Dagens böcker

Klar med universitetet har jag äntligen tid att läsa mer vanliga böcker. Eftersom jag fortfarande inte hittat något lärarjobb åt mig så har jag inte något direkt behov av att läsa in mig i varken det ena eller det andra ämnet heller. Skönlitteraturbalooza, alltså! (Är det inte ett ord, så borde det vara det.)

Jag gillar att pröva nya författare lika mycket som jag gillar att prova nya viner --- mycket. Det blir inte alltid bra; att välja vin för att det låter roligt, eller för att etiketten ser stilig ut, leder inte alltid till en trevlig smakupplevelse. Till och med, kan det bli dåligt. (Fråga Linda bara, hon har fallit offer för mitt äventyrliga omdöme mer än en gång.) Jag har dock blivit bättre, tycker jag själv då. Men vad gäller böcker, där är jag mycket bättre att vaska fram guldkornen, om jag så får säga det själv.

Sist jag kände mig äventyrlig i Fantasy-hyllan --- efter ännu en trevlig lässtund med Terry Pratchett (Making Money) --- så hittade jag faktiskt en riktig pärla! Name of the Wind, av Patrick Rothfuss, en författare jag aldrig hört talas om förut. Det var en gedigen bok, och en spännande fröjd att läsa. (Perfekt för resan till Berlin!) Vad jag däremot missade helt, fram tills jag bara hade 50 sidor kvar, var att boken var del ett av tre! Aaaaaargh! Och del två kommer inte ut förrän i april 2009. *Doh!* Jag måste alltså ge mig till tåls så länge!

Name of the Wind var så gott som slut när vi anlände till T-Centralen efter Berlin, så jag botaniserade i Pocketshopen där. Fastnade för ytterligare en trilogi, denna gång av Sergey Lukyanenko. Och jag var noga med att inte göra om misstaget från förra trilogin! Den här gången köpte jag alla tre på en och samma gång. Night Watch; Day Watch; Twilight Watch. (Faktiskt, ska det tydligen komma en fjärde bok till "trilogin"! Last Watch. *suck* Blev det alltså att vänta ändå...

Förresten, ännu på tal om Lukyanenko. Åtminstone Night Watch har också filmatiserats: Nochnoy dozor heter den. ("Night watch" på ryska. [...] Helt rätt, kära läsare. Filmen är också på ryska.) Såg faktiskt filmen långt före jag ens hört om böckerna. Var väl inte så där överförtjust i filmen då --- men nu skulle jag allt vilja se den igen!


Fortfarande på tal om L. På pärmen till böckerna kan man läsa "Rysslands svar på Harry Potter". Jag vet inte vem --- Rowling eller Lukyanenko --- som borde känna sig mer... jag vet inte, förolämpad?, missförstådd? Inget ont om Harry Potter!, jag gillar de böckerna också. Men jag skulle, exempelvis, inte alls vilja att riktigt unga barn skulle läsa Night Watch -trilogin. Potter är däremot okej. Det enda de har gemensamt är att orden magi används i bägge böckerna, och att de kan kategoriseras som fantasy. (På tal om vilket, vad ofta det är som science fiction och fantasy blandas ihop! Grr. Som att blanda ihop i samma hög, um, historieböcker om medeltiden och spekulationer om framtiden i en historie-hylla sorterad efter tidsepoker. Irriterande!!) Känslan i Lukyanenkos och Rowlings böcker är helt annorlunda. Den ena mörk, skeptisk och bister --- den andra ändå förhållandevis solig, positiv och glad (åtminstone i en jämförelse mellan de två).

Men nu är alltså "trilogin" snart slutläst, den också. (Och än så länge är det en trilogi; fjärde kommer ut vid årsskiftet, såg jag någonstans, eller senare, enligt AdLibris.) Dags att hitta något nytt. På lunchrasten gick jag till Akademibokhandeln, och såg direkt Shantaram, av Gregory David Roberts. Tittat på den flera gånger, plockat upp och läst bakpärmen --- men alltid lämnat den därhän till sist, ändå. Nog flörtat!, förr eller senare måste jag läsa den, eftersom den hela tiden dyker upp lite varstans. Och jag är glad att jag köpte den. Började läsa lite i den ännu under lunchen, och den verkar väldigt bra. Men mer om det lite senare. (Kommer ett utdrag från Shantaram i ett senare inlägg, för att inte göra det här, redan långa, inlägget ännu, för mycket, längre.) Det blev nämligen två böcker.

Medan jag läste bakpärmen av Shantaram så föll en annan bok till marken. Ingen annan människa i närheten. Bara jag, böcker, och en boktipsande vindpust eller något. Boken var Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Texten bakpå lät som följer.

Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru.

Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget.

Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvar bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit.

Topp! Jag var fast. Det blev både Shantaram och Fågeln som vrider upp världen!