lördag 31 maj 2008

Hallå, grannen?

Vi har många grannar.

En av dem har, för två månader sedan eller så, skaffat internet. Trådlöst sådant.

Han eller hon har nämligen stoppat alla sladdar i väggen, sett att det fungerar, och kört på, så.

Hur jag vet det? Jo, för att personen ifråga inte har satt något som helst skydd på sitt lilla utrymme i etern. Så det är fritt fram för vem som helst att använda dennes internet. Jag har flera gånger gjort det själv i misstag. :-S (Bara för sakens skull, skriver jag detta användande grannens internet. Kändes passande.)

En orsak varför det är en dum idé™ att lämna sitt trådlösa oskyddat, är att det i princip är möjligt att se allt vad personen gör på nätet. (Ifall det inte låter skrämmande, tänk bankuppgifter o dyl så kanske du ändrar åsikt.)

En annan orsak varför det är en dum idé™ att lämna sitt trådlösa oskyddat, är att det tar en knapp minut att komma fram till adressen till routern. Det blev genast uppenbart vad det var för modell på routern, och det tog ytterligare en knapp minut att ta reda på vad det fabriksinställda lösenordet var. Väl inloggad på routern (jo, grannen hade nämligen lämnat kvar det fabriksinställda lösenordet) så är det lätt som en plätt att t ex 1) se statistik över internettrafik 2) se ip-adresser m m, eller varför inte helt enkelt 3) sätta ett lösenord på routern. Nackdelen för grannen där, vore ju då att han eller hon inte kom in på sitt internet. Och det skulle ju vara synd.

Jag skriver om detta bara för att jag finner det så irriterande.

Fast, å andra sidan, ifall man skulle vilja spara pengar en månad eller tre, så skulle det ju bara var att sätta det egna abbonemanget på is och använda grannens internet. Snabbt är det också.

Ifall jag visste vilken granne det var, så kunde jag ju säga åt dem. Men det gör jag inte. Så det kan jag inte. Men ifall du läser detta, grannen, så sätt på ett hänglås eller något åtminstone!

torsdag 29 maj 2008

"gifted children" == "andra barn"?!

Skriver som bäst på uppsats till kursen Specialpedagogiska perspektiv. (Även därför jag läste boken Att platsa i en skola för alla.) Vad jag ska skriva om är särbegåvade barn, och om deras behov av utmaningar m m i skolan. (Förresten, det är inte lätt ens att komma på en term att använda här. Termer som använts i litteraturen är bl a `övernormala', `överbegåvade', -- min personliga favorit: -- `överdängare', och, vad jag just nu upplever som det bästa, `särbegåvade'.)

Aktuellt, förresten!, i o m att regeringen här i dagarna ska offentliggöra ett PM om s k elitskolor, som ska införas på prov 2009. (Läs mer: SvD, DN)

Nu då, vart jag vill komma med det här inlägget. Till litteraturen hör även Salamancadeklarationen. Och översättaren har inte alltid följt det engelska originalet så noga. Jag var nämligen lite besviken då jag läste S., för att det inte nämndes något särskilt om särbegåvade barn. Att de, liksom barn med handikapp, kan ha särskilda behov i skolan.

I den svenska översättningen kan man bl a läsa följande:
[...] skolorna skall ge plats för alla barn, utan hänsyn till deras fysiska, intellektuella, sociala, emotionella, språkliga eller andra förutsättningar. Den skall omfatta handikappade såväl som andra barn, gatubarn och barnarbetare, barn från språkliga, etniska eller kulturella minoriteter samt barn från andra eftersatta eller marginaliserade områden eller befolkningsgrupper.
(Salamancadeklarationen (PDF), artikel 3, s16)
I det engelska originalet låter det så här:

[...] schools should accomodate all children regardless of their physical, intellectual, social, emotional, linguistic or other conditions. This should include disabled and gifted children, street and working children, children from remote or nomadic populations, children from linguistic, ethnic or cultural minorities and children form other disadvantaged or marginalized areas or groups.
(The Salamanca Statement (PDF), artikel 3, s6)
Hur får man "disabled and gifted children" till att bli "handikappade [och] andra barn"? Kan inte låta bli att undra om ordet bara `tappats bort', eller om det är medvetet utelämnat/omskrivet. Skulle vara så typiskt den svenska skandinaviska mellanmjölks-`allt ska vara så lagom och lika' + Jante mentaliteten. Att det helt enkelt är fult att sticka ut. Och, faktiskt, att det t o m kan vara värre att sticka ut genom att vara bra, än att göra det genom att ha svårt med ditt eller datt.




