Bygg Chromium på OSX

Okej, nu kommer det ett sånt där dator-inlägg igen. Ni som inte gillar de inläggen får helt enkelt hålla för ögonen. ;)

Någon av er har kanske hört talas om Googles egna webbläsare? Heter Chrome. Just nu finns Chrome bara tillgängligt för Windows --- men versioner för såväl linux som osx arbetas på. Inget finns dock tillgängligt att testa ännu, "inga beta-versioner", så att säga.

Men källkoden finns fritt tillgänglig. :-D Vilket betyder att den som vill bygga Chrome själv --- eller Chromium, som de varianterna heter --- kan göra det. Själv använder jag både Gentoo och osx.

På Gentoo var det lika lätt som det brukar vara, men det var krångligare att bygga Chromium på osx än vad jag väntat mig. Hittade inte information någonstans om hela vägen man skulle gå, utan fick pussla ihop det härifrån och därifrån. Varför jag tänkte att jag skulle skriva här om hur man gör.

Först Gentoo, bara för att jämföra: lägg till repository THE. Kör sen
paludis -i google-chrome
:) Jojo, förenklade väl lite. Du måste lägga till =google-chrome-9999 ~x86 i keywords.conf --- men ändå. I praktiken är det där allt du behöver göra.

Okej. Nu då till osx.

Förberedelser:

• Vara van vid att arbeta med terminalen. Delar av nedanstående kanske går att göra med grafiska gränssnitt, men jag tycker det blir bökigt så. Så det mesta kommer du att göra via terminalen! Hoppas det går bra. :-P
  
• Mac OSX 10.5. Är ditt os äldre kommer det tyvärr inte att fungera. Så bara Leopard.
  
• SVN : Du måste ha subversion installerat. Det hör till fabriksinställningarna, så att säga, så det borde inte vara ett problem. Har du det inte redan, installera det då.
• Xcode : För att utföra själva bygget måste du ha Xcode 3.1.2 installerat. Har du det inte redan, måste du 1) registrera dig på Apple Developer Connection och 2) ladda ner det. Filen går på nära 1GB... (Ändå är det inte det största du kommer ladda ner förrän vi är klara...)

Förberedelser för att skaffa koden:

• Skapa en mapp för byggen, exempelvis ~/dev
• Vi gör bäst i att använda oss av googles egna gclient för att hämta hem den. Ifall man bara kör med ren svn så kommer xcodebuilder grejer inte att skapas. Använder man däremot gclient görs det automatiskt. Vi gillar automatiskt.
• Skapa mapp för gclient, exempelvis: ~/dev/gclient-dev.
• Gå till ovan nämnda mapp. Hämta gclient med svn :
  svn co http://gclient.googlecode.com/svn/trunk/gclient

• Du borde nu ha en fungerande gclient. Testa genom att synkronisera gclient med sig själv:
  python gclient/gclient.py config http://gclient.googlecode.com/svn/trunk/gclient
python gclient/gclient.py update
• Jag kommer nu att hänvisa till ~/dev/gclient-dev/gclient/gclient.py som, kort och gott, "gclient" för enkelhetens skull. I själva verket har jag själv gjort en symbolisk länk som tillåter mig att köra just ~/dev/gclient-dev/gclient/gclient.py med, just precis, "gclient". Men det gör du som du vill. Känns det bra att skriva hela den långa ramsan varje gång, då gör du så. :)

Skaffa koden:

• Gör en mapp vart du ska lägga det hela, exempelvis: ~/dev/chromium och gå till den mappen.
• Berätta åt gclient att du vill ha hit chromium:
  gclient config http://src.chromium.org/svn/trunk/src
• Hämta den! Men, innan du gör det, ha i åtanke att du nu kommer att hämta hem inte mindre än omkring 1,4GB med grejer.... Jo. Det är en så stor hämtning. (EDIT: Hoppla! Synkroniserade just igen, och nu var det uppe i inte mindre än 2,7GB!) Så det kommer med andra ord att ta ett litet tag förrän allt är klart. Kör:
  gclient sync
• Hämta kaffe.
• Ät middag.
• Drick lite mer kaffe.
• Så! Nu borde du ha en mapp ~/dev/chromium/src innehållande källkoden till Chromium!

Bygg Chromium:

• Det här är lätt. Läs: få steg att göra. Men det är tungt för din dator. Läs: du kommer att ha gått om tid att dricka ytterligare koppar kaffe, med mera, medan datorn bygger ihop det hela.
• Gå till mappen ~/dev/chromium/src/ och kör:
  xcodebuild -project all.xcodeproj -configuration Release
• När den är klar, så är det klart! Nu har du byggt en helt egen Chromium, bara att tuta och köra! Du hittar den i ~/dev/chromium/src/xcodebuild/Release; du kan t.ex kopiera den till ditt skrivbord, och köra den därifrån:
  cp -R ~/dev/chromium/src/xcodebuild/Release/Chromium.app ~/Desktop/
• Ifall du kopierade enligt ovan, borde du nu ha en snygg ikon på ditt skrivbord; kör Chromium genom att dubbelklicka på den.

Fungerar det? Det borde det. Snabb är den också! Precis som utlovat. :) Vet inte varför, men jag var förvånad över att den höll måttet. Det är så mycket upphaussning av diverse, och alldeles särskilt kring såväl Googles grejer som Mac-mojänger, att jag helt enkelt förväntade mig allt annat än uppfyllda önskningar.

Allt är givetvis ändå inte frid och fröjd. Googles Chrome projekt har definitivt inte kommit tillräckligt långt på Linux eller Mac för att Chrome/Chromium skulle kunna vara förstahandswebbläsaren. Det kraschar på tok för ofta; alla sidor fungerar inte; flash finns inte. Och så vidare, och så vidare. Det är betydligt mer som inte fungerar än vad som fungerar. Men det är som det ska vara! Chrome för OSX är inte släppt ännu; det här är bara en förhandstitt på (delar av) vad som komma skall, och ska ses som sådant.

Google mail fungerade fint; liksom reader. Lite kuriosa: även om gmail funkade över https, så gjorde reader det inte! Men fungerade över http som vanligt. Lite knepigt.

Det sagt, så har det framskridit med stormsteg den senaste tiden. Det är inte alls länge sen som man överhuvudtaget inte fick upp sidor!Så vänta en månad eller två, då börjar det kanske redan likna något! En betaversion ska visst komma ut omkring höst eller så.

Vill du följa med i utvecklingen, så är det --- efter att en gång ha hämtat källkoden --- lätt och smidigt att uppdatera. Bara navigera in i mappen ~/dev/chromium; ta bort mappen ~/dev/chromium/src/xcodebuild (för att radera det gamla du byggt); kör gclient sync och bygg det hela igen enligt instruktionerna ovan!

Uppdatering (1 maj 2009): Chromium börjar bli riktigt användbar nu! Allt färre sidor kraschar; allt fler fungerar precis som de ska. Snabb är den också. Kör revision 14.839 som bäst.

Vad jag skulle säga var dock det, att mellan stora uppdateringar kan det ibland vara bra att radera gamla inställningar! Annars kan Chromium haka upp sig på dem; det kan te sig som om det fungerar sämre än vad som egentligen är möjligt. Så, om det krånglar mer än vanligt, radera gamla inställningar och prova på nytt! Så här:
rm -rf "~/Library/Application Support/Chromium
Kanske kan en sån enkel lösning hjälpa.

---

Sidor jag haft nytta av : Get the code; Chromium OSX Builds; Google Chromium for Gentoo; gclient; Build instructions for Chromium on Mac OS X; Chrome for OSX: State of the Browser.

Luren har lagts på.

Så. Då var det slut --- jobbet, eller borde jag kanske säga: jobbena, på call centret. Som bäst alltså arbetssökande på heltid.

Det är aldrig roligt att vara arbetslös, men skönt att slippa telefonförsäljandet.

Mer följer senare --- har ju tid att skriva nu, menar jag.........

Leo och hans Linda

Leopold har alltid varit "Lindas katt", men det har nog aldrig varit så tydligt som nu under graviditeten. Han är som ett plåster. Ja, ni ser själva. Söta, eller hur? :)

Leopold i soffan

Först trampar Leopold omkring lite på min vänstra sida; hoppar över mig; lägger sig sen på min högra sida för att se på tv. Somnar rätt så snabbt.

Det är tungt att vara katt. Riktigt, riktigt tungt.

---

Det här är förresten mitt 300:e inlägg! Whoo.

"Religionskriget" har fått en ny front

Minns ni "religionskriget" som pågick med Londons bussar som slagfält?

Det håller på att sprida sig (YLE, HBL). Snart kan vi förvänta oss bussar, i åtminstone Tammerfors och Helsingfors i Finland, med dekaler som "Gud finns troligtvis inte. Sluta alltså oroa dig, och njut av livet." / "Jumalaa tuskin on olemassa. Lopeta siis murehtiminen ja nauti elämästä."

Få se när motståndarlaget slår till med sina slogans. ;-D

(Bilden från HBL.)

EDIT (16/3 2009, 19.50): La till bild + hänvisning till HBL's artikel om ämnet.

Hittar du någon bekant?

I bakgrunden? Skalle-Per?

TV4 Värmland: "Karlstad lockar norska företag" (9 mars 2009)

Jag då; jag sen; jag nu.

Var nyligen tvungen att förnya pass och id kort. (Nej, inte för att jag gift mig och bytt namn, utan helt enkelt för att de gick ut. Ifall någon av er funderade.) Nödvändigheten att ta nya passfoton inspirerade lite botanisering. Tack vare det, samt med hjälp av en mamma utrustad med skanner, kan jag erbjuda följande bildorama för er.

Här har ni mig. Då, sen, och två veckor sedan. Men framför allt 'då'.

Bara försäljning på schemat.

Jaha. Stryk nedan nämnda ynnest från arbetsgivarens sida. Nu drog de in de två timmarna med andra uppgifter jag haft den här veckan, och fr o m i måndag står det blott och enbart 6h försäljning i min arbetsbeskrivning.

Börjar tycka det räcker nu. Jag har gjort mitt. Funderar på att be dem säga upp mig. Kan ju inte sälja för fem penni. Och det vad jag kan göra, det jag är bra på, det vill de inte längre att jag ska göra. Känner att det bästa för alla vore att bara släppa loss, att kasta ut mig. De kan ju inte tjäna några pengar på mig, och jag kommer knappt göra det av dem nu heller, med en fjärdedel mindre i lön per månad --- plus att jag inte får de bonusar som de som faktiskt kan sälja på riktigt drar in.

Surt, surt, surt.

Just nu

Haft fullt upp senaste tiden. Här är lite av vad som hänt:

• Var till Finland en kort sväng; åkte torsdag kom tillbaka måndag. Tyvärr blev Linda magsjuk några timmar ifrån färjan, och var sängbunden fram tills avresedag. Och den här gången var det ju dessutom lite `hon' som var grejen, då det var ett och ett halvt år sedan hon var där senast.
• Så gott som säkert att jag skulle råka på det också, tänkte vi. Men det slapp jag. Däremot åkte jag på en rejäl förkylning, med tempen närmare 39 än något annat största delen av tiden. Så arbetsmässigt var förra veckan inte särdeles bra: Finlandsresa på måndag; jobba tisdag; sjuk onsdag till fredag. Behövde faktiskt veckoslutet också för att bli något så när frisk. Tråkigt ställa in finskakurserna på torsdagkväll var det också, vi har ju knappt kommit igång med dem, känner jag...
• På söndag var det ju Vasaloppet!, vilket betydde att det var det traditionsenliga vasaloppsplättkalaset! Veteranen Stina kom, liksom Victoria, samt Mosse och Kristin med sin Tuva. Som vanligt stod jag för plättarna --- en av mina bravurnummer i köket, om jag så får säga det själv. ;-)
  
• Dessvärre blev det ett litet avbrott i mumsandet för några av oss, då grannen var på väg bilandes till andra änden Sverige --- 600km körsträcka ---, men ackun hade laddats ur! (Vadå typiskt?) Så blev liten jakt efter sladdar, samt buffa bil. Tack Mosse!, å grannens vägnar. :-D
  
• På söndag var det ju Vasaloppet #2!, och den här gången var pappa minsann i form! En jättebra placering på 3583! med tiden 06:33:07. Grattis! ---Vilken tur att han inte åkte på Lindas magsjuka (eller min influensa). Det var det första Linda sa, då magsjukan i Finland var ett faktum: "Bara nu inte Bertel får det." Och det fick han inte. *Puh!*
  
• Måndag var jag på jobb igen --- men den här veckan skulle inte komma bli något bättre, arbetsmässigt. Det första jag fick höra när jag kom på jobb var att "[resebyrån] gjort klart att de inte vill ha något vidare med mig att göra." Sparken från kundtjänsten, med andra ord. Däremot fick jag vara kvar på själva call centret.
  
