lördag 3 maj 2014

Vart man sig i staden vänder...

... har man en benig korumpa framför sig.

Som här. 



Ibland kan man för omväxlings skull få ett oväntat nylle i bild.


Finns ju ett uttryck på engelska, att det är dets-eller-dets "heliga ko". Att man högaktighåller något, till synes utan rimliga skäl därtill. Att man tycker något är jätteviktigt, utan att det faktiskt är det. "Som kor i Indien!" Och så skakar man på huvudet, och ler lite. 

Fast det är inte riktigt så enkelt. Det finns faktiskt helt rimliga, förnuftsmässigt hållbara skäl till att man ser kon som viktig. Konkreta, praktiska fördelar med att saker är just som de är. 


Till att börja med är det kon som hålls som helig --- inte tjuren. Tjuren nyttjas i lantbruk, och lantbruk är a och o, oberoende hur mycket telefonitjänster som tagits över av landet. Tjuren må vara viktig, men utan ko kan inga tjurar produceras. 

Vidare är kons mjölk en viktig näringskälla för barn, men används även bl a för att göra ghee, som nyttjas i såväl matlagning som religiösa ritualer. Ja, det mesta av kon används i rituella ändamål. Men tillbaka till de praktiska!


Fortfarande är eld ett vanligt sätt att värma upp mat och hus. Men ved kan vara dyrt. Kobajs är billigare. Uppskattningsvis 800 miljoner ton koskit produceras årligen. 40-70% av detta används som bränsle för matlagning. Resten används som gödsel. (Marvin Harris (2007) i Down to Earth Sociology, s 266.) Kisset med, för den delen.


Fast det slutar inte där. Även om det inte talas högt om det, så är det inte så att en ko bara kastas i Ganges eller dylikt, efter sin död. Varje del brukas. Allt från hud/skinn till kött. Renhetsreglerna gäller framför allt de som har råd och möjlighet att följa dem --- de som står lägst i rang på den sociala stegen har inte sådana möjligheter. För dem är kokött en möjlighet. Men det finns ju även andra grupper, som inte har några som helst problem med att äta kokött. Som kristna. Eller muslimer. Vilka må vara minoriteter, men i siffror pratar vi ändå om rätt stora grupper.

Dessutom tävlar inte ko och människa om samma matprodukter. Snarare tvärtom; korna får det människorna inte äter. Rester som blivit över. Saker som slängts. Det kostar mycket lite --- just tack vare att de strövar omkring. Detta sprider även kobajset och -kisset, som används. 

Systemet må vara annorlunda än det vi är vana vid, men det bör inte avfärdas som rena dumheter och vidskepligheter. Det finns praktiska fördelar. Det funkar. Det är effektivt --- fast vi inte direkt skönjer det som sådant.




Ifall du vill läsa mer; kolla här (PDF) och sammanfattat/mer lättläst, här (PDF).