söndag 13 april 2008

Obama igen

Nämnde ju Barack Obama i ett tidigare inlägg. Nu är det dags igen. För en tid sedan var det mycket tal om Obamas pastor; det spelades upp klipp med honom på YouTube var han påstod rätt så radikala saker. (Läs mer om det t ex på Wikipedia.) Liksom gällande förspelet till vad föregående inlägg, väljer Obama igen inte att tysta ner, ignorera och hoppas på det bästa.

Han tar upp det i vad som har kommit att bli ett av hans största tal hittills, "A more perfect union". Googlar man efter `Obama + "a more perfect union"` får man inte mindre än 558.000 träffar. (Notera att det alltså är sidor som alla innehåller den exakta frasen "a more perfect union". Sidor som handlar om det är säkert ännu fler egentligen.) Talet hölls 18 mars, så det har tagit ynka tre veckor för talet att bli så pass omskrivet. Och videoklippet (nedan) har setts, vid dags dato, långt över fyra miljoner gånger.

Läs hela talet här eller klicka på play nedan


Han säger bland annat följande:
In the end, then, what is called for is nothing more, and nothing less, than what all the world’s great religions demand – that we do unto others as we would have them do unto us. Let us be our brother’s keeper, Scripture tells us. Let us be our sister’s keeper. Let us find that common stake we all have in one another, and let our politics reflect that spirit as well.

For we have a choice in this country. We can accept a politics that breeds division, and conflict, and cynicism. We can tackle race only as spectacle – as we did in the OJ trial – or in the wake of tragedy, as we did in the aftermath of Katrina - or as fodder for the nightly news. We can play Reverend Wright’s sermons on every channel, every day and talk about them from now until the election, and make the only question in this campaign whether or not the American people think that I somehow believe or sympathize with his most offensive words. We can pounce on some gaffe by a Hillary supporter as evidence that she’s playing the race card, or we can speculate on whether white men will all flock to John McCain in the general election regardless of his policies.

We can do that.

But if we do, I can tell you that in the next election, we’ll be talking about some other distraction. And then another one. And then another one. And nothing will change.

That is one option. Or, at this moment, in this election, we can come together and say, “Not this time.” This time we want to talk about the crumbling schools that are stealing the future of black children and white children and Asian children and Hispanic children and Native American children. This time we want to reject the cynicism that tells us that these kids can’t learn; that those kids who don’t look like us are somebody else’s problem. The children of America are not those kids, they are our kids, and we will not let them fall behind in a 21st century economy. Not this time.


Vad som däremot är lite otrevligt, är att läsa kommentarerna, exempelvis i länken ovan, under själva texten; eller för en (åtm. till en början) lite mer positiv läsning, se på kommentarerna till YouTube klippet. (Bara en tanke: kan man dra några slutsatser av detta gällande åsikter eller attityder av folk som tittar på YouTube kontra folk som läser Wall Street Journal?-) )

Faktiskt, slog läsningen av dessa kommentarer an på liknande strängar som läsningen av de här kommentarerna som Fatima tog upp på sin blogg. Man kan tycka att frågorna som behandlas i de två olika debatterna är så olika att de inte borde jämföras. Man kan också tycka att det handlar om samma sak. Rätt klart torde dock vara att i bägge fall hjälper det alla att ta upp frågan och diskutera, även om man kan bli matt och tom och frustrerad och arg och besviken och konfunderad och irriterad och förvånad på vägen.