Sedan några veckor tillbaka började nästa kurs: Perspektiv på Specialpedagogik. Vad jag tror nämnts tidigare här, är att "nästa" kurs även är sista kurs. Och idag. Idag var en speciell dag. Idag hade jag min sista föreläsning.
Woot!
Jamen! Sista föreläsningen!
Jag menar att jag är klar nu? Icke då. Nästa vecka är skriv-vecka. Därpå följande vecka är det seminarium kring vad som skrevs under skriv-veckan. Någon dag senare är det examen.
Jag menar att jag är klar, helt klar, om två veckor? Ja nästan! :-D Sen är det `bara' Kabir kvar.
Jag menar att om två veckor + när Kabir är färdigskriven, då är jag klar? Precis! Just så.
Men faktum kvarstår: idag var den sista föreläsningen. Inga fler föreläsningar! Det här var slutet på en sträcka av föreläsningar som sträckte sig nitton år. (Om man räknar från åk. ett.) Skriverierna klart nu bara, sen är det --- klart. Färdigt på den sida katedern.
Nej. Jag tänker inte nämna jobb i det här inlägget. Jag skulle om jag hade goda nyheter att komma med. Det har jag inte. (Eller?) Så jag låter det vara onämnt. Det här handlade inte om slutet av skolgången. Det kan jag inte skriva riktigt ännu. Det handlar inte om jobb. För det har jag inget ännu. Det handlade om slutet på sista föreläsningen. Man tager vad man haver! Viktigt att notera landmärken på sin väg mot målet. Och det här landmärket är allt mycket, mycket nära målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar