söndag 18 januari 2009

Vecka 23

Någon dag håller lillingen upp, men rätt så ofta stampar han och/eller dunkar i magen. Roligt. Kunna känna henne, inte bara ibland utan ofta. ---Däremot blir man ju desto mer orolig när han bara latar sig där inne.

Vikten ska börja närma sig 600g; längden 22cm.

Bara en vecka kvar nu, tills det skulle kunna vara möjligt för barnet att klara sig utanför mamman; också en slags trygghetsgräns. Vidare en gräns, verkar det som, efter vilken barnmorskor och dylika tar en mer på allvar. Åtminstone har vi hittills ofta mötts av en mer cynisk inställning: "Det är bara att ta det lugnt; vi skulle ändå inget kunna göra om något var fel." Något som kanske inte alltid är det allra mest lugnande att göra, hur sant det än må vara.

Linda har vid några tillfällen känt sig orolig nog för att ringa dem --- senast i fredagsnatt (sorry). Hoppas det inte ska behövas igen på läääää-änge.

Bilderna från nätet börjar bli lite tröttsamma; dags för the real thing. Magen.