söndag 21 oktober 2007

Banaras, Varanasi, eller vad-var-det-nu-igen-det-hette?

Hade tänkt skriva om stadens många namn tidigare, men har inte blivit av. Har varit så mycket annat att skriva om för att komma ikapp, först. Men nu så!

Var är det egentligen som jag är? Är det Varanasi, Banaras, Benares -- eller kanske Alarkapuri eller Kashi? Ja, Ja, Ja, Ja och Ja. Det är det; allihop.

Innan vi går in på namnen, här kan du hitta Banaras på kartan. Tryck på plusset för att zooma in, för att ta en närmare titt! Till sist kommer du att se Assi Ghat (A), vilket är nästan precis där var vi bor. Och här kan du läsa mer om själva staden.

Kort kan jag bara säga, att den är en av de allra äldsta städerna -- då man ser på en kontinuerlig bosatthet. Att folk har bott här i minst 3000 år; staden har aldrig övergetts helt. Det bor mellan en och fyra miljoner människor här -- sannolikt är siffran mycket närmare fyra än en. Men det är svårt att hålla räkning, med tanke på hur många som vallfärdar hit. (Att ett flertal vallfärdar hit enkom för att dö, gör det inte heller lättare att hålla räkningen. Mer om det nedan.)

Varanasi? Varanasi är idag det "politiskt korrekta" namnet för staden. Det är namnet du hittar i kartböcker och liknande; det är namnet som används i inhemska tidningar, med mera med mera. Namnet är så att säga en geografisk begränsning: landet inom det-och-det området. Nämligen området mellan floderna Varana och Assi.

Banaras? Benares är egentligen en felskrivning av Banaras. Ibland får man höra att Banaras är britternas namn på staden, att de döpte den till det för att de inte kunde uttala Varanasi. Det är inte sant; namnet är mycket äldre än så. Det kommer av orden "bana ras", ungefär "livets saft, färdig att servera." Det är staden var kulturen finns bevarad, var både det bästa och det sämsta av Indien, från hela Indien, finns samlat och är färdig att avnjuta.

I Banaras finner du delar av hela Indien. Områden som känns som södra Indien, Bengalen, och så vidare. Här finns allt, på gott och ont. Det bästa och det sämsta.

Det var hit Buddha kom, efter att han blivit upplyst. Det var ingen slump att han begav sig just hit; redan då (kring 600 talet f.kr.) var staden etablerad som stället ifall man ville delta i en religiös diskussion.

Kashi? Betyder ungefär "the city of light", "staden av ljus". I Kashi fokuseras det gudomliga ljuset. Kashi är centrum av ljuset; vart det samlas och sedan sprids ifrån.

Alarkapuri? Alarkapuri är det äldsta namnet på staden. "Alarka" betyder sol, och "puri" ungefär stad, eller plats för. De som först var bosatta i området dyrkade solen, och det finns fortfarande ett antal soltempel kvar.

Vishvanathpuri? Kashi är Shivas stad. Han är här överallt, hela tiden -- i varje dammkorn. Men det finns flera olika former av Shiva, och de olika formerna har olika namn. Shiva Vishvanath, eller Kashi Vishvanath är namnet på just den formen av Shiva, den som är i Kashi, alltid allestädes närvarande. Och puri kommer ni ju ihåg, från ovan, vad det betydde. :-)

Det sägs att om man dör i Kashi, eller om ens aska strös ut här, så uppnår man direkt moksh. Man återföds inte igen, utan man smälter åter samman med Gud. Därför finns här bl a hem, vart människor kommer bara föra att dö. De bor någon annastans, märker att tiden är inne (eller ute; hur man nu ser på saken), och beger sig iväg på en sista resa. (Skulle man tillfriskna eller liknande, måste man lämna hemmet.) Det finns folk som svär att aldrig lämna staden, för att inte riskera att dö utanför stadens gränser -- det ska ha funnits folk som högg av sig fötterna för att inte begå dumheten att gå för långt bort.

Anandavani? Betyder "forest of bliss", salighetens skog. Förr var det ju mycket skog här, ska tydligen ha varit väldigt lummigt och vackert. Fint är det ju fortfarande, men på de flesta ställen passar nog inte beskrivningen "lummigt" in så väl.

Så. Det om namnen. I och med den genomgången har ni kanske även fått en aning om varför det här är en så perfekt stad för oss, som studerar religion. För mig, som ska bli lärare i religion, och ska stå framför en klass och beskriva hinduism. Vad jag ser här varje dag, allt från små detaljer till stora festivaler, ger mig berättelser att återge, möjlighet både att själv förstå, och att konkretisera så även eleverna förstår, de konstiga och främmande orden och vad det allt är.