söndag 30 augusti 2009

Vaccinationsgrinighet

Idag är det nästan på dagen två veckor sedan Ellen fick sin tremånadersvaccinering. Det var inte så roligt. Ja, inte själva vaccinationssprutorna i sig; det gick helt okej, tjutandet över på under minuten. Men därmed inte sagt att grinigheten hade gett sig. Inte på långt när. Den hade inte ens börjat.

Tremånaderssprutorna innehöll vaccin för difteri, stelkramp, kikhosta, polio, haemophilus influenzae typ b, samt pneumokocker. En rejäl cocktail, med andra ord.

Ja, på allvar satte grinigheten väl igång först en dag eller två efter vaccinationen. Hon var lite varm redan samma dag, ändå varmare dagen därpå -- utan att ha egentlig feber, men nog lite stegring. Men fr o m då, och en och en halv vecka framåt, var sömn något hon inte tyckte om. Eller i varje fall var det inte roligt att somna.

Den lille undersovaren vi varit vana vid, som somnat på två röda, kunde nu ta på sig närmare halvtimmen förrän hon somnat. Och åtminstone tjugo av de trettio var tjutande minuter. Tidigare avklarade hon de två röda för sig själv; det var inte fallet med de de tjugo skrikande och därpåföljande tio gnällande.

För övrigt var det inte roligt att vakna heller. Flickan som tidigare vaknat med ett stort leende slog nu upp halsen på vid gavel före hon ens öppnade ögonen.

Hunger var något som inte längre smög sig på. Snarare slog den till. Hårt.

Okej, jag överdramatiserar kanske något. Vi inbillade oss att hon egentligen inte var särdeles jobbig även då det var som värst; vi har nog blivit välsignade med en av de allra snällaste ungar man bara kunde tänkas få, så när hon var vaccinationsgrinig kanske allt egentligen var mer normalt än det brukar. Så att säga.

Vad som gjorde oss fundersamma var att det var en skillnad, och att den var så plötslig -- och direkt anknuten till vaccinationen. Hon somnade ju fortfarande rätt snällt, och sov fortfarande största delen av nätterna, och däremellan var hon mestadels go' och gla', precis som vanligt. Men ändå var det inte riktigt som vanligt.

Hon kom dock tillbaka, den samma Ellen vi var vana att ha. Men det tog inte bara några timmar från vaccinationen; inte bara tre-fyra dagar. Nej, det tog nog närmare en och en halv vecka förrän allt igen var som det skulle. Både jag och Linda var lika överlyckliga, de första kvällarna då hon somnade som hon brukat göra; då hon vaknade som hon brukat göra. Leende och leende.

Hon ligger och sover som bäst. Oskyldigt ovetande om att det nu är blott en och en halv månad tills hon ska ha femmånadersvaccinationen.





Mer information om barnvaccinationer i Sverige hittar man hos Socialstyrelsen. De har också en broschyr till föräldrar (pdf).