. Om några futtiga timmar ska vi sänka tänderna i en. Gôttans.

Och ni? svenskar? En "fastlagsbulle" är alltså en s k "semla". I Finland har vi kvar den ursprungliga betydelsen av "semla", nämligen vilken brödrulle som helst. Fast de brukar allt veta här också, vad fastlagsbullar är. Åtminstone på konditorier. I Skåne blinkade de inte ens då jag bad om just fastlagsbullar. Men, som ni kanske också läste på andra änden av länkan, ovan, så tycks ordet finnas kvar i användning i Skåne också. Bra där! (Däremot vet de alltså inte här vad en "semla" på riktigt är. ;-)

Devanagari

Hindistudierna framskrider i bra takt! Visst går det långsamt, långsamt, men kanske kanske kommer jag att kunna språka något mer än bara fråga "Hej hej hur mår du Jag mår bra" på fem olika sätt. ;-)

Nej, det står inte "hur mår du" på bilden nedan. Det står faktiskt inget roligt överhuvudtaget. Bara ett utdrag ur mitt häfte. Ordet i fokus längst ner är "kharidungii"; vilket betyder "kommer att köpa" (och ordet är böjt så att den som kommer att göra köpandet är en flicka/kvinna).
Till vänster ser ni Virendra-ji, vår hindi-lärare. (Bilden är tagen av Fatima.) Han har rätt speciella inlärningsmetoder, Virendra, vilket gör det roligt att gå till klassen. Roligt att lära sig. Exempelvis ville han motivera en i gruppen genom att kasta en (låtsas-)orm på henne. Det hjälpte inte så mycket. Så någon gång senare, försökte han med att krama istället. Vilket verkade fungera, så han kramade henne en gång till. (Har jag fått berättat åt mig. Gruppen har delats i två, så vi har skilda lektioner nuförtiden. Tyvärr missade jag kram-episoden. Jaja...)

Alla Indier som ser att jag läser hindi gör verkligen sitt för att jag ska lära mig. Särskilt om jag skriver flockas de runt mig. Tittar bakom axeln, tittar. (Okej, "flockas" var nog en rejäl överdrift. Men om jag sitter på cafét Open Hand, var jag sitter en hel del, så brukar alla tre servitörer vara med och hjälpa till.)

Till vänster ser ni en näsduk från ovan nämnda ställe. Notera cirkeln nere till vänster. En av servitörerna såg min handstil på devanagari. (Bokstäverna, alfabetet, heter ju devanagari, som ni kanske minns från ett tidigare inlägg.) Jag ska inte säga att han suckade, men han ville i alla fall visa hur man skriver snyggt. "Allt finns i cirkeln," förklarade han. Cirkeln innehåller alla bokstäver. Varje tecken är en variation på en cirkel, antingen en hel cirkel, en halv, eller en fjärdedels cirkel -- och kombinationer av det ovannämnda. Genom att alltid tänka "cirkel", alltid rita cirkel, skriver man fina bokstäver, förklarade han. Och så skulle man alltid börja från vänster av bokstaven och rita åt höger. (Man läser för övrigt från vänster till höger, som vi är vana att göra. Vilket är väldigt skönt.) ---Det hjälpte, faktiskt!

Nedan ser ni mina första, trevande försök att lära mig bokstäverna -- både att överhuvudtaget veta vilka som var vad, och att skriva dem.

Nöter in bokstäver. Sida upp och sida ner med bokstav.
Ca, ca, ca, ca; tcha, tcha, tcha, tcha; ja, ja, ja, ja; jha, jha, jha -- och så vidare.

Titta! Det går framåt!
Kan fortfarande fascineras av att det är jag som skrivit vad ni ser nedan. Och att det betyder något. Och att jag förstår det.

På tal om hindi: Jag vet inte om det finns ett talesätt i Indien, att "sova är guld", men det skulle kunna finnas. Orden för "guld" och "sova" är nämligen det samma! (såna)