I fredags var vi ute på en lite längre tur, jag och Johan.
Det regnade då vi startade ifrån Karlstad. Men hoppfullt tittade vi mot himlen och tyckte att det nog började spricka upp.
Översiktskarta
Vår rutt runt vandringsleden Stora Gla
Enligt kartläggaren skulle turen gå på 42km, alltså ett marathon. GPS:en tyckte det blev lite kortare: 36,8 --- men missade flera gånger med att starta den efter uppehåll, så jag kan mycket väl tro att det, ändå, faktiskt var en hel mara.
Halvvägs till Lenungshammar regnade det fortfarande, men vi tyckte det började spricka upp.
Väl framme fortsatte det regna. Men vi tyckte ana lite ljusare kanter kring molnen. Det skulle nog säkert spricka upp snart.
Därför dröjde det också förrän vi kunde njuta av utsikt. Men vi kunde ana hur fint det skulle vara, en klar dag.
Det var upp och det var ner. Mest upp, kändes det som. Sammanlagt 3841 meter uppförsbacke. Huvvaligen.
Torrt och blött. Fast mest blött, kändes det som. Trots att det sprack upp till sist.
Tiden ska vi inte prata om, för efter 30km blev det gångmarsch efter att sällskapet halkade och började halta. Fast, å andra sidan, rekommenderas rutten visst som en "medelhård tredagarsvandring". Lite snabbare än så blev det allt. ;-)
Ifall ni vill följa med på turen kan ni titta på videon nedan. Fjorton minuter lång, så var inte rädda för att spola och hoppa framåt.
En intressant sak med trailrunning, jämfört med "vanligt asfaltsmarathon", är att träningsvärken är snart sagt noll! Misstänker --- tillsammans med min anatomiskt kunnige fru --- att det beror på att man belastar kroppen mer jämnt vid trailrunning. "Olika muskelfibrer får jobba," tillägger hon. Vid asfaltslöpning är det däremot några få delar som får ta smällarna. Alla 42 000 smällar.
Mer bilder kommer! (Jo. Jag menar foton. Inte statistik.)
Förra veckan tog jag bilder på en av Lena Cronqvists statyer som uppvisas i Museiparken vid Värmlands museum. Gillar många av dem, men kanske särskilt flickorna i dammen (även om jag i o f s för mig själv tänkt på dem som mamma + flicka, men strunt i det).
Så det var med glädje jag idag läste att just den statyn kommer att stanna!
(Även om jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen då jag läste att det kostade över hela 2010 års budget för offentlig konst, 550 000kr.)
I fredag väntar 42km blöt skog. Men mer om det senare. Tänkte visa lite av uppladdningen.
Samma uppladdning som jag redan nämnt att Johan lagt upp bilder från. Han kom nämligen på den briljanta idén att springa lite backträning. Men inte vilken backträning som helst, utan Bryngfjordsbacken![1] Roligt!
Och det var mer utmanande än jag hade trott. De sista tio-tjugo meter var riktigt sega!
Översiktskarta Närbildskarta
Den första bestigningen gick på 2:46, ner på 2:03. Efter det visste vi hur stigen gick, och andra varvet gick upp på 2:03 och ner på 2:14. Huvvaligen! Tredje, uff, det var tungt! Riktigt tungt. Upp på 2:36 --- men det kändes som närmare tio minuter --- och ner på 1:45.
Hittills har det blivit Helsingfors två gånger; Berlin en gång; Åland ifjol; Sunne tidigare i år. Och nu bär det alltså av till Irland! Den 25 oktober, 2010.
Som de tidigare marathon blir även detta en familjetillställning! Desto roligare!
Målet? Under 3.30.
Sträckan är en rundbana, ett varv. Rutten ser trevlig ut, och är enligt arrangören plan. Temperaturen brukar vid den här tiden ligga kring 12-14 grader. Per-fekt!
Arrangörens hemsida hittar du här. Kanske du har lust att följa med? :)
Oi voi, så har jag varit och dillat på finska i radion igen. Känns ju alltid lite sisådär efteråt, kunde ha sagt si, borde ha sagt så --- men det blev väl helt okej. Inte minst tack vare reporterns goda kunskaper i ljudklippning. ;-)
Sådärja. Nu har ni de senaste Flickr-bilderna i den vänstra kolumnen. För tillfället ser det ut så här:
De senaste bilderna är tagna för något som kallas "Fotosöndag". Riktigt roligt! Ett tema delges på tisdag, och så lämnas två bilder in på söndag. Varje vecka. Vissa av er kanske tycker att jag tar nog bilder som det är (...), men det här gör att det kommer lite annorlunda bilder emellanåt!
"Bilder utan Ellen," kanske någon frågar. Men icke då! Ellen platsar även på Fotosöndagsbilderna. ;-)
En dag, på vägen hem, överraskades jag och Ellen av ett rejält busväder.
Rejält med regn.
Och så åska.
Men Ellen är inte den som är särskilt räddharig av sig. Nene. När det blixtrar tindrar ögonen hennes. Och när det dundrar, ja då applåderar hon. För det är vad hon tycker det låter som: handklappningar.
Nämnde tidigare att jag kikade efter en skrivare. Det finns en orsak därtill. Vi har en student i huset! Som tur var finns det hjälpredor. En har jag skrivit om tidigare; den andra ser ni på bilden nedan, tillsammans med Linda.
Några av er kanske undrar vilken kurs Ellen valde, med tanke på hur noga hon kikade i KAU:s kurskatalog? Det blev faktiskt inte universitetet riktigt ännu. Vi tyckte alla det var bäst att börja på dagis först. Där börjar inskolningen om en dryg vecka!
Råkade se den här på Last.fm nyss. Tyckte det var en rolig blandning. (Jämför t ex, på bilden nedan, Allan med Martti från Eppu Normaali...)
Det här är alltså de åtta artister jag spelat mest. Enligt last.fm. Och skulle säga den har ganska bra koll. Siffrorna baseras nämligen på 21.177 spelade sånger jag spelat (med början från år 2006). Ifall du är mer nyfiken på allmän information om last.fm, titta här.