En dag, på vägen hem, överraskades jag och Ellen av ett rejält busväder.
Rejält med regn.
Och så åska.
Men Ellen är inte den som är särskilt räddharig av sig. Nene. När det blixtrar tindrar ögonen hennes. Och när det dundrar, ja då applåderar hon. För det är vad hon tycker det låter som: handklappningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar