torsdag 18 oktober 2007

Ram Lila

Varje år, under en månads tid -- det här året med början för ca två veckor sedan -- utspelas Ram Lila. `Lila' betyder religiöst skådespel. `Ram' är det vanligaste namnet på Gud i allmänhet i Indien, men det är även namnet på en särskild Gud -- eller kanske (gudomlig) hjälte, eller något liknande, är ett bättre ord. (På bilden till vänster: elakingen Ravan.)

Hjälten Ram figurerar i en text som kallas för Ramayana eller Ramcharitmanas. Den här boken är den absolut populäraste religiösa boken i Indien. (I övrigt finns det ju inte i hinduismen "en" auktorativ bok, såsom kristendomen har Bibeln, islam Koran, och så vidare. En bidragande orsak är säkert att det bara svårligen går att prata om "en" hinduism; den är så varierande! Har så många olika former.) Hur som haver, Ramcharitmanas är inte populär för att den är Boken med stort B i hinduism -- på det sätt som Bibeln är boken med stort B i kristendom, utan den är så populär för att folk gillar historien. Den här helt enkelt spännande.

Då jag hade elever i gymnasiet att läsa en (om än mycket förkortad) version av Ramcharitmanas, fick jag kommentarer likt "Det här var den bästa religiösa text jag läst!" Så det är inte bara hinduer som kan koppla till boken. ;-) (Ärligt sagt, är jag inte säker på vad figuren till höger är för karaktär. Det fanns i a f ett flertal sådana, som slogs med varandra med svärd.)

Till saken! Ram Lila. Ett religiöst skådespel. Om hjälten Ram; hjälten i Ramcharitmanas. Skådespelet utspelas som sagt under en hel månad. Ett nytt avsnitt varje dag, så att säga. På olika platser i staden. Själva berättelsen utspelar sig över hela Indien, och under Ram Lila förvandlas så att säga grannskap till "minatyr-Indien", och skådespelet förflyttar sig från ställe till ställe i grannskapet. Det största av alla skådespelen utspelar sig i Maharajans -- kungens -- fort.

Vi har två gånger tittat på "ett avsnitt". Första gången var en av de mer populära scenerna: Ram är ju så klart en prins; och det finns en prinsessa, och de två blir väldigt kära. Prinsessan heter Sita. Men Sitas pappa vill att bara den som mäktar lyfta (guden) Shivas pilbåge ska få gifta sig med henne; så det ordnas en stor tävling, och alla av de mäktigaste männen i landet reste dit för att försöka. Men ingen lyckades -- inte ens den tiohövdade Ravan ("elakingen" i berättelsen, kung i (Sri) Lanka); inte förrän Ram, som sista man, försökte. Och lyckades! Men i och med att någon lyft "den olyftbara bågen" gick den -- med ett orönbedövande dån -- i två delar.

Det här dånet var starkt nog på stället vi såg scenen utspela sig; i Assi, området vari vilket vi bor. Men än värre skulle det säkert ha varit om vi sett det i (det ovanämnda) Ramnagar. Där brukade de nämligen "åskådliggöra" dånet genom att skjuta med kanoner. Jo, riktiga kanoner. (Bilden till vänster: Ram har lyft Shivas båge.)

---Ram lyckades alltså lyfta bågen, och därmed vann han Sitas hand.

På bilden nedan: Sita och Ram
Det andra avsnittet vi såg utspelade sig senare i berättelsen -- då Ravans elake syster försöker förföra Ram, men Rams bror hugger av henne näsan!

Tyvärr såg vi aldrig just detta, utan vi såg processionen från Assi till Lanka (en annan stadsdel, som -- precis som (Sri) Lanka i "Indiens geografi" -- är beläget längst söderut i "Benares geografi").

Men det var inte fy skam, det heller! Mycket fina dräkter, och -- liksom i den andra processionen vi såg, i Delhi (minns ni?) -- var det i första hand barn som var utklädda till gudar. När jag tänker efter, var det nog bara barn som var utklädda till just gudar. Äldre var utklädda till kungar och annat, men det gudomliga gestaltades genomgående av barn.

Förutom att de var utklädda med tyger, målade i ansiktet o dyl, så fanns det även cirkusliknande atrapper, som användes för att kunna gestalda gudarna ännu mer "verklighetstroget" (om det är ett ord som kan användas om gudar ;-) ), exempelvis nedan. Ni ser barnen som hänger? De spelar rakshas, eller monster: Ravans medhjälpare. Det är guden (Kali?) som håller i dem, och emellanåt snurrade det till, så att barnen gjorde en volt på plats!
Det finns mycket, mycket mer att berätta om Ramcharitmanas -- ni förstår ju att den är rätt lång, om man kan spela "favorit-avsnitten" i en månad utan att upprepa sig! :-) --; vem vet, kanske det blir en skildring av ytterligare avsnitt, ifall vi ser något mer.

Är lite sugen på att även se ett avsnitt i Ramnagar -- hittills har vi ju bara varit i (området) Assi --; det är ju där de mest påkostade skådespelen är. De torde bara vara ungefär halvvägs, eller drygt det, hittills, så det finns ju tid ännu! :-D