Jag trotsar dagen och meddelar följande ändå, även om det kanske kan
te sig som ett aprilskämt.
...
Det är det inte. Det här är helt på riktigt. Jag kommer att vara
färdig från universitetet!
...
Tänka sig... Jag tror att vi alla har blivit vana vid att det helt
enkelt är där jag är. Läser. Utan att någonsin bli klar. Men nu verkar
det alltså som att jag kommer att bli det! ;-)
...
Jo. Jo, den är ännu på hälft. Uppsatsen. Nej. Nej, jag kan inte få ut
mina papper före den är klar. Men utbildningen har jag ju gått, och
det är inga problem med att få uppsatsen klar, bara jag har tid med
det. Knepat och knåpat med den lite nu som då. Har allt material i en
hög bredvid mig. Det är bara tid-fri-till-det jag behöver.
...
LäSK (Lärar Studerande i Karlstad) ordnar en avslutnings-ceremoni.
Kort sammanfattat: 5 juni kl 16, "Anhöriga är välkomna".
...
Nej, jag vet inte hur många anhöriga som är välkomna. Från tidigare år
har det tydligen varit mellan tre till tio st. Nu har det ju inte
specificerats på sidan (länken ovan), men jag antar de kommer att
meddela.
*** Ifall ni är intresserade (Jo, Finland, jag sneglar mot den sidan
potten.), så hör av er! Så hör jag av mig till L.Ä.S.K och frågar. ***
...
Nej. Nej, uppsatsen är fortfarande inte klar. Men ovanstående gäller
ändå. Examens-fest alltså. Har ju trots allt gått (och avklarat) alla
kurser o s v. Det blir "examen", uppsats eller inte.
Tänka sig. Första gången sedan högstadiet som jag har det, examen med
dem jag gått i skola med. Det blev ju inte riktigt så på gymnasiet.
(Jag ska inte säga att jag inte hade en examensfest, för det hade jag
ju! Hemma. Men inte en _gemensam avslutning_ med de andra.)
...
Ja, ska vi hårddra det blir det ju inte det nu heller. Dem jag började
läsa med har ju något år kvar, i o m att jag hade filosofin med mig i
bagaget när jag anlände till Karlstad. Meeeen, jag tycker inte vi ska
vara petiga! Eller hur?
...
Nej. Nej, det här är inget april-skämt. Min tid på universitetens
bänkar _är_ på väg att ta slut. För stunden i a f.