Själv bestämde jag mig att springa loppet två dagar innan. Läste om det i tidningen, och tänkte att det skulle vara intressant att se hur det gick. Alltså utan att ha förberett sig desto mera. Faktum är, att jag då vara inne i en halvhård träningsperiod (läs: hade sprungit lite mer än normalt jämnt innan).
Och bra gick det! Kom in på 3:44:05. Den då nästsnabbaste tiden jag sprungit maran på.
Banan var en vändbana: 3,5km enkel väg asfalt. Sunne upp och Sunne ner. M a o kunde man eventuellt kalla det för ett "pannbenslopp". Men tyckte faktiskt det här var en rätt smidig lösning av arrangörerna --- marathonlöpare fanns det kanske inte så värst många av, men starten var likväl välfylld. Detta för att det var olika sträckor som s a s startade samtidigt: 7km, 14km, 21km och så 42km. Vi startade alla samtidigt, och sprang samma bana. Vissa sprang den bara lite fler gånger.
På så sätt blev det dels många som deltog --- det var inte så ensligt på banan --- och dels var det rätt många som hejade på --- det var inte så ensligt runt banan.
Okej, lite ensligt var det ändå.
Det var roligt att prova på; att se det fungerade med så lite förberedelse. Och återhämtade mig hur snabbt som helst. En vecka senare sprang jag redan 20km med barnvagn. Kanhända börjar kroppen bli van vid lite längre sträckor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar