söndag 21 november 2010

Dublin Marathon

Måndagen den 25 oktober sprang jag, pappa och Patrick Dublin Marathon.

Dublin Marathon


Vi anlände på fredag --- vi tre samt Harriet ---, och hade tid att både vandra omkring i staden samt ladda med en eller annan Guinness. Det får vara osagt om det var loppet i sig, staden, publiken, att drycken längsmed banan gavs i plastflaskor, eller den sportdryck vi druckit dagarna innan, som gjorde susen --- men något gav oss lite extra fart. Vi gjorde alla tre personbästa! Både pappa och Patrick förbättrade sina personliga rekord på distansen med omkring en halvtimme, och filade även själv bort 10 minuter.

Numer sprungit en mara under tre och en halv timme! Närmare bestämt 3:25!

Vet inte om jag skulle kalla banan flack, det gick nog både uppför och nedför, men på något sätt hade arrangörerna lyckats med konststycket att snickra ihop en bana som lämnade eftersmaken att det gick mer utför än uppför. Jag vet inte hur de gjorde det, men jag gillar det.



Publiken var härlig! De fanns kanske inte längsmed hela banan, men väl på plats så hurrade de och hade sig. Många hade köpt med löskarkki som de delade ut. Vissa hade påsar; andra hade hela lådor sötsaker. Ytterligare något som jag upplevde skilja den här publiken från andra, var att de hade medlidande i sina röster då de hejade på. De visste att det var tungt. Och det var därför de hejade. Just därför hjälpte det också.

En stor, stor bonus var att både vatten och sportdryck serverades i plastflaskor längsmed banan! Det gjorde att man inte var tvungen att stanna en enda gång längsmed banan. (Inte av den orsaken i a f; sen kan det ju finnas andra, närrelaterade, naturliga orsaker som kan leda till ett kortare stopp...) Flaskor istället för de sedvanliga pappersmuggarna skulle gärna få sprida sig till alla lopp! ... Även om alla kanske inte har förmånen att sponsras av ett bryggeri.

Morgonmålet blev uppvärmd burkgröt, då hotellets servering inte öppnat tillräckligt tidigt. Funkade fint.
Morgonmål

Har man ingen frukostskål --- gör man en!
Patrick

Vid Phoenix Park var rådjuren bara någon meter ifrån.
De ville över vägen.
Dublin Marathon







Inte så mycket kvar längre...


Sista femtio metrarna åker lippisen av!
Detta måste vara överlägset bästa springbilden utav mig.
Tack Marathonfoto!



Jorå. Rätt så nöjd.



Bilderna från själva loppet är tagna av Marathonfoto.