Nu är det då inte längre än nio dagar kvar. Med andra ord har det varit fritt fram för lillingen att komma sedan tre dagar tillbaka. Oddsen är ju förstås rätt låga för att det blir just på utsatt datum -- 5%, tycker jag mig ha läst. Plus/minus två veckor är gaffeln.Hur långsamt gick inte de första tre månaderna!
Hur snabbt har inte de sista tre månaderna runnit iväg!
Enkelsiffrigt antal dagar kvar. Spännande kommer inte ens nära sanningen. Vem är det som ligger där inne?!
Själv har jag siktet inställt på att få reda på vid beräknad dag -6. Alltså i lördag. Att det blir en liten schlagerbaby.
Föreställ er en förlossningssal. Sveriges bidrag kommer upp. Linda krystar för sista gången och följer Malena ända upp till de där högsta tonerna. Publiken (i tv:n) applåderar och en nyfödd har kommit till världen.
Osannolikt, säger ni? Ingen tv på rummet? Vem f*n bryr sig om Eurovisionen när en baby ska födas? Helt rätt, helt rätt; jag bara fantiserar. Men medge att det är lite roligt. (Lätt att säga #1: just nu. Lätt att säga #2: för mig som inte behöver nå upp till tonerna. Absolut.)
Å ena sidan har jag alltså siktet inställt på en schlagerbaby. Å andra sidan är det ju väldigt snart. Det är nästan nu.
Det här kan låta lite konstigt, men för mig är största problemet just nu hur vi ska ta oss in. Det är ju inget dilemma, egentligen. Vi har både plan, plan b, c, d och e. Vi har (utan inbördes ordning) taxi; vi har grann-Johan #1; vi har grann-Johan #2; vi har ambulans; vi har min cykel (dessvärre har jag inte köpt cykelkärran ännu, hmh!).Känns lite halvjobbigt dels för att det så att säga är och förblir ett frågetecken ända tills det rätas ut i stunden -- och sånt är alltid lite stressande --; dels för att det känns som en av de få sakerna som faktiskt borde vara min sak att göra. Blivande fäder stöttar, håller hand och allt det där, och så kör de -- lätt panikslagna -- in till förlossningen med mamman. Men bristen på körkortsinnehav gör att det helt enkelt får gå mig förbi. Det känns lite trist.
Ja verkligen. När jag försäkrade katterna var det många som inte förstod varför, resonemanget var såhär att "innekatter blir ju inte sjuka". Väldig bra teori, hmm. Många tusenlappar har sparats för den där ynka summan som man betalar in, och man vet ju faktiskt aldrig när eller vad som kan hända. Igåe behövde vi bara betala en tusenlapp och agri stod för dom andra tvåtusen. det är en bra deal minsann!
SvaraRaderaVerkar som att han är piggare nu iaf, när han fick massa vätska. Men det är hemskt när dom är sjuka, ursch:( Nu är det bara att hålla tummarna!
Med mig går det väl sådär, varit hos kiropraktorn precis och ska ju dit ett x antal ggr till. Dyrt som fan är det, 400 för varje gång. Men vad gör man? Jag har inget val än att betala och se lycklig ut:) Det blir nog bra, så småningom. Och tills dess så finns det ju starka piller som man kan ta, som gör att det smärtan försvinner lite:)
Johan ska bort under helgen, men vad sägs om fika på måndag em? Lagom innan bebis kommer å allt:)
Ja vad ska man säga, nu har han väl vant sig lite vid den och är inte lika hysterisk längre. Han skäms mer och ville bara gömma sig, men det går ju inte eftersom han inte kommer under någonstans med den där tratten runt huvudet, haha:) Men nu eftersom jag ändå är hemma så mycket, så får han vara utan och jag får passa så mycket jag kan så han inte slickar omkring. Det ser bättre ut nu ändå och jag tycker så synd om kraken! :)
SvaraRaderaDet låter fint, vi hörs av närmare måndag:) ha en fin helg och hälsa mamman!