Holi: färgfesten

Dansandet och festandet (drickandet) hade börjat redan på dagen innan bålet tändes.

Men höjdpunkten var ju dagen efter. Då var det dags för vad Holi är känt för: färgkastandet. Och nog kastades det färg.

Och sköts, med både små och stora pickadoller.

Färgen står för Krishnas [wikipedia] lek med människan. Hur alla är lika inför gud. Närmare bestämt handlar berättelsen om kärlek, och Krishnas älskade Radha. Krishna är den mörke, mörkhyade (porträtteras oftast blå). Radha hade ljus hy. Han beklagade sig för mamma Yashoda om detta, att det var orättvist. Hon föreslog då att Krishna skulle smeta färg i ansikte på Radha, vilken färg han än behagade. Änd thö rest, äs thei sei, is histåry.

Under Holi är det okej att göra sånt som man vanligtvis inte kan göra. De normala sociala reglerna gäller inte. Exempelvis var det en ung man, som jag ofrivilligt orsakat lite besvär för. Normalt sett hade han inte chans att uttrycka detta, men nu fanns det möjlighet. Han kom fram med en flaska färg, och började smeta på -- rätt hårdhänt. Handflata efter handflata med färg, samtidigt som han sa "jag är inte arg; jag är inte arg." När vi träffades efter Holi var det hela också utspelat.

Holi är en vårfestival. Det är en festival var man firar det godas vinst över det onda. Det är också en ny början. Man bränner allt det gamla i bålet; man lämnar efter sig allt det man inte vill ha -- det bränns upp. Det omvandlas i elden. Och så påbörjas något nytt i o m Holi, färgkastandet. Man börjar på en ny kula, var alla är jämlika. Allt gammalt groll lämnas därhän.

Vid sen eftermiddag är det livliga färgkastandet över, och man går och tvättar sig. Man tar på sig nya kläder -- gärna vita.

Och så går man och träffar vänner. Man hälsar på; man kramar; man sätter en liten tika färg i pannan (men inte mer än det).

Jag var förresten lite orolig för kameran, på förhand. Men det gick bra!

Större bilder hittar ni ju, som alltid, @ flickr.

Det här var det tredje och sista inlägget om Holi. De två tidigare handlade om förberedelser och eld.

Holi: elden

Kung Hiranyakashipu var som sagt småputt på Prahlad, pojken sin, som tillbad Vishnu. Kungen bad sin syster Holika ta hand om saken -- och hon försökte döda honom genom att sätta sig i elden med Prahlad. Holika var nämligen immun mot eld. Men tji fick hon! Tack vare sin tilltro till Vishnu omvändes rollerna. Prahlad räddades, och Holika brann upp.

Ni ser Holika brinna nedan. Prahlad [flickr] har tagits bort innan man tände elden.

Stämningen var hög sedan innan, man hade dansat och festat loss sen eftermiddag. Elden tändes elvatiden på kvällen. Efter att den tänts gicks det och sprangs runt elden.

Några kastar även sånt som är oönskat i elden. Det här ska f f a förstås symboliskt. Man går runt elden, och för varje gång så kastar man vad man vill bli av med i elden, exempelvis ilska och irritation, benägenhet att stressa upp sig eller oroa sig i onödan. Bland annat ett gäng unga män som kom på rad, och för varje varv kastade de med tom näve något i elden.

Genom elden förvandlas det onda till något positivt. Den aska som blir kvar är så att säga välsignad, helig. Den plockas upp och används.

Dansande höll på ett tag till, efter att elden börjat lägga sig. Det gällde att lägga sig i tid för att ändå orka ta itu med det riktiga festandet, följande dag. ---Till vilket även vi återkommer imorgon.

Fast först, två av mina favoritbilder från resan:

Det här var del två av tre utav inläggen om Holi. Läs gärna även förberedelserna och färgfesten.

Holi: förberedelser

Nyss, när jag var i Indien, fick jag äntligen fick jag se Holi på riktigt. Det var en upplevelse.

Kommer några bilder de närmaste dagarna. Ifall du missat tidigare bilder, se då albumet "Indien 2014" på Flickr. (Kommer fortsättningsvis läggas till bilder ytterligare en vecka eller så. Jag kör på ett par bilder per dag.)

Men det var Holi jag skulle komma till. En minst sagt färggrann festival. (Ja, högtiderna brukar kallas "festivaler", fast det kanske inte riktigt är rätt ord. `Högtid', å andra sidan, tar kanske inte riktigt fasta på det festliga. Nåväl, jag blandar lite som jag tycker. I det här fallet kanske `festival' ändå inte är helt fel.)

Det handlar om en vår-högtid. Det handlar om guds lekfullhet med människor -- i det här fallet Krishna, en form Vishnu fötts som på jorden. En färgernas festival. Det handlar om att det goda övervinner det onda. Det handlar om Prahlad, son till den onde demonkungen Hiranyakashyapa. 

Men vi kommer till det. Än så länge är vi vid förberedelserna.

Någon vecka innan det hela brakar loss är förberedelserna i full gång. Här håller man t ex på att bygga det bål var Hiranyakashyapas onda syster Holika kommer försöka döda Prahlad. (Vi återkommer till det.)

Ganga Mahal, universitetets studiecenter och mitt hem för vistelsen, syns för övrigt i bakgrunden.

Det är framför allt unga och barn som jobbar på, men alltid nu och då kommer någon äldre för att kolla till konstruktionen. Här är det ännu mest grönt. Men det kommer fyllas på av allehanda material. Allt från Ericsson-skyltar till cykelringar.

Barn upprättar också hinder lite varstans, och ber om "Holi-skatt", för att bekosta festligheterna. De ber turister; de ber lokala; de går från butiksägare till butiksägare. De är riktigt, riktigt laddade.

Tidigt på dagen D. Bålet tänds sent på kvällen.

Närbild; onde Holika som håller gode Prahlad i sin famn.

Prahlad tillber Vishnu, vilket man lugnt kan säga att pappa demon inte gillar. Vilket är varför kungen försökt döda Prahlad på lite olika sätt och vis. Här är det nu faster Holika som ska göra ett försök. Hur det går --- får ni reda på imorgon. (Om jag får tummen ur, som planerat. Annars får ni påminna mig.)

Det här var det första inlägget av tre om Holi. Läs gärna även om elden och färgfesten.