Halloween-luren

Halloween. Maskerad-högtiden, numera, för såväl unga som, er, unga i sinnet. Jag ska inte gå in på vad Halloween är och inte är utan bara koncentrera mig nu på maskerad-delen. Och inte på det i allmänhet, utan på mig i synnerhet. Det skulle vara halloween fest på jobbet fredag-kväll. Nu hade jag ingen större lust att vara med på den, men ville ändå inte vara helt utanför. (Jag är det tillräckligt redan som det är.) Så för att liksom vara med på ett hörn, ändå, tänkte jag att jag klär väl ut mig på dagen!

Då blir frågan: klä ut mig till vadå? Svaret kom snabbt och direkt, och var självklart ända från början. Givet stället var jag jobbar, är det uppenbara givetvis att klä ut mig till en telefonlur! Sagt och gjort -- men hur?

Plan a var att göra ram av hönsnät; täcka det med papier maché; färglägga et la voici. Hönsnätet letade jag först febrilt efter hos Clas Ohlsson --- men förgäves. Började redan fundera över hur i all världen jag skulle göra om jag inte hann det (plan b var alltid att klä ut mig till Uncle Fester; jag tror jag skulle göra honom rättvisa), men som tur var påminde M mig om Byggmax & co. Som ju är bara några hundra meter från var jag bor! Doh! Och visst hade Beijers hönsnät. Perfekt! Tapetlim också (för papier machén), för den delen.
Etapp ett blev att klippa tidningspapper för papier machén. Vissa kanske skulle föredra riva; själv upplevde jag att det gick snabbare att klippa, att det så var lättare att göra små bitar snabbt. Även om "snabbt" här är ett relativt begrepp. Relativt med uppodlande av bananträd var det snabbt; jämfört med mycket annat gick det långsamt. Satt i över en timme och klippte, klippte, klippte. Sedan fylldes det på med varmt vatten, och så fick det stå till nästa dag.
Etapp två i själva görandet: ramen. Ramen till luren. Jag hade ingen som helst aning om hur jag egentligen skulle göra detta. Bara att ta tag i trådarna och bända till! Måhända gjorde jag det inte på det allra lättaste sätt: vek den runt som en rulltårta, då jag tyckte jag fick till själva det luriga på bästa sätt då. Men å andra sidan skapade det lite extra jobb: klippte upp på baksidan, var essensen av det hela skulle få rum: nämligen jag själv. Vek bort bitar av nät-piggar så de inte skulle sticka allt för mycket, men efter några timmars vikas fick jag lägga mig, nedriven på såväl armar som ben.

Som tur var slapp Linda se allt detta åbäkande. (Är det inte ett ord så borde det vara det. Detta var ett åbäke, och att göra det var således ett åbäkande.)
Dag två och etapp tre, 1) kläm vattnet ur pappersmassan; 2) blanda i lite olja, mjöl och, framför allt, tapetlim i massan; 3) blanda blanda blanda.


Och sedan sätta (vad som nu blivit) papier machén på ramen! Eller så inte. Massan var nämligen på tok för tung och alltför svår att fästa. Fick strunta helt i den idén.

Istället tejpade jag först fast plastpåsar omkring ramen, sedan tapetlimmade + tejpade jag fast tidningspapper på plastpåsarna, så att kommande färglager bättre skulle fästa.

(Alla fyndiga kommentarer gällande stor-någonting-annat-än-telefonlur dirigeras vänligen hit.)

Och därefter gällde det bara att hitta lite spray-färg --- spray främst för att jag tänkte att det går snabbast och lättast. Alla skrymseln färgläggs då utan större problem. Denna gång kunde Clas O hjälpa mig finna vad jag behövde.

Lite små förbättringar med tusch, och sen, sen var det bara att gå på jobb!