onsdag 28 maj 2008

Vad som är accepterat i vilka år

Läser som bäst Att platsa i en skola för alla - Elevhälsa och förhandling om normalitet i den svenska skolan (Hjörne & Säljö 2008).

En av mina pet peeves är då det s a s pratas över huvudet på barn. Det görs hela tiden. Inte minst på skolor. Stötte på en stycke i ovan nämnda bok som tangerade detta -- eller åtminstone i närheten av det. Tänkte återge det i ett längre citat:

[...] barn och elever har en svag ställning i samhället. [...]Det är exempelvis otänkbart att det slags beskrivningar som vi ger av barn i skolan skulle accepteras på en arbetsplats i en motsvarande situation [...] Om någon i ledningen skulle beskriva medarbetarna med det slags kategorier som man utan större tvekan använder i elevehälstoeamsmötena om barn, skulle sannolikt i många fall en smärre opinionsstorm utbryta. En hel del av de beskrivningar [...] skulle uppfattas som oacceptable, arroganta och nedsättande.

Men med barn fungerar det uppenbarligen inte så; gentemot barn tar sig vuxna ett privilegium att kategorisera som oftast får stå oemotsagt.

(Hjörne & Säljö, s159)

Å ena sidan tror jag citatet ovan kanske förstås bäst för sig själv. Å andra sidan kan det ändå vara upplysande att erinra sig om vilka beskrivningar det handlar om.

I En skola för alla har Hjörne och Säljö utfört en undersökning som bl a handlade om att se på elevhälsosamtal. (Omfattade 780 framställningar.) En av poängerna de vill lyfta fram, är att det sällan är skolan, lärarna, grupp(er) eller dylikt som beskrivs på dessa samtal. Det är egenskaper och/eller beteenden hos eleven. Det är hos individen problemen ligger. (Hjörne & Säljö, s89) Nedan följer några exempel beskrivningar som gavs:
Sociala relationer
  • är ett envist, ensamt, litet, trumpet barn
  • är tjurig
  • är sur och grinig
  • är odräglig
  • är mobbad
  • nöter ut vännerna
  • är ett litet maskros barn
Intellektuella förutsättningar
  • är normalbegåvad
  • väldigt sen språkligt
  • någon slags ordmobiliseringsproblematik
  • något i hjärnan
  • ligger några snäpp över sjuttio
  • lite dum, så va
  • har inga inlärningssvårigheter
  • är adekvat begåvningsmässigt
  • är trög i huvudet
  • fullständigt kaos i hennes lilla hjärna
Koncentration och uthållighet
  • uppmärksamhet är det stora problemet
  • störs av sina dagrömmar
  • ingen ork
  • ingen uthållighet
  • är skoltrött
  • kan aldrig koncentrera sig
  • oerhörda koncentrationssvårigheter
  • väldigt svårt att fokusera
Andra personliga egenskaper
  • motsträvig
  • ljuger
  • ångest
  • en lite udda kille
  • det är katastrof med honom
  • det är en sån här skvallrig sak
  • pyroman
  • frustrerad
  • deprimerad
  • väluppfostrad
Handlingar/beteenden
  • väldigt knepigt beteende
  • snurrar runt
  • jobbar hårt
  • jobbar flitigt
  • lite udda rörelser
  • for omkring som en skottspole
  • kan analysera sig själv på ett proffsigt sätt
  • ganska dominant och styrande
  • upprepar saker
  • fick oerhörda utbrott
  • ställer till med saker hela tiden
  • ett väldigt aggressivt beteende
  • gör och säger fula saker
  • gör väldigt många ledsna
(Hjörne & Säljö, tabell 3, s90-91, tabell 4, s92)
Vart de vill komma med detta, är efterfråga vad de kallar för ett epistemiskt ansvar.
Med epistemiskt ansvar menar vi att maktutövning av det slag som äger rum i elevhälsoteamsmötena (och i skolan mer i allmänhet) måste ske med ett ansvar för hur man talar om andra människor och beskriver deras svårigheter och sätt att agera. En rimlig utgångspunkt är att de sätt man diskuterar på skall gå att använda också i helt offentliga sammanhang och i detta fall också inför personerna och deras föräldrar. Här ligger ett stort ansvar på deltagarna i sådana möten, och på ordförande/rektor, att se till att samtalet förs på ett sådant sätt att de kategorier som används är försvarbara och grundade i en rimlig diskurs. (Hjörne & Säljö, s159)
Et sillee...