Då jag springer intervaller tar jag hjälp av puls-klockan. Har den inställt efter följande recept:
- Uppvärmning. Springer tills det känns `varmt'.
- 40 sekunder fullt ös.
- Vila tills pulsen är under 155 slag/minut.
- Upprepa 2-3 nio gånger (in alles).
- Springer som jag vill tills jag inte vill mer.
Lambergstjärnet, bara några hundra meter från oss, är perfekt för ändamålet. Det är väl kring en och en halv kilometer runt, eller något sånt. Dit + uppvärmning + de nio intervallerna + hem gick på fyra varv runt, och åtta kilometer. Det hela avslutas så med en backe som känns väldans lång med intervallerna i benen (se grafen nedan) -- och givetvis en slutspurt (se grafen ovan).
Genom att springa intervaller försöker jag få upp hastigheten -- komma under den där envisa halvtimmen på sjukilometern. "Fyrtio sekunder fullt ös" kanske inte låter som så mycket, men jag springer allt vad det lossnar, och kan berätta att sekunderna känns rätt långa ändå. Och de sista intervallerna rätt så tunga. Men den här gången sprang jag faktiskt som snabbast på den sjunde intervallen!
På fyrtio sekunder sprang jag hela 240 meter, det ville säga med en hastighet på bara kring 2:47 på kilometern! För att sätta den siffran i perspektiv, så var det ju 4:18 eller snabbare som behövdes för att komma under halvtimmen på sju kilometer. (4:22 om det skulle vara exakt sju, men är ju 200m mer eller så.) Men då ska det ju vara så snabbt hela sju kilometer också, och inte bara några hundra meter. ;-) ... Trots det, bara att se siffror som 2:47 känns allt rätt bra!
För några veckor sedan satte jag förresten KristiansÅrsBästa på sjukilometern! 7,17km på 31:04 -- d v s en hastighet på 4:20/km! Om rundan vore jämnt sju kilometer hade jag alltså varit under halvtimmen! Om benen och resten håller, så ska jag lägga in intervaller med jämna mellanrum nu (tautologin inte ämnad ;-) ), och försöker göra ett ordentligt försök på sjukilometern om ett par månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar