måndag 13 april 2009

Vecka 35

Länge sen jag skrivit ett rent "graviditetsinlägg", även om ni ju nog fått se magbilder den senaste tiden. Men nu är det dags: 39 dagar kvar! ...Ja, plus/minus två veckor (eller mer). I stort sett kan det komma när som helst nu, och det skulle vara okej; i bemärkelsen att babyn då har mycket höga chanser att klara sig. T o m lungorna borde nu vara färdigutvecklade. Nu gäller det bara att lägga på hullet!

Lillingen torde nu vara omkring 47cm lång och väga uppemot 2,5kg! Eller något ditåt, åtminstone. Enligt barnmorskemätningar är lillingen kanske inte den största, men växer fint enligt egen takt. Hörde hjärtljuden igen, för en vecka sedan. Galopperade på så fint så.

Linda har det fortsättningsvis rätt så bra; lite börjar det ju kännas tyngre nu och då (bokstavligen), och har lite småkrämpor. Men i det stora hela mår hon hur bra som helst. Och har nu bara ca två veckor kvar att jobba (massagen har hon redan slutat med).

Hon kan för övrigt tipsa om att Mariekex fungerade bra mycket bättre än utskrivna mediciner mot sura uppstötningar för henne.

Vi tar det väl fortfarande rätt lugnt, men börjar ha en hel del fixat. Vänner har kommit med leksaker, kläder, sele, krubba och sitter. Givetvis köpt lite bodys samt annat ditt och datt själva också. ;-) Från mässa och kusin har vi dessutom fått mängder av "provexemplar" av diverse saker; salvor, blöjor, ja lite av allt. (Lite särskilt roligt, i det sistnämnda sammanhanget, var ett par strumpor --- som det finska Marthaförbundet har åtagit sig att sticka åt alla finländska barn år 2009.) Barnvagnen sitter i en butik och väntar att vi ska hämta upp den. Skötbordet är uttänkt och på plats, om än inte tömt (sitter och skriver vid det som bäst ;) ). Bilbarnstol ska vi snart hämta upp från landstinget.

Det rör på sig, med andra ord. Såväl här utanför magen, som där inne. Ja jestas vad det rör sig där inne, emellanåt. Härligt att se. Det är ju inte bara sparkar och slag, utan mindre jordmagbävningar som äger rum, när hon vänder på sig där inne. Och ibland hugger han till med en kniv --- säger Linda i a f. Ser lite halvilla ut av grimaserna att döma, måste jag säga.

En månad kvar alltså. Plus/minus hitåt och ditåt. Sammanfattningsvis: snart dags. Men förlossningen ligger dock fortfarande kvar något bortskuffad i framtiden, förutom då de ovannämnda knivattackerna påminner oss om att den framtiden inte alls ligger långt borta. Tvärtom. Den är så gott som här.



Baby-i-mage-bilden ovan är från Vårdguiden.