I den finska översättningen har man för övrigt bibehållit originalets ordalydelse: "[...] sisältyä vammaiset ja lahjakkaat lapset" ("inkludera handikappade och begåvade barn", min översättning). (14/12 2009)

Länkarna till pdf-filerna innehöll visst både ett litet stavfel. Korrigerat nu (14/12 2009).

onsdag 28 maj 2008

Vad som är accepterat i vilka år

Läser som bäst Att platsa i en skola för alla - Elevhälsa och förhandling om normalitet i den svenska skolan (Hjörne & Säljö 2008).

En av mina pet peeves är då det s a s pratas över huvudet på barn. Det görs hela tiden. Inte minst på skolor. Stötte på en stycke i ovan nämnda bok som tangerade detta -- eller åtminstone i närheten av det. Tänkte återge det i ett längre citat:

[...] barn och elever har en svag ställning i samhället. [...]Det är exempelvis otänkbart att det slags beskrivningar som vi ger av barn i skolan skulle accepteras på en arbetsplats i en motsvarande situation [...] Om någon i ledningen skulle beskriva medarbetarna med det slags kategorier som man utan större tvekan använder i elevehälstoeamsmötena om barn, skulle sannolikt i många fall en smärre opinionsstorm utbryta. En hel del av de beskrivningar [...] skulle uppfattas som oacceptable, arroganta och nedsättande.

Men med barn fungerar det uppenbarligen inte så; gentemot barn tar sig vuxna ett privilegium att kategorisera som oftast får stå oemotsagt.

(Hjörne & Säljö, s159)

Å ena sidan tror jag citatet ovan kanske förstås bäst för sig själv. Å andra sidan kan det ändå vara upplysande att erinra sig om vilka beskrivningar det handlar om.

I En skola för alla har Hjörne och Säljö utfört en undersökning som bl a handlade om att se på elevhälsosamtal. (Omfattade 780 framställningar.) En av poängerna de vill lyfta fram, är att det sällan är skolan, lärarna, grupp(er) eller dylikt som beskrivs på dessa samtal. Det är egenskaper och/eller beteenden hos eleven. Det är hos individen problemen ligger. (Hjörne & Säljö, s89) Nedan följer några exempel beskrivningar som gavs:
Sociala relationer
  • är ett envist, ensamt, litet, trumpet barn
  • är tjurig
  • är sur och grinig
  • är odräglig
  • är mobbad
  • nöter ut vännerna
  • är ett litet maskros barn
Intellektuella förutsättningar
  • är normalbegåvad
  • väldigt sen språkligt
  • någon slags ordmobiliseringsproblematik
  • något i hjärnan
  • ligger några snäpp över sjuttio
  • lite dum, så va
  • har inga inlärningssvårigheter
  • är adekvat begåvningsmässigt
  • är trög i huvudet
  • fullständigt kaos i hennes lilla hjärna
Koncentration och uthållighet
  • uppmärksamhet är det stora problemet
  • störs av sina dagrömmar
  • ingen ork
  • ingen uthållighet
  • är skoltrött
  • kan aldrig koncentrera sig
  • oerhörda koncentrationssvårigheter
  • väldigt svårt att fokusera
Andra personliga egenskaper
  • motsträvig
  • ljuger
  • ångest
  • en lite udda kille
  • det är katastrof med honom
  • det är en sån här skvallrig sak
  • pyroman
  • frustrerad
  • deprimerad
  • väluppfostrad
Handlingar/beteenden
  • väldigt knepigt beteende
  • snurrar runt
  • jobbar hårt
  • jobbar flitigt
  • lite udda rörelser
  • for omkring som en skottspole
  • kan analysera sig själv på ett proffsigt sätt
  • ganska dominant och styrande
  • upprepar saker
  • fick oerhörda utbrott
  • ställer till med saker hela tiden
  • ett väldigt aggressivt beteende
  • gör och säger fula saker
  • gör väldigt många ledsna
(Hjörne & Säljö, tabell 3, s90-91, tabell 4, s92)
Vart de vill komma med detta, är efterfråga vad de kallar för ett epistemiskt ansvar.
Med epistemiskt ansvar menar vi att maktutövning av det slag som äger rum i elevhälsoteamsmötena (och i skolan mer i allmänhet) måste ske med ett ansvar för hur man talar om andra människor och beskriver deras svårigheter och sätt att agera. En rimlig utgångspunkt är att de sätt man diskuterar på skall gå att använda också i helt offentliga sammanhang och i detta fall också inför personerna och deras föräldrar. Här ligger ett stort ansvar på deltagarna i sådana möten, och på ordförande/rektor, att se till att samtalet förs på ett sådant sätt att de kategorier som används är försvarbara och grundade i en rimlig diskurs. (Hjörne & Säljö, s159)
Et sillee...

