Jag och Fatima hälsade på i Om ji:s skola, var (bland annat) Ashish jobbar. (Ashish kan ses på bilden längst ner, med Fatima. Det är han som har caféet-fem-meter-ifrån-Ganga-Mahal.)Skolan var ett rum på dryga tre gånger tre meter. Ingen fläkt eller dylikt; läs: väldigt varmt. Inte minst då dryga 20 barn klämt in sig där, plus lärare.
Vissa hade penna och häftet. Andra hade en krit-tavla.
Åldersgaffeln på klassen var från tre till tolv. Vissa höll på att lära sig alfabetet på hindi; andra höll på att lära sig alfabetet på engelska. Ytterligare andra var redan så långt, att de översatte meningar från hindi till engelska.
Mest imponerad var jag nog över deras färdigheter i matematik. Väldigt duktiga!, var de. Fem-åringarna löste tal som 3124 * 1068 och liknande. När börjar man med liknande tal i Skandinavien? Årskurs tre?Flickan i röd klänning, längst ner till vänster på "klassfotot" nedan, hon stod framför mig och Fatima och rabblade upp från ett till hundra. På engelska. Inte illa! Andra kom och visade upp bokstäverna, A till Z. En gav månaderna, först på hindi och sen på engelska. Vi litade på deras ord gällande de förstnämnda. ;-)
Vad jag såg / kommer ihåg, hade de inga läroböcker (i något ämne). Hur lektionen gick till, var att Ashish stod framme, och elever kom fram till honom då de hade gjort klart den tidigare uppgiften. Han gav sedan en ny uppgift, anpassad till vad just den eleven skulle lära sig (hindi-alfabetet? engelska ord? matematik?), och på rätt nivå. Med andra ord -- med en åldersgaffel på 5-12 --, hade han en hel del att hålla reda på.
Barnen var alla väldigt duktiga på att jobba på, på egen hand. Pratade inte så mycket -- pratade mindre än vad jag skulle tycka en Skandinavisk klass på 20 elever skulle göra. Kanhända gör åldersskillnaden sitt? Hjälper till.
De går i skola från ca sju till tio. Sen hem och jobba.
Ska man prata om någon "läroplan", så är det nog vad skolans sponsorer el.dyl. anser vara viktigt för framtiden. Det varierar m a o från skola till skola. (Detta är en gissning! Jag vet inte.) På just den här skolan verkar de värdesätta engelska högt, tillsammans med matematik och att läsa/skriva.
De flesta kommer från fattiga förhållanden, med föräldrar som inte är utbildade. Det betyder att de inte får så mycket hjälp hemma med läxor och liknande -- vilket leder till att det går långsamt, inte sällan mycket långsamt (om jag tolkade Ashish rätt) fram. Men som sagt, många av dem var mycket duktiga!
Så här tog vi oss till skolan. Fast jag var ju också på. Så tre på en motorcykel. På en motorcykel. I den trafiken som är här. Utan hjälm. Utan tjockare kläder än, ja, sommarkläder. Men det gick bra. :-)
Hej!
SvaraRadera(roligt att se att Lena skrivit också)
men ja, för att kommentera skolan, såg igår på tv från en skola där man lärde sej läsa koranen, tyvärr kan jag nu inte säga från vilket land. Hur som helst, satt det nog c 50 pojkar, kanske mera, i varierande ålder från c 5-6 uppåt, och rablade ur koranen medan de gungade av och an. På knä satt de, med koranen i famnen, och i rader. Enligt reportern visste endel knappast betydelsen av vad de rabblade ännu, men med tiden läggs också en betydelse in i det hela, men de lär sej att läsa och att läsa koranen, genom att sitta dag ut och dag in o rabbla.... med andra ord, denhär skolan låter trevligare, och eleverna ser också betydligt gladare ut
Orsaken varför de inte förstod vad de rabblade, var att Koranen är skriven på gammal-Arabiska; det språk som var aktuellt vid profeten Muhammeds tid. Det är s a s det enda riktiga språk som Koranen ska läsas på. (Ofta sjunger man för övrigt det. Gungandet kan kanske ses som ett tecken på det; typ att man håller takten. ---Det här sistnämnda var nu bara något jag kom att tänka på nu, det ligger knappast något i det. :-) Hur som helst, så ser det ut när de blir äldre och ber också. Gungandet. Inte alltid, men ofta.)
SvaraRaderaDet låter som att reportaget var från en madrasa -- det vill säga en koranskola. Hela syftet med madrasan är att lära ut just koranen. Sen kanske de går i en annan skola för att lära sig moderna ämnen. Alternativt, kanske de även har andra ämnen i madrasan.
Kan även tänka mig att de visade upp en sån sida, en allvarlig sida, för reportern. Tvivlar på att det är så hela tiden där. :-)
Kristian!
SvaraRaderajo, du har helt rätt, detdär madrasa låter bekant, så var det nog. Du har säkert helt rätt i det andra också, men för mej som ena kvällen såg de allvarliga gossarna gunga i takt till koran-mumlandet, och så se dehär glada, lite knipsluge-leende indiska barnen följande dag, så ja... i mitt tycke ser dethär trevligare ut, verkligheten och vardagen, bort från kameran, kan sen vardera stället vara en helt annan