tisdag 23 september 2008

Dödsskjutningar på skola i Kauhajoki

För en dryg timme sedan läste jag att en 20 årig man sköt omkring sig i en skola i Kauhajoki. Artiklar hittas vid det här laget på alla nyhetsställen, men för att nämna några: YLE (sve); YLE (fin); Hufvudstadsbladet; Helsingin Sanomat; Iltalehti; Dagens Nyheter.

Då sidorna uppdateras kontinuerligt tänker jag inte kommentera det något. Har ni klickat på länkarna ovan har ni färskare information än vad jag kunde säga. Och det kommer att påtalas nog ofta hur hemskt det är, och "Skola igen", och allt det där. Det är inte det jag tänkte kommentera. Jag hoppas det är, eller blir, tydligt vad jag tycker om händelsen utan att jag uttryckligen nämner det.

Det var folk runt omkring då jag läste det. Lätt tagen[1] berättade jag för dem vad som pågick --- och fick närmast en axelryckning till svar. "Aj? Nå höh." En kort diskussion uppstod om uppfostran och dagens ungdomar. Jag upprepade att detta händer alltså nu som bäst. Han går omkring på en skola och skjuter. Just nu. "Aj är det video och allt," undrade en och skuttade fram till en dator. "Aj int? Nänä," lite besviket då denna märkte att det inte fanns det. Och så blev det lite mer dagens ungdom och annat.

Själv började jag bli mer och mer förvånad över detta beteende. Vad är det som inte går fram? Upprepade ännu en gång, lite senare. Då var det antagligen tydligt att jag var upprörd, "Är det från ditt hemställe, eller?" Nej. Det är ju inte det. Det är ju inte det som det handlar om.

Det är detta jag skriver om. Ventilerar lite. Är det för att jag är från Finland och de inte är det? Är det för att jag är lärare och de inte är det? För att min syster jobbar som lärare, i Finland, och deras inte gör det? Eller kanske de bara var så mitt i diskussionen jag inkräktade i. Jag vet inte. Något var det. Uppenbarligen.



[1] Undviker säga "chockad", för det var jag inte. Tycker chockad är ett ord som används allt för lättvindigt idag. Ofta skulle ord som överraskad, överrumplad, förvånad eller tagen "räcka till", så att säga. Eller räcker det om man är tagen och överraskad för att man ska vara "chockad"? Eller använder ni `tagen' för en variant av "chockad-i-positiv-bemärkelse", kanske? Kunde tänka mig något sånt också? Vet inte riktigt. Sak samma. Försöker undvika över-använda chockad i alla fall. (Vilket har lett mig till att skriva termen hur många gånger hittills?)