Man utvecklas.

Gillar skarpt att jag kan slänga in ett pass på 43km ena dagen, och bara tre dagar senare springpendla till jobbet (6km enkel) som vanligt.

Borta är de dagar (kring 2007 kanske), då jag var _helt förstörd_ efter en mara. Kunde knappt gå på flera dagar, och många veckor -- ja uppemot månad -- innan löpningen flöt på något så när igen.

Saker går framåt. Sånt är bra.