Morgonstund

En och en halv vecka sedan, eller så, steg vi upp klockan fem för att se på soluppgången över Ganges på nära hand: från en båt.

På bilden till höger syns Ganga Mahal, stället var vi bor. I tre fönster lyser det -- det är den nedersta våningen, som kanadensarna har. Vi har våningen ovan, och taket.





Man badar på morgonen i Ganges; det är helt enkelt så det är. Badet är dock inte bara ett kroppsligt bad, utan man renas även andligen. För indier finns det inget som är så rent som Ganges.

Det här betyder inte att de inte skulle känna till bakterier. De är inte dumma; klart de vet att vattnet är smutsigt. Det betyder bara att de prioriterar annorlunda. Smuts är bara smuts i ett system; det finns inget sådant som `absolut smutsigt'. All smuts är relativt. Och i det här fallet prioriterar de ett annat system -- med rent och smuts -- än det vari vilket vi hittar bakterierna. `Renlighet' betyder här något annat än `brist på bakterier'.

Många har även med ett litet kar, eller flaskor, med vilka de tar hem Ganges-vatten för att använda till olika ändamål.

Något vi reflekterade över, där vi satt i båten och tittade, var att de indiska ritualerna till sin natur inte alls är lika privata som de nordiska.

Det är inte konstigt att det är folk som tittar på; ritualerna är sådana, att man gör dem tillsammans med andra. De är gemensamma. Man träffar folk, man möts, man umgås. Man utför riter tillsammans. Gemenskap. ---Varje morgon.

Soluppgången? Jodå, den var fin! :-D