Mera mjölk och bulla!

Det egentliga bidraget har ni redan sett. Här kommer ännu två bonusbilder.

Så här såg den ursprungliga tanken ut. För att illustrera glädje, alltså.

Inte så mycket Ellen. Bara barnhänder, mjölk och bulle. 

Det här (nedan) var andrahandsalternativet för Fotosöndag.
Kanske en bättre bild än bidraget, egentligen.
Något med ljuset jag gillade i den. Som kändes... speciellt. Fångade åtm. min uppmärksamhet.

(Klicka på bilderna för större @ Flickr!)

Ja, ursprungstanken var som sagt bara barnhänder, mjölk och bulle. Men när det sen finns bilder på en så glad Ellen, då går det ju inte att gå förbi dem, så att säga. Eller hur?

Mjölk och bulle

Bidrag till Fotosöndag, tema glädje.

(Klicka för större @ flickr.)

Höst

Några bilder från Ormbunkedalen vid Sandgrundsudden. (Bidrag till Fotosöndag, tema illusion.)

 



(Klicka på bilderna för att se större @ flickr.)

Barnvagnsspringing!

Länge sen barnvagnsspringtur, men idag var det dags!

‎8km med Ellen i. 2km sprang hon själv[1] med Muminmamman i vagnen. Fast med pauser, förstås.

Vid dessa pauser ska man sätta på bromsen och 'stå och prata'. Dylika pratstunder inleds helst med Hej! Nämen vilken gullig baby du har! Efter diverse komplimanger och småprat känner damen att det är dags att röra på sig igen, och så fortsätter springturen.

Medan hon springer skriker hon Pappa! Det här är roligt, pappa!


Främst springer hon med tvåhandsfattning, men eftersom hon sett att jag springer med ena handen pendlande och andra på vagnen så härmar hon. Springer med en hand; byter emellanåt. Det märks att det är jobbigt -- hav i åtanke att hon faktiskt skuffar vagnen på riktigt när hon springer med den -- men hon gör det ändå. Så ska man ju göra. Det har hon ju nyss sett. Här görs det inget halvdant!

Väl tillbaka i vagnen, efter en av sina springstunder, sitter hon lite fundersam och tittar på månen. Utbrister sen i Jag kan så mycket, jag.

En annan gång, någon kilometer senare: Pappa, du är så duktig och springa.

Vilken liten stjärna.

--------------

[1] När jag säger "sprang hon själv" så menar jag just det. Hade inte gått att gå bredvid. För hon sprang så fort. Skuffande på vagnen.

Titta! De rör sig

Fixar morgonmål i köket; Ellen grejar i vardagsrummet.

Så blir det allt mer tystlåtet. Till slut helt tyst. Efter fem minuter, kanske lite drygt, känner jag att det är bäst att kolla upp.

Det hörs inte ett pip. Hon syns inte till. Hinner känna ett sting av oro -- innan jag ser Ellen, uppkrupen i ena soffhörnet. Hon stirrar ut, helt andäktig. Sätter mig bredvid, och då pekar hon.

"Titta," säger hon, långsamt. "Molnen rör sig!" Hon gestikulerar med armen. "Så rör de sig."

I blåbärsskogen

Rätt vackert nu, där ute. Eller vad säger ni?

(Klicka på bilderna för större @ Flickr.)