Dal Chhat är en tradition som ursprungligen kommer från
Bihar, ett annat område i Norra Indien. Men festivalen har växt sig allt större även i Banaras. Från början var det bara bihari som utförde Chhat puja, men idag är det långt fler än så. Det har blivit en allinklusiv ritual, öppen för alla; utförd av alla. ---Alla kvinnor, ska jag väl igen påpeka. ;-) Även om männen den här gången verkade hjälpa till betydligt mer. De fixade och grejade, förberedde för kvinnorna kan man nog säga. Skulle inte vara förvånad om det var för att kvinnorna var lite sletna; det är nämligen så att kvinnorna
fastar i 36 timmar; dricker inte heller vatten under den här tiden. Flera blir även lite förkylda, då själva bönen bes höftdjupt i kallt Ganges-vatten.
Som ni ser, ovan, var det smockfullt på ghaten. Nedan en man som hjälper sin fru fixa i ordning inför bönen.
Om ni tittar noga på bilden nedan, ser ni några kvinnor i vattnet. Vissa stod så i minst en halvtimme.
Som sagt, det här var mera en familjeföreteelse. För barnen fanns det såväl karuseller som gungor. Och musik hela tiden, givetvis! Långt in på natten.
Så mycket folk. Så mycket att göra; så mycket som händer.
Inte är det ju konstigt att man blir lite trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar