söndag 18 september 2016

Vad är det nu du gör igen, sa du?

Det är nu snart elva månader sedan jag avslutade den senaste, mer intensiva undervisningsperioden. Efter det har jag framför allt fokuserat på forskning. Bl a genom insamling av empirí i Indien, februari till maj. Det här med att huvudsakligen fokusera på forskning (och administration, administration, administration) har sina nackdelar, åtminstone för min del. De sociala förmågorna, vars klass även i vanliga fall kan diskuteras, rostar liksom.

Så idag, när jag på ett barnkalas, i diskussion med andra föräldrar, blev tillfrågad att beskriva vad mitt arbete går ut på, så blev det en så pass lång tystnad medan jag funderade på saken att intresset hann falna innan jag mumlade något som handlade om forskningsbiten. Men under en springtur därefter kom jag på ett bättre svar.

Det är både för- och nackdelen med mitt nuvarande arbete. Ofta är det inte bara så att jag har tid på mig att svara, det krävs tid för både eftertanke och formulering. Men vardagssamtal fungerar ju inte riktigt så.

I alla fall, tänkte att det kanske är flera av er som inte heller vet riktigt vad jag sysslar med. Så. På förekommen anledning.
Jag har ett rätt roligt jobb, med två olika roller. Den första är rollen som universitetsadjunkt i religionshistoria. Vad jag framför allt sysslar med där är att undervisa i religionshistoria för blivande ämneslärare i högstadiet och gymnasiet. På mina föreläsningar går vi igenom områden som judendom, islam, hinduism och buddhism. Jag undervisar också i religionsdidaktik, d v s hur man kan resonera kring och utföra just religionsundervisning.

Den andra rollen är som doktorand i ämnesdidaktik med inriktning religion. Där är min uppgift att genom forskning fördjupa vår kunskap i hur ämnet religion i skola egentligen fungerar. Vad är det för något; varför är det; vad finns det för poäng med det; hur förverkligar man det; och hur kan man tänka annorlunda kring det.

I början sysslade jag f f a med att lära ut, men idag arbetar jag mest med forskning (vad jag, närmare bestämt, forskar på ska vi inte gå in på nu). 
Adjunkt är jag vid Karlstads universitet. Doktorand vid Stockholms universitet. Utöver det ovannämnda har jag också ett ansvar för KAU:s indienprogram och arbetar med VFU (verksamhetsförlagd utbildning). [...] Nämnde jag administration, administration, eller administration? Det blir en del sånt också. Och hantera rester. Men där emellan försöker jag hinna med att antingen forska eller undervisa. ;-)

tisdag 22 mars 2016

En vardag -- hittills

Ungefär så här ser en vanlig dag ut för mig här i Banaras:

Steg upp straxt efter 6; sprang till BHU, ett par varv runt banan där, och så hem.

Morgonmål på taket. Cornflakes, sojamjölk, kaffe, juice, rostat bröd -- och NWT på läsplattan.



Sen iväg med cykel till Virendra, för hindilektion. Känns som att det går allt lättare med hindin. Kommer säkert en ny tröskel snart, men just för stunden rullar det på. (Ett par veckor sedan kändes det däremot trögt. Tragglade på, men upplevde det som att jag inte kom framåt.)

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen)


Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen)

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen)


Nu sitter jag på "The Mark's Cafe" -- mitt andra kontor. Ska transkribera lite mera, av de intervjuer jag gjort här med lärare från olika indiska skolor. (Den nyfikne kan läsa lite om avhandlingsprojektets sammanhang här: [pdf].)

Klockan ett vankas lunch "hemma", på Ganga Mahal.

Ganga Mahal

Sen tror jag att det vore bra vila lite --- för ikväll drar det loss. Förberedelserna inför Holi har varit på gång sedan en, ett par veckor tillbaka. Ikväll/i natt är det dags för elden, och imorgon färgfesten. Ser jag fram emot! Har laddat. ;-)

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen)


Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen)

lördag 5 mars 2016

Varmt, i flera avseenden

Det börjar bli varmare nu. 30 grader innan klockan 10 på morgonen. Men varmare ska det bli, innan jag lämnar staden för denna gång, i maj.

Dock inte den värmen jag satte mig ner för att skriva om.

Ett filmklipp publicerat av Kristian Niemi (@krissen)


Jag går uppför gatan i klippet varje dag, och även om bemötandet jag får blivit vardag (efter nu ganska exakt en månad här) så värmer det fortfarande lika mycket nu som vid första dagen. Jag går inte många meter utan att hälsa till höger eller vänster; det är vänner och bekanta; rickshawallahs, butiksägare, matförsäljare, grönsakshandlare, cafépersonal, chaiwallahs; det är ansikten från åtta år tillbaka; det är nya bekantskaper.

Say Cheese!

नमसते ! कैसे है? मैं ठीक हु! (Hej! Hur står det till? Allt bra med mig!)

Det är nog en av de främsta skälen varför det alltid är ett nöje att återvända till Varanasi!


Mixed traffic (1)