Barnvagnsspringing!

Länge sen barnvagnsspringtur, men idag var det dags!

‎8km med Ellen i. 2km sprang hon själv[1] med Muminmamman i vagnen. Fast med pauser, förstås.

Vid dessa pauser ska man sätta på bromsen och 'stå och prata'. Dylika pratstunder inleds helst med Hej! Nämen vilken gullig baby du har! Efter diverse komplimanger och småprat känner damen att det är dags att röra på sig igen, och så fortsätter springturen.

Medan hon springer skriker hon Pappa! Det här är roligt, pappa!


Främst springer hon med tvåhandsfattning, men eftersom hon sett att jag springer med ena handen pendlande och andra på vagnen så härmar hon. Springer med en hand; byter emellanåt. Det märks att det är jobbigt -- hav i åtanke att hon faktiskt skuffar vagnen på riktigt när hon springer med den -- men hon gör det ändå. Så ska man ju göra. Det har hon ju nyss sett. Här görs det inget halvdant!

Väl tillbaka i vagnen, efter en av sina springstunder, sitter hon lite fundersam och tittar på månen. Utbrister sen i Jag kan så mycket, jag.

En annan gång, någon kilometer senare: Pappa, du är så duktig och springa.

Vilken liten stjärna.

--------------

[1] När jag säger "sprang hon själv" så menar jag just det. Hade inte gått att gå bredvid. För hon sprang så fort. Skuffande på vagnen.