lördag 1 september 2007

MFS-kursen avklarad

Ännu ett Göteborgs-uppvaknande, men denna gång på hotell.

Kursen avklarad; nu är det "mini-semester". Linda kom hit igår-kväll; vi träffade Alma & Manne, och åt sedan gott! Sov minst lika bra. Men nu är det väl ändå höjdpunkten nästa: hotell-morgonmål! Sen har vi dagen på oss att gå omkring och kika på Göteborg.

Kursen var okej. Inte nödvändig -- så mycket har vi reda fått med oss, i och med att vi, d.v.s. `Indien-gruppen' träffats sedan tidigt i våras, inte minst tack vare att vår handledare vid Karlstad universitet har en så gedigen erfarenhet & kunskap om Indien i allmänhet, men i synnerhet Varanasi. Han började väl forska där för en sisådär 30 år sedan, och har återvänt dit med jämna mellanrum. Hans doktorsavhandling, The Children of Assi, handlade om just någonting i Varanasi, och så vidare. ("Assi" är s.a.s. stadsdelen var vi kommer att bo.)

Men visst var det några bra tips vi fick, också! Det bästa var nog ändå att vi pratade mycket om både det att det snart bär iväg, och om våra projekt i synnerhet.

Den största (även den enda, om jag ska vara ärlig) aha-upplevelsen, var hur mycket vi får serverat gratis på silverfat, vi som åker från Karlstad till Ganga Mahal. Vi har ju redan boende fixat, för hela vistelsen där nere; vi har handledare vi kan lita på -- flera stycken!; vi kommer att läsa språket; det finns tolkar/assistenter där nere, som har arbetat med studenter från Karlstad tidigare; det finns redan ett kontaktnät vi kan ha som utgångspunkt; vi kommer att få föreläsningar om Varanasi, i Varanasi, av professorer från Benares Hindu University (mer om "Benares" senare ;-) ); med mera, mer mera! ---Detta har de andra inte! De allra, allra flesta har absolut ingenting annat än en projektbeskrivning, förhoppningar, och ett namn, då de åker dit. De vet inte var de ska bo; de är inte säkra på hur de ska gå tillväga; det är mer troligt att det inte kommer att gå bra med sin handledare, att de inte kan lita på honom, än tvärtom. Läste i en reseberättelse om en som bara åkt till Delhi -- alltså bara tagit tåget dit --, utan att veta någonting mera alls. Han hade ett namn, och en rubrik på sin uppsats, men det var allt! Detta, att de bara vågar åka iväg så där, tyckte jag var mycket imponerande.