Berlin marathon --- tre dagar kvar

Jahapp. Det har varit både 147 och 54 dagar till marathonet i Berlin. Nu har de flesta av dem runnit iväg, och kvar är 3. Tre dagar, sen ska det springas. Oj vad det ska springas.

Min önskan är att det är springandet som jag kommer att minnas efteråt. Må vara tungt; må vara drygt; vem vet, kanske det t o m blir roligt. Vad jag hoppas, är att det för en gångs skull inte kommer att vara bajamajorna som står i fokus.

De tidigare två gångerna som jag sprungit ett maraton, har min mage nämligen inte velat springa. Mitt mål har inte varit 42km löpning, även om det kanske började så. Det var att klara mig till antingen nästa skogsdunge stor nog att dölja mig eller en bajamaja. Och efter det: att klara mig till nästa. Och nästa. Ända fram till ungefär 25km. Först efter det har min mage förstått vad som står på schemat; först då har jag kunnat springa utan att behöva planlägga takten efter nästa vessamöjlighet.

Förra året försökte jag räkna ut ungefär hur länge jag hade... haft ofrivilliga pauser längs med vägen. Kom fram till en siffra på någonstans mellan 20 och 30 minuter, utspridda på 12 besök.

Jag tror att jag de två tidigare gångerna ätit för mycket. Det är längden på loppet som spökar. Vanligtvis äter jag mycket lite inför en springtur; helst springer jag på fastande mage, gärna med lite hungerskänsla. Men ett maraton är ju så långt att det känns dumt att göra så --- måste ju ha energi att fullfölja hela! Måste ju äta innan. Och här har vi problemet. Jag är väl helt enkelt inte van vid det. Och inte har jag vant mig under det här året heller.

Kanske kommer ombytet av omgivning att förnya: de två tidigaren åren har jag sprungit i Helsingfors. Starten har varit omkring kl 14. Ifall jag förstått den tysk-blandade engelskan rätt i pappren till Berlin marathon, så går starten redan kl 9 på morgon. Måhända är det precis vad jag behöver. En så tidig start att jag omöjligtvis hinner äta så mycket innan; att jag inte hinner oroa mig så mycket för magen.

Idag var jag även in på hälsokosten och inhandlade Silicea, mag-tarm gel. Det låter skrämmande; jag vet. ---Ursprungligen hade jag tänkt ta någon slags diarré-medicin, men jag är lite rädd att det kan gå snett, det med. Att det ska vara för effektivt eller något. Jag vet inte. Det känns bara inte helt rätt. Så jag försöker med något som ska vara bra för magen i största allmänhet. (Följ länken ovan för att läsa mer.) Kommer det att fungera? Ingen aning. Redan en liten placebo-effekt kommer att uppskattas. Återkommer inom en vecka eller så med nyheter från Berlin --- hoppeligen helt utan ett enda omnämnande av kvalitén på de tyska bajamajorna... (Men redan närmare inpå kommer det säkerligen att komma lite kvitter; följ länken eller titta uppe till vänster.)

Önska mig och min mage lycka till. Vi behöver det.