Jag lovar inte att ni kommer att slippa ett "2010 i springstatistik"-inlägg. Men detta är inte ett sånt. Utan jag tänkte istället summera några av de mest roliga, givande, eller på annat sätt (i mitt tycke) intressanta springturer.
I kronologisk ordning:
10 januari : utmaning för att motverkar löpartristess. Välj ett avgränsat, tätgatat område. Spring så långt du kan utan att springa på samma gatparti två gånger --- försök täcka in så mycket av området som möjligt.
En dag i februari : Löptur 10km i -20 till en bastu. Av med löparkläderna för väntan av vän + bilskjuts tillbaka --- som inte kommer, som inte blir av för att bilskjutsen tillbaka gått sönder. Så på med springkläderna igen och tillbaka, nu rätt blöt, 10km i -20 till en varm dusch. Med fotografering av frostögonbryna innan dess. (Bilden till höger dock inte från det tillfället, utan taget helt nyligen.)
Maj : ett oplanerat deltagande i Sunne löparfest (marathon). Det roliga här var att jag bestämde mig att spring loppet två dagar innan det var dags. Utmaningen var dels att se om jag kunde göra det utan förberedelse, samt mitt i en hyfsat hård träningsperiod.
Det kunde jag! Bara tio minuter efter mitt dåvarande marathonpers!
Augusti : Bryngfjordsbacken upp och ner, ner och upp. Rör sig alltså om en slalombacke. Nej, inte hissåkning upp och skidning ner. Löpning upp; löpning ner. Upp och ner, ner och upp. Blev dessvärre inte av fler än en gång --- men nu när jag tänker tillbaka så ser jag verkligen fram emot snön ska ha smält undan och träcken torkat. Skandera tillsammans, allihopa: "Me-ra ba-cke! Me-ra ba-cke!"
Augusti : Terrängmarathon i Glaskogen (1) (2). Blött. Men det sprack upp till sist! :o) Dels var det roligt att spring så långt tillsammans med någon; dels var det roligt att springa så långt i terräng. Skulle gärna göra om det! Hänger du på, Johan?
November : Dublin Marathon (1, 2). Nytt personligt rekord! Under 3h 30min! Publiken! Flaskvattnet! Just nu mitt favoritmarathon. Nämnde jag perset? Publiken? Flaskvattnet? Vi ska inte heller glömma träningsdrycken.
November : Ultraintervaller. Planerat: 8x10km. Utfört: 6x10km. Även om jag inte klarade av 80km på en dag, så är inte 60km kattskit. (Leopold nickar instämmande bredvid mig.) Även detta är något jag gärna skulle göra om; göra bättre. Nästa år!!
Kanske ska vi även ge ett hedersomnämnande till alla sprungna meter med pulka. (Klicka på bilden nedan för större bild @ flickr.) Och ett hedersomnämnande till alla sprungna meter med barnvagn. Längsta rundan i år blev kring 30km. Men det är länge sen nu, inte minst p g a snön. Barnvagnsspringning och snö går inte så bra ihop. Undrar hur jag kommer att springa med Ellen 2011... Längtar efter att ta reda på.
tisdag 21 december 2010
måndag 20 december 2010
torsdag 16 december 2010
Pepparkakshälsningar!
Julkorten börjar trilla in. Här kommer ett till er alla som läser bloggen! Eller som bara råkade trilla in hit nu.
Från Ellen (och Leo), anno 2009.
God Jul på er!
söndag 12 december 2010
Uppifrån.
Veckans tema på Fotosöndag var uppifrån.
Mitt ena bidrag var planerat och (bokstavligen) tillgjort, det andra tillkom mer naturligt eller slumpartat (hur man nu väljer att se på saken).
Mitt ena bidrag var planerat och (bokstavligen) tillgjort, det andra tillkom mer naturligt eller slumpartat (hur man nu väljer att se på saken).
fredag 3 december 2010
Änder
Idag var det Ellens livspremiär för matning av änder.
Det var väldigt spännande. Så där gråtskrämmande spännande. De kom nämligen rätt nära, stundvis. Men på det stora hela tror jag det var mer plus än minus ändå.
söndag 28 november 2010
Då det faktiskt skrevs här
Minns ni förr i tiden? När jag inte bara la upp en massa bilder. Utan t o m skrev emellanåt. :P
De svängde inte på klacken heller, direkt då de såg vart de hamnat. Besökarna stannade och läste. Flera minuter, stannade många.
Ifall ni missade länken ovan, till @hannahannahannas inlägg på hennes blogg Närduinteorkar Ringaenvän, så hittar du alltså den här.
