Ajjemän!

Jajjemän. Där satt det. Jag tror faktiskt det här var första +20 kilometers rundan jag sprungit sedan Helsingfors Marathon -- och det var ju i slutet av augusti, det! Gôtt!, att ha sprungit långt igen. Det gick ju inte snabbt -- långt ifrån! --, men kände att jag kunde ha sprungit längre.

Men dryga två timmar och tjugofem kilometer. Bra jag.

Ni undrar ju säkert över den stora frågan, Hur många andra löpare såg jag? Inte så många! Men, å andra sidan, inte så några heller. Under den första timman stötte jag på sex stycken; under den andra timmen fyra. Så tio in alles. Tyvärr sprang de alla emot mig; ingen var på väg åt samma håll. Så det blev inga ryggar för mig att jaga.

Jag ska börja vinka åt löpare jag möter. Hälsa, på något sätt i alla fall. En nick; en vink; ett hej på dig. Känns trevligt. Lite samhörighetskänsla, så.

Fem varv blev det, runt runt runt. Ett varv runt -- d v s från museibron till borgmästarbron, över och tillbaka -- är kring 4.5 kilometer. Det är lite roligt att se hur jämnt jag sprang -- långsammare blev det ju hela tiden, och snabbast första varvet, men så stor skillnad är det inte. Första varvet gick på ungefär 21:30, resterande på (i ordning) 23:05; 23:20; 23:24 och 23:41. Nästan lite komiskt, hur jämnt det är...

Jämnheten syns ju även på pulsen, nedan. Ni ser; jag tog det rätt lugnt. Men det var ju meningen också. Kring 80% av maxpulsen hela tiden. Ibland lite ovan; ibland lite under.

De återkommande stalaktiterna i hastighet (blå kurvan nedan),
är uppför trappan till Borgmästarbron...