fredag 23 maj 2008

Sista föreläsningen!

Sedan några veckor tillbaka började nästa kurs: Perspektiv på Specialpedagogik. Vad jag tror nämnts tidigare här, är att "nästa" kurs även är sista kurs. Och idag. Idag var en speciell dag. Idag hade jag min sista föreläsning.

Woot!

Jamen! Sista föreläsningen!

Jag menar att jag är klar nu? Icke då. Nästa vecka är skriv-vecka. Därpå följande vecka är det seminarium kring vad som skrevs under skriv-veckan. Någon dag senare är det examen.

Jag menar att jag är klar, helt klar, om två veckor? Ja nästan! :-D Sen är det `bara' Kabir kvar.

Jag menar att om två veckor + när Kabir är färdigskriven, då är jag klar? Precis! Just så.

Men faktum kvarstår: idag var den sista föreläsningen. Inga fler föreläsningar! Det här var slutet på en sträcka av föreläsningar som sträckte sig nitton år. (Om man räknar från åk. ett.) Skriverierna klart nu bara, sen är det --- klart. Färdigt på den sida katedern.

Nej. Jag tänker inte nämna jobb i det här inlägget. Jag skulle om jag hade goda nyheter att komma med. Det har jag inte. (Eller?) Så jag låter det vara onämnt. Det här handlade inte om slutet av skolgången. Det kan jag inte skriva riktigt ännu. Det handlar inte om jobb. För det har jag inget ännu. Det handlade om slutet på sista föreläsningen. Man tager vad man haver! Viktigt att notera landmärken på sin väg mot målet. Och det här landmärket är allt mycket, mycket nära målet.

måndag 19 maj 2008

Leopold

Leopolds favoritställe just nu.

Där kan han verkligen... slappna av.

Sent i april


Kroppkärrssjön (karta)
(eller ja, bilderna är där nära ifrån i a f)

På tal om ljudböcker

Läste just ett inlägg på Fatimas blogg, och kommentaren blev så lång så jag tänkte jag lägger upp den här också (obs: något redigerad). ;-)

Det gällde ljudböcker.




Har prövat några gånger att lyssna till ljudböcker. Det verkar helt enkelt inte vara något för mig.

När det gäller böcker behöver jag lätt kunna sätta bort den, låta den ligga sju sekunder eller fyra dagar -- kanske läsa något annat emellan; kanske inte -- för att sedan ta upp den igen.

Jag vill lätt kunna bläddra tillbaka några paragrafer eller en sida, ifall jag t ex somnat eller fastnat i mina tankar. (Det sistnämnda händer rätt ofta, må ni tro...)

Lätt kunna läsa om ett ord jag inte kände sedan tidigare; ett namn jag inte hört; ett vackert uttryck eller ett stycke som rörde upp något alldeles extra.

Det är vad jag saknar då jag lyssnar på ljudböcker.

Däremot har jag blivit allt mer förtjust i poddradio. (Har ju nämnt dylika några gånger tidigare.) Det är mer som korta artiklar; de längsta är mellan 30 - 45 minuter -- perfekt för en lyssningsstund i de vanor jag har njust nu. Och det finns så mycket att välja mellan!, så väldigt många olika. De senaste åren har antalet formligen exploderat.

BBC har t ex många av riktigt hög kvalitet: se listan. Vill man lyssna på svenska så finns det säkert något bland SR:s alla sändningar -- eller varför inte pröva på något nytt med charmig dialekt, finska YLE:s (läs: typ SR) sändningar hittar du här! Ett samlingsställe för svenskspråkiga kanaler överhuvud är Podradio.nu.

Det är nästan lite skrämmande hur det värmer att lyssna på nyheter på hemmamål. Ibland är allt teknik bra! Det är möjligt att bo på ett ställe, och ändå hålla sig a jour med ett annat, genom tidningar på nätet; genom radiosändningar tillgängliga för nedladdning när man själv har tid; vardagsskvaller genom chatt och helgdagsprat med webbkamera.

lördag 17 maj 2008

Ishockey på tv --- inte

Det har ju den senaste veckan pågått ishockey VM i Kanada. Medan jag fortfarande bodde i Finland såg jag rätt aktivt på internationella turneringar. (Nationella matcher och ligor har aldrig riktigt intresserat.) Efter att ha flyttat till Sverige försökte jag titta lika aktivt, men det blev snabbt så frustrerande att jag allt eftersom slutade. Av outgrundliga orsaker verkar det nämligen allt som oftast bli så att Finlands matcher inte visas. Förutom om de spelar mot Sverige. Eller är i semifinal eller längre.

Men det är inte lika roligt att se på finalen ifall man inte varit med om den finska vägen dit. Det är ju en del av upptakten. Har man inte upptaktakts så är man inte i takt. Och då fastnar man inte lika lätt, då engagerar jag mig inte lika mycket.

Men nu!, nu gjorde TV6 (vilken rörig, plåttrig sida de har!) väldigt mycket väsen om att Oj vad bra sändningarna kommer att bli när vi tar över. Oj ojoj. Och jag trodde ju på dem. Så jag såg fram emot VM igen. Nå... Gång på gång spelade Finland utan att det visades en bild på TV. (Inte ens en stumbild.) Däremot kom det matcher som Lettland mot Schweiz eller vad det var. Inte direkt upptakten jag hade hoppats på.

Jo visst! Visst finns det kanaler som visar matcherna. Om man betalar för dem.

Nå, igår kom det äntligen en match med Finland (semifinal), som visades på en helt vanlig inte-betal-kanal. Och vad händer? Finland går och förlorar. *suck* Kanske borde jag inte ha sett alls. Men, å andra sidan, så fick det bli en upptakt till dagens match: bronset som står mellan Finland och Sverige idag. (YLE, DN, HS)

Det blir m a o väldigt högljutt i soffan här hemma ikväll. Det spelar ju egentligen ingen roll ens vartåt vågskålen tippar just då --- det blir bara olika läten från de olika soffhörnorna beroende på hur det går för vem.

(Om de visar matchen? Klart de gör. Sverige spelar ju. :-S ... Nejdå, riktigt så illa är det väl ändå inte. Eller jo, det har det varit. Men inte med flit, så att säga. Vill man vara välvillig, så kan det väl vara att Finlands matcher kommit olägligt på dygnet; de har spelat dagens senare match, medan det är den tidigare som visats på vanliga kanalen. Otur för oss finnar-i-Sverige, helt enkelt. Semifinalerna och `uppåt' hade de väl visat hur som helst, oberoende vem som spelar.)

Lindas kurser på medborgarskolan

På tal om Medborgarskolan: inte är jag ju den enda som (hoppeligen) kommer att ha kurser på Medborgarskolan i höst! Linda har ju redan haft en! ("Massage för hemmabruk") Och i höst så erbjuder hon inte mindre än fyra kurser:
Hon har lagt ner väldigt mycket tid på kurserna hon hållit tidigare, både den här i Karlstad och en för några år sedan på Karis Medborgarinstitut Medborgarinstitut Raseborg. Vilket slit det var med kompendiet! Alla bilder m m. Men det var värt det, tror jag. Fint ser det ut, och användbart är det säkert.

Men så har deltagarna varit nöjda också, vad jag kunnat tyda av vad Linda blygsamt berättat. Både den i Karis och den senaste här i Karlstad.

Finska kurs på medborgarskolan

För ett par år sedan försökte jag och Medborgarskolan få till stånd en kurs var man pratade finska. Alltså en kurs för såna som redan kunde lite finska, men vill/behöver ett utrymme var talet hålls i gång. Ingen anmälde sig intresserad.

Nu försöker vi igen! Fast den här gången är det för nybörjare. Fortfarande är det talet som står i fokus, men nu blir det mera ett lärande än vad som var tanken med den första kursen. Inga förkunskaper krävs, så kanske är tröskeln lägre att gå med.

Nu är det bara att hoppas att jag inte tog mig vatten över huvudet. :-D Blir att tänka tillbaka på de där åren i grundskolan och, minst lika mycket!, tänka tillbaka på Virendraji och hur han lärde ut. Försöka få till stånd något lärorikt, utmanande och roligt.

På tal om Virendraji, så tänkte jag tanken att föreslå att jag kunde ha en kortkurs i Hindi också. Men jag är glad att jag lät bli. Å ena sidan hade jag kanskekanskekanske kunnat hålla i en tolv st tvåtimmarspass, som i finskan. Jag tror jag kanske hade kunnat klara av det; kunna fylla den tiden av grejer elverna kunde lära sig; att jag skulle kunna lära dem så pass mycket, ändå. T ex skulle det ju lätt gå många timmar bara åt till de absoluta grunderna, som bokstäverna. Heh, man skulle nästan kunna ha tolv st tvåtimmarspass bara för det! Men å andra sidan, och det här är en ladugårdsväggs-stor sida, så är ju mina hindi-kunskaper ändå så pyttesmå att det skulle kännas konstigt att stå där och kalla mig själv för "lärare". I de allra flesta fall skulle jag vara tvungen att säga "Kan inte säga på rak arm. Kollar upp det och berättar nästa gång!"

Men att ja, finska blir det i alla fall. Såvida folk anmäler sig. Jag vet att det finns folk här som är intresserade; det kommer upp titt som tätt. Så passa nu på! :-D ;-)

fredag 16 maj 2008

Firefox och vimperator

Jag har i stort sett undvikt att skriva om datorgrejer, då jag tänker att de flesta som läser här inte är så intresserade. (Rätta mig om jag har fel.) Dessutom så är det bra för mig att fundera på annat också; fastnar rätt lätt i dator-detaljer annars (vilket Linda kan intyga om). Okej, några inlägg har det väl blivit, om påskägg, oväsen och hemsidor. Och vart jag är på väg med det här är ju förstås att det är dags igen.

Firefox. Ni som inte känner till firefox vet inte hur mycket det underlättar att surfa på nätet. (Jag gillar egentligen inte begreppet `surfa' i det här sammanhanget. Men det är det närmaste jag kommer på som har ungefär samma betydelse i sammanhanget internet som `zappa' har när det gäller sammanhanget tv. Bläddra kanske skulle vara ett alternativ, men känns inte riktigt beskrivande. Nåväl, ni vet vad jag menar.) Tabbar! Bara en sån sak. Vilken skillnad de gör. (Inte för att Firefox var först. Så vitt jag vet var det Opera. Men strunt i det.)

Egentligen borde ni vänta en liten stund förrän ni prövar ut firefox, för den version som idag är den senaste, officiella versionen är Firefox 2, och den har inte varit riktigt lyckad. Firefox 3, som är i antågande, fungerar däremot mycket bättre; den är snabbare och kräver mindre datorminne m m. De har dessutom gjort en liten men förvånansvärt användbar förändring i adressbalken (var man skriver in webbadressen man vill till). Känner ni er våghalsiga, prova den redan idag. Annars förväntas Firefox 3 komma i juni.

Vad som fram för allt är Firefox' styrka, är de många tilläggen (addons/extensions/plugins). Ibland ser det nästan ut som att man kan få FF att göra vad som helst. Det finns en hel del listor på nätet av "måste ha"- och favorit-tillägg. Jag vill bara nämna två. Och det är den sistnämnda som har gjort mig så glad att jag överhuvudtaget skriver det här.

Först har vi Video DownloadHelper. Du har kanske någon gång sett videon på Youtube eller SVT Play? (För att inte tala om de många härliga videona på vagordudar ;-) ) Det har kanske någon gång slagit dig att du velat ladda ner videon, för att kunna titta på den även om du inte är vid internet eller något liknande? Men det finns ju ingen "ladda ner" länk eller dylikt --- det är där DownloadHelper kommer in. Ladda ner videon med mera enkelt, och titta på dem när du vill, hur du vill.

Okej. Nu till kärnan av det hela. Allt vad jag hittills skrivit har bara varit inledningen till denna. (Tyckte inte jag kunde nämna en Firefox addon utan att först säga några ord om själva webbläsaren. Nämnde jag det i början förresten? Firefox är en webbläsare.) Jag riktar mig dock huvudsakligen till er som känner till text-redigeraren VIM. (Why VIM?) Gör ni inte det, så bara sluta läs nu.




Jag har nyligen stött på Vimperator! Och det är helt fantastiskt! Gör om din webbläsare till VIM. :-) Tangentbordsförkortningar och jag-vet-inte-vad-allt. Det blir faktiskt både smidigare och lättare; det går snabbare och tycker mina axlar tackar mig redan nu, efter bara två dagars användning. (Förresten, även om du är en van VIM användare så tar det nog en dag eller två förrän du riktigt blir van vid vimperatorn.) Det sitter i ryggmärgen, att man tar till markören direkt då man vill klicka på en länk eller vad som helst. Men det måste du inte göra!

För er som fortsatt läsa fast ni inte känner till VIM, så betyder det i det här sammanhanget att jag kan öppna en ny tabb med sidan vagordudar.blogspot.com bara genom de enkla knapptryckningarna
:t vagordudar.blogspot.com
, eller snarare: Jag skriver in
:t va
, och så trycker jag på tabb; vimperator ger mig några förslag och jag väljer vilket jag vill ha. gt byter till nästa tabb; gT betyder till föregående. Kopiera addressen till den aktuella sidan genom ett klick på y. (Det sistnämnda är förvånansvärt användbart; har inte insett hur ofta jag behöver kopiera adressen till sidan jag är på.) "Klicka" dig vidare genom att först trycka på f, som ger alla länkar på sidan en siffra, och därefter trycker du bara in siffran på länken du vill till. (Det låter längre beskrivet; det verkar som att det borde gå snabbare att föra markören till länken och klicka sig dit. Men ifall man redan har handen på musen går det ungefär på ett jämnt ut, och ifall man har händerna på tangentbordet går det betydligt snabbare. Man måste prova för att förstå.) ---Och det finns mycket, mycket mer.

Tyvärr är dokumentationen inte den bästa. Men det finns en wiki, och så hittade jag en cheat sheet.

Intressant nog verkar jag använda mig mer av kommandona vid min stationära dator. Är väl så att musplattan är så pass mycket närmare på den bärbara, att det går lättare att bara vifta sig hitåt eller ditåt.

(Obs! Försöker du dig på vimperatorn, så var medveten om att den är förinställd på att gömma bort alla menyer och verktygsrader (toolbars)! Skriv in :set guioptions=bmT för att få dem att synas igen.)

lördag 10 maj 2008

comhem, var är ljudet till körslaget?!!

Jag är lite upprörd. Men för att kunna ge utlopp för det, måste jag bekänna något.

Det är nämligen så, att jag gillar Körslaget. Programmet som kommer på tv4, har pågått i någon månad. Okej. Det var bekännelsen.

Och idag är ingen vanlig dag. Ingen vanlig lördag. Idag är avslutningen av Körslaget! Finalen pågår just nu! Just nu! medan jag skriver detta sjunger körerna om vem som ska vinna.

... Den uppmärksamme undrar nu vad jag gör här på bloggen; han eller hon frågar sig varför jag skriver istället för att låta min öron hellt uppge sig åt finalen.

Svaret leder till upprördheten.


TV4 är utan ljud! Och bara den kanalen. Kan ni tro det! Det måste ju vara en bojkott eller konspiration från comhems sida (via vem vi får vår tv-bild). Undrar om det är bara vi, eller om det inte är någon som hör. Bara Värmland som är döv på fyrans öra? Bara vårt hus? Hur som haver: vi är utan. Och vad är ett musikprogram utan ljud?

Det här är ju för roligt... En timme in i finalen, och fortfarande inget ljud.

Jag zappar till en annan kanal, och hör högt och tydligt om kvinnor i Indien, om orättvisor, bröllop och allt vad det är; jag zappar tillbaka till fyran, och jag ser en intervju med Cans -- var betoning läggs på ser. För hör gör jag inte. Det är stumfilm på gång. Vad är det som händer! Vem är det som bestulit mig på min lördagskväll?!

Det är illa när det låter mer om ett program som går ut på sharader än ett Körslag. Det är riktigt illa.



Det finns även andra saker som upprört på tv idag.