onsdag 13 maj 2009

Enkelsiffrigt, baby!

Nu är det då inte längre än nio dagar kvar. Med andra ord har det varit fritt fram för lillingen att komma sedan tre dagar tillbaka. Oddsen är ju förstås rätt låga för att det blir just på utsatt datum -- 5%, tycker jag mig ha läst. Plus/minus två veckor är gaffeln.

Hur långsamt gick inte de första tre månaderna!
Hur snabbt har inte de sista tre månaderna runnit iväg!

Enkelsiffrigt antal dagar kvar. Spännande kommer inte ens nära sanningen. Vem är det som ligger där inne?!

Själv har jag siktet inställt på att få reda på vid beräknad dag -6. Alltså i lördag. Att det blir en liten schlagerbaby.

Föreställ er en förlossningssal. Sveriges bidrag kommer upp. Linda krystar för sista gången och följer Malena ända upp till de där högsta tonerna. Publiken (i tv:n) applåderar och en nyfödd har kommit till världen.

Osannolikt, säger ni? Ingen tv på rummet? Vem f*n bryr sig om Eurovisionen när en baby ska födas? Helt rätt, helt rätt; jag bara fantiserar. Men medge att det är lite roligt. (Lätt att säga #1: just nu. Lätt att säga #2: för mig som inte behöver nå upp till tonerna. Absolut.)

Å ena sidan har jag alltså siktet inställt på en schlagerbaby. Å andra sidan är det ju väldigt snart. Det är nästan nu.

Det här kan låta lite konstigt, men för mig är största problemet just nu hur vi ska ta oss in. Det är ju inget dilemma, egentligen. Vi har både plan, plan b, c, d och e. Vi har (utan inbördes ordning) taxi; vi har grann-Johan #1; vi har grann-Johan #2; vi har ambulans; vi har min cykel (dessvärre har jag inte köpt cykelkärran ännu, hmh!).

Känns lite halvjobbigt dels för att det så att säga är och förblir ett frågetecken ända tills det rätas ut i stunden -- och sånt är alltid lite stressande --; dels för att det känns som en av de få sakerna som faktiskt borde vara min sak att göra. Blivande fäder stöttar, håller hand och allt det där, och så kör de -- lätt panikslagna -- in till förlossningen med mamman. Men bristen på körkortsinnehav gör att det helt enkelt får gå mig förbi. Det känns lite trist.