Utlåst med reflexväst

När jag läste på KAU var jag ofta ut och springa på morgonen förrän jag var iväg. Så ofta, nästan alltid samma runda, att jag minns ett visst pensionärspar som jag till slut blev så bekant med att jag alltid hälsade på dem då vi sågs. Det gjorde vi titt som tätt, eftersom deras promenad-tider verkade vara de samma som mina spring-tider. Att stiga upp så tidigt underlättades framför allt av faktumet att Linda steg upp fasansfullt tidigt för att pendla upp till Sunne.

Det har inte varit många såna springturer det senaste året, kan jag säga er. Inte många alls. Dags att ta mig själv i kragen, tänkte jag. Och idag morgon åkte Linda igen iväg ruskigt tidigt, så tänkte gå med upp av bara farten för att känna mig lite bra med en tidig fredags-morgontur. Sagt och gjort! Lite över klockan sex kvittrade jag just innan jag for ut, tretton grader minus eller inte. Ju kallare desto bättre känner jag mig efteråt!

På med reflexvästen och iväg! ... Eller vänta nu lite, glömde jag något? Jo. Dörren hade just stängts, men nyckeln var kvar där inne. Attans. Och Linda har redan kört iväg.

Tur man har grannar. (Otur för dem; tur för mig.) Började med att knacka på lite försiktigt; sen lite hårdare; till slut ringde jag på dörrklockan. Små, små, små ögon kisade tillbaka på mig då dörren väl öppnades. Fick låna telefonen --- men inget svar. Till slut blev J trött på att vänta, och gick in för att fortsätta sova. "Lämna telefonen vid dörren när du är klar, God natt." Så jag satte mig ner i trappan, och fortsatte ringa.

Till slut svarade hon. Och svängde om, efter mutter och några men. Var ju inte så mycket mer att göra. För att inte slösa bort tiden sprang jag några varv runt huset. Runt, runt runt, i väntan på att Mazdan skulle dyka upp.

Hör ett uppgivet tutande; ser baklyktorna; och kanten av kappan då Linda går in i trapphuset, säkerligen funderande att "Vart f****-*n har han gått nu då?" Springer till; springer upp; springer ner; vinkar hej då och tackar, tackar. Tar sats, och fortsätter springturen mot Lambergstjärn.

Allt sagt och gjort, snabbaste turen för i år. Sex på morgonen. Inte illa. x-D

Sen hade Linda sammandragningar hela dagen, :-( efter att hon hade kört i 110 hela vägen till daghemmet, :-( för att hinna i tid. Men det gjorde hon, med tre minuter till godo. :-)

Ber så mycket om ursäkt, Linda + lilling, J+A+P!