Lätt löpsteg

Veckans tema för Fotosöndag var sko. Ville visa skillnaden i vikt och storlek på de kayanosar jag sprang i förr, och de fivefingers jag springer i så gott som varje tur, sen september ifjol. Just det syns nog bäst i den här bilden, men nedanstående blev snyggare. Tycker jag.

(större @ flickr)

FiveFingers är då s k "barfotaskor" eller minimalistiska löpningsskor. Så tunna som möjligt, men ändå visst skydd mot underlaget. Kort sagt: jag är mycket nöjd med dem. Nu. Det tar dock ett tag att vänja sig.

Inför första löpturen hade jag en bild framför mig, hur jag skulle susa ljudlöst fram. Som en katt. En tiger. En ninja. Pytt. Tänk: kassaskåp med styltor på fjädrar som inte funkar. Alltså klumpigt som bara den. DUNS DUNS KLUMPEDUNS för varje steg.

Men det blev bättre.

Löpsteget ändrade sig. Jag blev smidigare. Fick bättre balans; till och med så jag tyckte mig märka av det i vardagen. Starkare fötter, helt enkelt.

Förstås tog jag i lite för hårt i början. (De sa ju man inte skulle. Börja försiktigt och bla bla bla. Så vad trodde de?) Borde kanske inte ha kört back-intervaller en månad in och så vidare --- men strunt samma, idag kan jag springa långt med dem utan känningar vare sig här eller där.

Och det går snabbt. Faktiskt en markant skillnad i hastighet, jämfört med tidigare. Kanske är det bara viktskillnaden (FiveFingersen väger hälften så mycket som Kayanosarna), men jag tror det även är skillnaden i dämpning -- och därmed det ytterligare annorlunda löpsteget -- som påverkat.

Skulle kunna fortsätta lovorda -- finns fler, positiva detaljer jag inte tagit upp --, men slutar här, för stunden åtminstone. Är ni nyfikna --- fråga. Och om du hellre fortsätter läsa själv, om minimalistiska löpningsskor/"barfota"skor, så kan du t ex börja med de här svenskspråkiga texterna här [1], [2]; and/or these in English [3], [4].