Anteckningar skriver hon också.
Psst! KAU! Ni har min epost-adress om ni vill köpa bilderna till nästa katalog!
EDIT 27/2: En förtydling för er som inte vet vad det är för katalog Ellen bläddrar i. Det är Karlstad universitets kurskatalog! :)
onsdag 24 februari 2010
Kurskatalogen i högsta hugg
Ni såg nyss hur hängiven student Ellen redan är. Nu är frågan bara vilken kurs hon ska söka till.
Anteckningar skriver hon också.
EDIT 27/2: En förtydling för er som inte vet vad det är för katalog Ellen bläddrar i. Det är Karlstad universitets kurskatalog! :)
Anteckningar skriver hon också.
EDIT 27/2: En förtydling för er som inte vet vad det är för katalog Ellen bläddrar i. Det är Karlstad universitets kurskatalog! :)
måndag 22 februari 2010
Sprunget hösten 2009 till februari 2010
Oktober var en bra månad. Inte bara för att det gick bra i Åland marathon, utan också för att det blev mycket sprunget överhuvudtaget: 156km. Men november och december var inga bra, 58km respektive 69km. Ujuj uj. Minns faktiskt inte vad som gick fel där; kanske var jag sjuk eller något.
Desto bättre började då 2010, i januari blev det 111km. Februari... återstår att ser. Inte blivit riktigt så mycket ännu i a f som jag hade hoppats. Men månaden är ju inte slut heller!
Löpartightsen har jag varit riktigt nöjd med! Sprungit med dem i under -20, och det har inte varit några som helst problem! Jättebra.
Tycker för övrigt om att springa vintertid. Har säkert sagt det tidigare också, men det tål att sägas igen. En blandning av något mer tyst där ute -- jo, även i staden --, och det att man, av flera orsaker, inte kan springa så snabbt som det vanligtvis går. Man måste springa mer långsamt.
Fast ibland blir det ju lite fel. Som när man springer 12km enkel väg, med packning (läs: ombyte; inklusive skor), för att väl framme njuta av en bastu och biltur hem. En perfekt avslutning på veckan. Tror man. Men så strejkar en bil, hör man efter sjuttioelva missade samtal---som man inte hört. För att man haft telefonen på tyst. Bilskjutsen uteblir och plötsligt är man strandsatt. Alternativen är att basta och ta taxi hem, eller bita i det kalla äpplet; att vinka hejdå till den ack-så-lockande bastun och klä på sig de svettiga kläderna igen; handske efter blöt handske, pipo och illaluktande rock. Att strunta i mjölksyran som sitter i benen efter slutspurten, som vid närmare eftertanke kanske inte var helt nödvändig, och springa hem igen. Över de där samma 12 kilometrarna i samma vackra, vintriga och -20 gradiga Karlstad-Hammarö... Med packning. Då kan det se ut så här, när man väl är framme igen.
Glad, som ni ser. Inte alls bitter eller något sånt. Ifall ni skulle ha fått för er dylikt.
Desto bättre började då 2010, i januari blev det 111km. Februari... återstår att ser. Inte blivit riktigt så mycket ännu i a f som jag hade hoppats. Men månaden är ju inte slut heller!
Löpartightsen har jag varit riktigt nöjd med! Sprungit med dem i under -20, och det har inte varit några som helst problem! Jättebra.
Tycker för övrigt om att springa vintertid. Har säkert sagt det tidigare också, men det tål att sägas igen. En blandning av något mer tyst där ute -- jo, även i staden --, och det att man, av flera orsaker, inte kan springa så snabbt som det vanligtvis går. Man måste springa mer långsamt.
Fast ibland blir det ju lite fel. Som när man springer 12km enkel väg, med packning (läs: ombyte; inklusive skor), för att väl framme njuta av en bastu och biltur hem. En perfekt avslutning på veckan. Tror man. Men så strejkar en bil, hör man efter sjuttioelva missade samtal---som man inte hört. För att man haft telefonen på tyst. Bilskjutsen uteblir och plötsligt är man strandsatt. Alternativen är att basta och ta taxi hem, eller bita i det kalla äpplet; att vinka hejdå till den ack-så-lockande bastun och klä på sig de svettiga kläderna igen; handske efter blöt handske, pipo och illaluktande rock. Att strunta i mjölksyran som sitter i benen efter slutspurten, som vid närmare eftertanke kanske inte var helt nödvändig, och springa hem igen. Över de där samma 12 kilometrarna i samma vackra, vintriga och -20 gradiga Karlstad-Hammarö... Med packning. Då kan det se ut så här, när man väl är framme igen.
Glad, som ni ser. Inte alls bitter eller något sånt. Ifall ni skulle ha fått för er dylikt.
söndag 21 februari 2010
Hösten 2009
Ni vet ju vad jag gjorde för ett år sedan, och under sommaren, och nämnde ju även att jag studerade på hösten 2009.
Bilderna är tagna av Linda, 13 oktober 2009.
Började, som ni minns, på både specialpedagogik och d-kursen i religion. Bägge är på hälft -- av goda skäl (i ordets bägge bemärkelser).[1] D-uppsatsen skriver jag färdig vid tillfälle; det är inte bråttom. Det har heller ingen egentlig praktisk betydelse för mig på något sätt. Men vore ju kiva att avsluta det, då jag ändå gjort så pass mycket jobb redan. Specialpedagogiken skulle jag gärna fortsätta med, men som det nu ser ut så blir det inte inom en snar framtid.
Jag ska inte gå in på vad uppsatsen i religion handlade om -- ni som är intresserade, om ni finns, får fråga --, men jag kan ju visa hur det kunde se ut här hemma, under hösten. Hade nämligen hjälp vid studierna.
EDIT 21/2, 12:02 : Efter att ha sett inlägget uppe, så måste jag säga att det syns ju vad för ämne jag och Ellen studerar, eller hur? I bakgrunden: dopljus; Jungfru Maria; krucifix; heligt vatten; mm... Nästan lite komiskt.
[1] Utan att gå in på det närmare nu -- kommer mer någon gång, kanske lagom till våren 2011? --, men kort sagt för den som inte vet: har äntligen fått jobb. Som lärare.
torsdag 4 februari 2010
Och!?
Nähä? Så pappa har inte uppdaterat bloggen på en stund?
Och!?
Han kanske har att göra!? Tänkt på det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)