Hade en liten relapse i september, påtvingat av putthet inför H&M:s skillnader vad gäller flick- och pojkkläder. Det där inlägget "Fin flicka sitter still"?
Det kom på tals på Twitter.
Till att börja med för att @annarosv nämnde H&M:s könsfördelade barnavdelning(ar). Sen bloggade @hannahannahanna om mitt inlägg.
Köpte julklappar till bebis på HMs pojkavdelning. Varför finns det ens en pojk- respektive flickavdelning? (@hannahannahanna @KorvLarsson)Fri Nov 26 15:28:06 via webAnna-Karin
annarosv
@annarosv Och på vissa skillnader blir man mer putt än andra... http://j.mp/cb1pAm (@hannahannahanna @KorvLarsson)Fri Nov 26 17:00:36 via Twittelatorkristian
krissen
@krissen @annarosv @korvlarsson så himla sorgligt. Var tvungen att bloggat.Fri Nov 26 22:44:38 via TweetDeckHanna Rosell
hannahannahanna
Efter det här fick min blogg hicka. På ett bra sätt. Trafiken inte bara fördubblades eller ökade trefaldigt. Nene. Minst fyra gånger fler läsare än vanligt hamnade på sidan.
De svängde inte på klacken heller, direkt då de såg vart de hamnat. Besökarna stannade och läste. Flera minuter, stannade många.
Så här såg statistiken ut för just den inläggssidan, mellan dagarna 27 oktober och 27 november:
Under hela tidigare november månad var det en (1) som tappat bort sig till den sidan. (Intressant nog stannade den personen, som läste "Fin flicka..." den andra november, hela nio minuter på sidan. Därav den udda toppen vad gäller "tid på sidan".) Alltså: från 27 oktober till 25 november? 1 besökare. Mellan 26 och 27 november? 164.
Spännande, hur det kan bli. När det inte bara är bilder som läggs upp här. :o)
Ifall ni missade länken ovan, till @hannahannahannas inlägg på hennes blogg Närduinteorkar Ringaenvän, så hittar du alltså den här.
Sharing is caring
Mer från Fengersfors
Ännu någon bild ifrån Fengersfors...
lördag 27 november 2010
fredag 26 november 2010
måndag 22 november 2010
Dublin Marathon (video)
Här får ni följa med på Dublin Marathon!
För helskärm, klicka på ikonen längst till höger i videons verktygsbalk (fyra pilar i olika riktningar).
Först en översikt, tillika höjdkurva. Sen en mer detaljerad rundtur.
Inspelat med en Garmin Forerunner 305; satt på karta av Google Earth och sparat med FFmpeg. Ni ser på det via Youtube. Obs: klippet finns i HD. :-D
söndag 21 november 2010
Ljust och mjukt
Till den här veckans Fotosöndag hade jag hjälp av mina två favoritmotiv. Ellen och Leopold.
Klicka som vanligt på bilderna för att se större versioner, på Flickr.
Klicka som vanligt på bilderna för att se större versioner, på Flickr.
Dublin Marathon
Måndagen den 25 oktober sprang jag, pappa och Patrick Dublin Marathon.
Vi anlände på fredag --- vi tre samt Harriet ---, och hade tid att både vandra omkring i staden samt ladda med en eller annan Guinness. Det får vara osagt om det var loppet i sig, staden, publiken, att drycken längsmed banan gavs i plastflaskor, eller den sportdryck vi druckit dagarna innan, som gjorde susen --- men något gav oss lite extra fart. Vi gjorde alla tre personbästa! Både pappa och Patrick förbättrade sina personliga rekord på distansen med omkring en halvtimme, och filade även själv bort 10 minuter.
Numer sprungit en mara under tre och en halv timme! Närmare bestämt 3:25!
Vet inte om jag skulle kalla banan flack, det gick nog både uppför och nedför, men på något sätt hade arrangörerna lyckats med konststycket att snickra ihop en bana som lämnade eftersmaken att det gick mer utför än uppför. Jag vet inte hur de gjorde det, men jag gillar det.
Publiken var härlig! De fanns kanske inte längsmed hela banan, men väl på plats så hurrade de och hade sig. Många hade köpt med löskarkki som de delade ut. Vissa hade påsar; andra hade hela lådor sötsaker. Ytterligare något som jag upplevde skilja den här publiken från andra, var att de hade medlidande i sina röster då de hejade på. De visste att det var tungt. Och det var därför de hejade. Just därför hjälpte det också.
En stor, stor bonus var att både vatten och sportdryck serverades i plastflaskor längsmed banan! Det gjorde att man inte var tvungen att stanna en enda gång längsmed banan. (Inte av den orsaken i a f; sen kan det ju finnas andra, närrelaterade, naturliga orsaker som kan leda till ett kortare stopp...) Flaskor istället för de sedvanliga pappersmuggarna skulle gärna få sprida sig till alla lopp! ... Även om alla kanske inte har förmånen att sponsras av ett bryggeri.
Vi anlände på fredag --- vi tre samt Harriet ---, och hade tid att både vandra omkring i staden samt ladda med en eller annan Guinness. Det får vara osagt om det var loppet i sig, staden, publiken, att drycken längsmed banan gavs i plastflaskor, eller den sportdryck vi druckit dagarna innan, som gjorde susen --- men något gav oss lite extra fart. Vi gjorde alla tre personbästa! Både pappa och Patrick förbättrade sina personliga rekord på distansen med omkring en halvtimme, och filade även själv bort 10 minuter.
Numer sprungit en mara under tre och en halv timme! Närmare bestämt 3:25!
Vet inte om jag skulle kalla banan flack, det gick nog både uppför och nedför, men på något sätt hade arrangörerna lyckats med konststycket att snickra ihop en bana som lämnade eftersmaken att det gick mer utför än uppför. Jag vet inte hur de gjorde det, men jag gillar det.
Publiken var härlig! De fanns kanske inte längsmed hela banan, men väl på plats så hurrade de och hade sig. Många hade köpt med löskarkki som de delade ut. Vissa hade påsar; andra hade hela lådor sötsaker. Ytterligare något som jag upplevde skilja den här publiken från andra, var att de hade medlidande i sina röster då de hejade på. De visste att det var tungt. Och det var därför de hejade. Just därför hjälpte det också.
En stor, stor bonus var att både vatten och sportdryck serverades i plastflaskor längsmed banan! Det gjorde att man inte var tvungen att stanna en enda gång längsmed banan. (Inte av den orsaken i a f; sen kan det ju finnas andra, närrelaterade, naturliga orsaker som kan leda till ett kortare stopp...) Flaskor istället för de sedvanliga pappersmuggarna skulle gärna få sprida sig till alla lopp! ... Även om alla kanske inte har förmånen att sponsras av ett bryggeri.
Morgonmålet blev uppvärmd burkgröt, då hotellets servering inte öppnat tillräckligt tidigt. Funkade fint.
Har man ingen frukostskål --- gör man en!
Vid Phoenix Park var rådjuren bara någon meter ifrån.
De ville över vägen.
Inte så mycket kvar längre...
Sista femtio metrarna åker lippisen av!
Detta måste vara överlägset bästa springbilden utav mig.
Tack Marathonfoto!
Jorå. Rätt så nöjd.
Bilderna från själva loppet är tagna av Marathonfoto.
Har man ingen frukostskål --- gör man en!
Vid Phoenix Park var rådjuren bara någon meter ifrån.
De ville över vägen.
Inte så mycket kvar längre...
Sista femtio metrarna åker lippisen av!
Detta måste vara överlägset bästa springbilden utav mig.
Tack Marathonfoto!
Jorå. Rätt så nöjd.
Bilderna från själva loppet är tagna av Marathonfoto.
Sunne Löparfest
Sent omsider, men ändå: på första maj sprang jag Sunne Marathon. Eller "Sunne Löparfest" hette det egentligen, och marathon (42k) var inte den enda sträckan som sprangs där den dagen.
Själv bestämde jag mig att springa loppet två dagar innan. Läste om det i tidningen, och tänkte att det skulle vara intressant att se hur det gick. Alltså utan att ha förberett sig desto mera. Faktum är, att jag då vara inne i en halvhård träningsperiod (läs: hade sprungit lite mer än normalt jämnt innan).
Och bra gick det! Kom in på 3:44:05. Den då nästsnabbaste tiden jag sprungit maran på.
Banan var en vändbana: 3,5km enkel väg asfalt. Sunne upp och Sunne ner. M a o kunde man eventuellt kalla det för ett "pannbenslopp". Men tyckte faktiskt det här var en rätt smidig lösning av arrangörerna --- marathonlöpare fanns det kanske inte så värst många av, men starten var likväl välfylld. Detta för att det var olika sträckor som s a s startade samtidigt: 7km, 14km, 21km och så 42km. Vi startade alla samtidigt, och sprang samma bana. Vissa sprang den bara lite fler gånger.
På så sätt blev det dels många som deltog --- det var inte så ensligt på banan --- och dels var det rätt många som hejade på --- det var inte så ensligt runt banan.
Okej, lite ensligt var det ändå.
Det var roligt att prova på; att se det fungerade med så lite förberedelse. Och återhämtade mig hur snabbt som helst. En vecka senare sprang jag redan 20km med barnvagn. Kanhända börjar kroppen bli van vid lite längre sträckor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)