• De har klagat på mig sedan långt tillbaka, resebyrån. Och jag på dem. Ja, det är väl egentligen det de klagat på mig om --- att jag ifrågasätter dem och deras metoder. Det får man inte göra. Medan jag tycker det är värre att de behandlar sina kunder som skräp; att de i förlängningen gör mig till en lögnare inför dem som ringt in till kundtjänsten. Gång på gång har de sagt åt mig att "sluta tänka". Som jag har sett det har jag försökt hjälpa dem. Vad som är gott för deras kunder är väl gott för företaget? Mitt jobb som kundtjänstarbetare är väl att tjäna kunderna så gott som möjligt? Men se det var det inte! Då blev jag tillsagd att "inte tänka som en kund". *suck* Ska väl också erkänna, att jag kanske inte reagerar så där jättebra på en order som "sluta tänka". Det är en av de saker jag annars brukar vara lite stolt över; att det är något jag är bra på (att tänka och klura ut saker; inte att inte göra det, det är jag uppenbarligen inte en fena på). Nåja. Nog om det här nu. Sammanfattningsvis kan man väl i alla fall säga, att jag mådde riktigt, riktigt illa av att jobba där, av att behandla kunder så där. Det här var nog det bästa för både resebyrån och för mig.
  
• Sedan måndag eftermiddag säljer jag broderier per telefon. Jag gör mitt allra bästa att känna mig glad i det, att jag har ett jobb. Jag vet att det är något att vara tacksam för, inte minst i tider som dessa. Även om jag ju inte med rent samvete kan säga att jag är nöjd med det. Men det behöver jag väl kanske inte vara heller? Vore jag nöjd skulle det ju innebära jag inte strävade efter mer, eller hur? Och det bör jag väl göra? Annars vore det väl ett jäkla slöseri med studiestöd från statens sida, och studiearbete från min sida, till att få den här lärarutbildningen?!
  
• Dessutom behövde jag inte gå ner i arbetstid heller --- trots att det normala för försäljare här är 6 timmars arbetsdagar. Jag tror jag inte är alltför långt ifrån sanningen ifall jag skriver att de skrapade ihop något åt extra åt mig att göra, bara för att kunna erbjuda den gamla 8 timmars arbetsdagen. Så en fjärdedel av arbetstiden är egentligen ren ynnest nu från deras sida. Call centret, och särskilt mina kolleger --- både dem jag satt med på kundtjänsten, och dem jag sitter med nu --- är jättebra, där har jag ändå (också) haft tur.
  
• EDIT (6 mars 17.40): stryk ovan nämnda ynnest. Se det senare inlägget.
  
• Något jag kan tycka är lite förvånande, är att jag inte är så där väldigt dålig på det här med att sälja saker. ---Det vill säga då det handlar om kunder som på riktigt vill köpa vad jag har att erbjuda. (Jo, det händer.) Man kanske ska säga så här istället: jag är ok på att lägga fram något för en kund på ett bra sätt. Vill han eller hon sen köpa det, så betjänar jag gärna och jag gör det bra. Vill han eller hon däremot inte köpa det, så är jag otroligt dålig på att kränga det på denne. ;-) Heh heh, få se hur länge de vill ha mig kvar där.
  
• På tisdag ville resebyrån ha in mig som vikarie i kundtjänsten. Vilken planering, va!? De ska träna in en ny om några veckor --- schemalagt sedan länge! ---, men har ändå så bråttom att bli av med mig att de inte kan vänta tills dess? Som sagt, mig var det bara en god nyhet för, egentligen, att få sparken därifrån, men det här kan ju fungera som en liten fingervisning om vilken planeringsförmåga och framförhållning stället har...
• Händelserikt på fronten "Lindas jobb" också, men ska inte ta upp det här. Däremot kan det nämnas att hon har fört ett veritabelt krig med papper sedan några veckor tillbaka, för att ansöka om havandeskapspenning.
  
• Springa har jag inte kunnat göra knappt något under februari månad; sjuk två gånger om. :-( Får försöka ta igen det nu i mars!!
  
• Lillingen mår bra, även om han/hon orsakat halsbränna åt Linda de senaste veckorna, så att hon inte fått mången blund om natten. Men det verkar lite bättre nu, med det. Magen mättes häromdagen, och hon var väl lite i underkant på något mått. Växt "enligt sin egen kurva" --- med vilket menas att jämfört med sist så har babyn växt på i rätt takt. Men generellt sätt skulle det inte skada om hon/han var lite större. Inget att oroa sig över, men väl något som följs upp. Varken mer eller mindre.
  
• Under 80 dagar kvar till den beräknade förlossninsdagen! Även om det är bara 5%, eller något sånt, som föder på utsatt datum, så är det ju liksom ändå ett datum man har i sikte. Någonstans måste man ju planera mot!
• Det börjar alltså bli dags att handla lite väsentligheter. En barnvagn, t ex. En tvättmaskin behöver vi också, det är jag övertygad om. I dagsläget tvättar vi i husets --- mycket goda! --- tvättstuga, men en nackdel med den är, att det är väldigt svårt att få tider där. Man måste alltid vänta minst en vecka mellan tvättider och så vidare. Jag tror inte det är något vi skulle uppskatta med lilling i huset.
• Idag börjar föräldrautbildningen! Ska bli lite spännande att se vad det är för något. Under några eftermiddagar, kanske det var fyra till antalet, nu under mars så ska vi träffa andra föräldrar och, ja, utbildas. ;-) Heh heh. Som sagt, lite roligt ska det bli.

Som ni märker är det alltså inte utan orsak som jag inte skrivit så mycket här den senaste tiden.

Vinterväder

Det har varit några fantastiskt fina vinterdagar på sistone.

100 dagar kvar

25 veckor graviditet överstökat + några dagar; i "26:e veckan" nu. Eller på ytterligare ett annat, lite mer exakt, sätt uttryckt: 100 dagar kvar!

Under större delen av de 25 veckorna har Linda haft gravidsnuva, och emellanåt har det varit rätt jobbigt, inte kunnat sova för att ha hackhostat och snuvsnörvlat --- men mycket lättare nu, sovit bra om nätterna osv.

Däremot har hon börjat stöna lite mer när hon ska ta sig upp ur soffan eller liknande. ;-)

Lillingen sparkar på som aldrig förr. Vet inte om det är slag eller sparkar, men hon tar i, det är ett som är säkert. Och lägger mer kraft bakom stötarna för var dag. Vid det här laget kan hela magen studsa till som han går på. Än så länge gör det dock inte ont; det är inte obehagligt eller något sånt. Bara trevligt.

Åsikterna om det är flicka eller pojke har gått mer i sär allt eftersom, även om flicka verkar vara mer populärt för tillfället. Så där sammantaget, skulle jag säga att det vid det här laget har varit ungefär lika många gissningar hitåt som ditåt.

Förra veckan hörde vi hans hjärta slå. Det var lite roligt. "Låter som en häst galopperar," menade Linda. Viktkurvor och växtkurvor och allt vad det var; allt såg (och lät) bra ut, menade barnmorskan.

Lika utdraget långsamma som de första veckorna var, lika snabbt undanglidande har de senaste veckorna varit. Och det går bara snabbare och snabbare för var dag. Nu är det dryga veckan kvar tills andra trimestern är slut; sen är det "bara" sista tredjedelen kvar. Den för Linda mest påfrestande biten, antagligen. Slut på "den lyckliga tiden", som en annan gravid kallade fasen Linda är i nu för. ... Än så länge är det dock där vi är. :-D

Barnvagn har vi fortfarande inte riktigt bestämt oss för. Men vi har nog kommit fram, ganska precist, till vad det ska bli för sorts ändå. Ska ännu lite kika i Finland, om det finns tillfälle därtill, då vi åker dit nästa vecka. Håller givetvis utkik på Blocket också! Men det börjar nog bli dags att bestämma sig nu... Inte långt kvar; och det blir bara färre och färre dagar kvar hela tiden. Tänk, imorgon är det bara 99.

Religionskrig genom Londons bussar

Under januari månads tid har Londons bussar varit ateisters slagskämpar; 800 bussar har burit reklam med uttrycket "There's probably no God. Now stop worrying and enjoy your life." Detta har debatterats mycket --- till och med förvånansvärt mycket, kan jag tycka.

Ursprungligen hade de tänkt gå med "There is no God. ...", men reklambyrån ville inte gå med på det; tyckte det var för starkt. Senare har väl just detta probably kanske varit en av detaljerna som gjort det till en lyckad kampanj. Nu är det inte ateister som försöker slå in något i huvudet på troendet, utan mer en "uppmaning till att tänka fritt", enligt Richard Dawkins, upphovsmannen till kampanjen och författaren till boken The God Delusion. ... Vidare låter det ju onekligen lite mer komiskt; det är lite lättare att komma ihåg. Mer slagkraftigt, helt enkelt!


Dawkins menar att ingen höjer på ögonbrynen åt religiösa budskap; dem är vi vana vid att möta konstant. Men anti-religiösa, det är ovant; det är provocerande. Det orsakar debatt. Och debatt, tänkande, det är "en styggelse för religion", menar han.

Hur det än må vara med det, så går nu de troende till motattack. Religionskriget fortsätter --- på Londons bussar. Från och med i måndags (9 Jan 2009) rullar 125 av Londons bussar fram med slagordet: "The fool hath said in his heart, there is no God." (Ps 53) Kanske inte en helt fullt lyckad kontring, kan jag tycka. Inte lika slagkraftigt. Men jag tror ju definitivt inte slaget var slut här; det kommer säkert att komma en fortsättning.


---Och så länge detta religionskrig fortskrider med Londons bussars reklamplats som slagfält, kommer de som säljer reklamplatserna att skratta hela vägen till banken.


PS. Ifall det råder någon oklarhet om saken: jag delar inte Dawkins åsikt om att tänkande skulle stå i motsats till religion!
PPS. Bilden är ifrån Wikimedia Commons.

Januari-spring

Tycker hösten har gått lite segt, springmässigt. Inte fått avverkat alls lika många kilometer som jag brukar --- men nu under januari har det tagit fart igen, tycker jag. Framför allt för att jag varit ute på morgon-turer igen! Allt som allt var jag ute 14 gånger, och av de gångerna var jag ute före halv sju hela fyra gånger. (En av dem var ju då den där, eh, Utlåst i reflexväst -gången...) Det känns lite bra. Piggare hela dagen efter att ha börjat dagen så.

Summa summarum blev det alltså 14 turer vilket blev ca 113 km. I medeltal drygt 8 km; kortaste omkring 5 km och längsta knappa 17 km. Medelhastigheten var 4,96 min/km; snabbaste 4,44 och långsammaste 5,33.

Flera intervaller --- senast såväl i lördagskväll som i söndagsmorse. Var lite sliten efter det, kan jag lugnt intyga. När man drar på för fullt så, så påfrestar det muskler som jag inte visste fanns också. Vilket väl är såväl en trevlig som otrevlig överraskning, lite beroende på hur man ser på saken.

Blir februari en lika bra springmånad, så är jag nöjd! :-) Hittills har det blivit två turer, varav vilka en var på en morgon. Idagmorse, för att vara exakt.

Däremot har jag yogat lite mindre de senaste två veckorna, något jag tänkt ta tag i nu. Känner skillnad rätt snabbt, betydligt stelar redan. Inte bara utav utebliven yoga förstås, utan det i kombination med mer spring i benen...

Sträcka och tid

Hastighet, medeltal (min/km == lägre är snabbare)

Svarta kanter kring bilderna?

Har varit lite krångel att lägga upp de här senaste bilderna på bloggen. (Ljusa kvällar; Vecka 23.)

Först och främst, försökte jag (givetvis) lägga upp dem helt vanligt, som jag brukar --- blogger använder sig av Picasaweb. Men det händer något knepigt då jag la upp dem: de delar som skulle vara osynliga var helt svarta. Så kan man ju inte ha det.

Så jag la upp dem på Photobucket istället, för att kunna visa dem på bloggen. De behöll genomskinligheten, och la ingen svart ram omkring. I praktiken --- för dem som ser på sidan --- är det ingen skillnad om bilderna är där eller här. ... Eller: det borde inte ha varit någon skillnad. Men då jag såg på sidan hemifrån, senare, märkte jag att alla bilder inte laddades på samma gång. Tror att Photobucket helt enkelt var lite för upptagen för att kunna servera upp sex st bilder på samma gång. Så jag flyttade på dem igen, denna gång till Tinypic. Än så länge är jag hyfsat nöjd, så de får vara kvar där.

Det betyder dock inte att alla har sluppit de svarta kanterna! Ifall det Du ser liknar bilden här ovan/till höger, då är risken stor att du ser på sidan med Internet Explorer, närmare bestämt version 6 eller äldre. Den gör nämligen exakt samma sak som Picasaweb: ersätter allt genomskinligt med svart.

Det är ett känt problem med IE 6 och tidigare, och det finns lösningar till det. Men väljer medvetet att inte fixa det, utan ta det istället som en liten vink om att det antingen är dags att byta webbläsare helt och hållet --- kanske Firefox? ---, eller så uppgradera sin IE till version 7 eller nyare.

Så här ska inlägget "Ljusa kvällar" se ut:

Ljusa kvällar

Häromdagen hade jag lust att ta bilder. Frågade mig själv varför det var så länge sedan jag senast varit ute och tagit bilder av Karlstad. (Då frågan slog mig var det dag, och ljust ute.) Jag bestämde mig för att gå ut, då jag kommit hem från jobbet, och ta lite foton.

När jag väl hade slutat, och skulle cykla hem, så slog det mig varför det blivit så lite fotograferat på sista tiden: det är mörkt. Konstant. Inte så där lite skymt-som-gör-fina-bilder, utan bara mörkt. Mörkt-som-gör-helsvarta-bilder. *suck* Så för att lätta upp humöret lite, och för att blicka fram till ljuset och värmen som ska komma, här är en liten bit sommar 2008.

En av de första sandal-dagarna. Ute vid Segersta skärgård, tror jag det var.



Stocken (Orust)


Mollösund (Orust)


Ellös (Orust)


Midsommarblomster! (Av Linda)

EDIT (29.01.2009): Flyttade bilderna från photobucket till tinypic. Verkade som om den förstnämnda hade lite problem med att visa alla bilderna åtminstone igår på kvällen; få se hur tinypic klarar av det... Just nu verkar det i a f fungera. Helst skulle jag ju använda bloggers egna picasaweb, men när den inte klarar av genomskinliga png-bilder, grrr!

Finska kurs: termin 2

Förra veckan avslutades första terminen av finska kursen. ---Och imorgon börjar nästa! Att den faktiskt fortsätter betyder alltså att flera tyckt kursen varit tillräckligt bra för att fortsätta. Närmare bestämt, hälften av de åtta som ursprungligen var med.

Vilken lyx, egentligen, att ha en klass på fyra! Fast om det någon dag är så att en eller två inte kommer så märker det ju å andra sidan direkt också. Petat lite på en liten text jag tänkte vi skulle använda imorgon. Planerar ha lite mera sånt; fler sammanhängande berättelser.

Syftet jag hade mer föregående termin (12*90min) var att deltagarna skulle få upp ögonen för strukturen av det finska språket. Att de skulle bli lite varm i kläderna med synen och användningen av alla dessa ändelser (nåja: av några av dem i a f). Samt att de skulle påbörja byggandet av ett ordförråd. ---Just gällande ordförrådet så blev jag dock positivt överraskad, många kunde redan rätt många ord. Syftet med kommande termin blir att deltagarna ska bli lite mer självständiga; att de med hjälp av en ordbok skulle kunna plocka ihop meningar. Vi har redan böjt en del verb, men hoppeligen kommer de efter termin 2 kunna komma göra det själva.

Eftersom jag inte vanligtvis undervisar i språk, är jag lite osäker hur mycket jag ska kräva; hur högt jag ska lägga ribban. Och alltså försöker jag göra det helt anpassat till min upplevelse av var de är just nu. Å ena sidan tror jag att det så inte blir för jobbigt, utan fortsätter vara roligt; å andra sidan är jag lite rädd att jag inte kräver så mycket av dem som jag borde. Att de skulle lära sig mer om jag skulle kasta in dem på djupare vatten.

Nåväl, mycket hinner ändras ännu i kursupplägg och dylikt; även om jag har idéer och planer, så är absolut ingenting hugget i sten.

Vecka 23

Någon dag håller lillingen upp, men rätt så ofta stampar han och/eller dunkar i magen. Roligt. Kunna känna henne, inte bara ibland utan ofta. ---Däremot blir man ju desto mer orolig när han bara latar sig där inne.

Vikten ska börja närma sig 600g; längden 22cm.

Bara en vecka kvar nu, tills det skulle kunna vara möjligt för barnet att klara sig utanför mamman; också en slags trygghetsgräns. Vidare en gräns, verkar det som, efter vilken barnmorskor och dylika tar en mer på allvar. Åtminstone har vi hittills ofta mötts av en mer cynisk inställning: "Det är bara att ta det lugnt; vi skulle ändå inget kunna göra om något var fel." Något som kanske inte alltid är det allra mest lugnande att göra, hur sant det än må vara.

Linda har vid några tillfällen känt sig orolig nog för att ringa dem --- senast i fredagsnatt (sorry). Hoppas det inte ska behövas igen på läääää-änge.

Bilderna från nätet börjar bli lite tröttsamma; dags för the real thing. Magen.

Utlåst med reflexväst

När jag läste på KAU var jag ofta ut och springa på morgonen förrän jag var iväg. Så ofta, nästan alltid samma runda, att jag minns ett visst pensionärspar som jag till slut blev så bekant med att jag alltid hälsade på dem då vi sågs. Det gjorde vi titt som tätt, eftersom deras promenad-tider verkade vara de samma som mina spring-tider. Att stiga upp så tidigt underlättades framför allt av faktumet att Linda steg upp fasansfullt tidigt för att pendla upp till Sunne.

Det har inte varit många såna springturer det senaste året, kan jag säga er. Inte många alls. Dags att ta mig själv i kragen, tänkte jag. Och idag morgon åkte Linda igen iväg ruskigt tidigt, så tänkte gå med upp av bara farten för att känna mig lite bra med en tidig fredags-morgontur. Sagt och gjort! Lite över klockan sex kvittrade jag just innan jag for ut, tretton grader minus eller inte. Ju kallare desto bättre känner jag mig efteråt!

På med reflexvästen och iväg! ... Eller vänta nu lite, glömde jag något? Jo. Dörren hade just stängts, men nyckeln var kvar där inne. Attans. Och Linda har redan kört iväg.

Tur man har grannar. (Otur för dem; tur för mig.) Började med att knacka på lite försiktigt; sen lite hårdare; till slut ringde jag på dörrklockan. Små, små, små ögon kisade tillbaka på mig då dörren väl öppnades. Fick låna telefonen --- men inget svar. Till slut blev J trött på att vänta, och gick in för att fortsätta sova. "Lämna telefonen vid dörren när du är klar, God natt." Så jag satte mig ner i trappan, och fortsatte ringa.

Till slut svarade hon. Och svängde om, efter mutter och några men. Var ju inte så mycket mer att göra. För att inte slösa bort tiden sprang jag några varv runt huset. Runt, runt runt, i väntan på att Mazdan skulle dyka upp.

Hör ett uppgivet tutande; ser baklyktorna; och kanten av kappan då Linda går in i trapphuset, säkerligen funderande att "Vart f****-*n har han gått nu då?" Springer till; springer upp; springer ner; vinkar hej då och tackar, tackar. Tar sats, och fortsätter springturen mot Lambergstjärn.

Allt sagt och gjort, snabbaste turen för i år. Sex på morgonen. Inte illa. x-D

Sen hade Linda sammandragningar hela dagen, :-( efter att hon hade kört i 110 hela vägen till daghemmet, :-( för att hinna i tid. Men det gjorde hon, med tre minuter till godo. :-)

Ber så mycket om ursäkt, Linda + lilling, J+A+P!

Darwin

I år är det 150 år sedan Darwin publicerade On the Origin of Species (Om arternas uppkomst).

Det skrivs om detta både här och där --- men vill någon lyssna sig till lite historia om Darwin och hans arbete, vill jag tipsa er om några special-program från min favvo-poddradiokanal In Our Time: inte mindre än hela fyra 35 minuters avsnitt! Pärlor! Nytt för mig var framför allt om hans ungdom; den senare tiden stöter man ju annars på titt som tätt, Beagle och allt det där. Men minns mig inte ha hört lika mycket tidigare om tiden upp till det.

Programme 1 Melvyn tells the story of Darwin's early life in Shropshire and discusses the significance of the three years he spent at Cambridge, where his interests shifted from religion to natural science.

Programme 2 Darwin's expedition aboard the Beagle in December 1831 and how his work during the voyage influenced and provided evidence for his theories.

Programme 3 How Darwin was eventually persuaded to publish On the Origin of Species in November 1859 and the book's impact on fellow scientists and the general public.

Programme 4 Melvyn visits Darwin's home at Down House in Kent. Despite ill health and the demands of his family, Darwin continued researching and publishing until his death in April 1882.

Temat Darwin tangerades även i en annan poddradiosändning jag nyligen lyssnade, nämligen BBC 4:ans Sunday: Religious News, närmare bestämt avsnittet från 11/1:

We talk to the new director of the Evangelical Alliance Steve Clifford, Examine the legacy of a the The Scopes "Monkey" Trial , a landmark moment in the conflict between science and religion in America. Find out what passengers think of the newly launched atheist busses and ask whether Darwin ever believed in God? How have Catholic adoption agencies responded to changes in the law? And on the conflict in Gaza, hear from Forward Thinking who have a centre there. We reflect on how Muslims and Jews with varying opinions in this country feel about the conflict.

Bakgrund "Scopes rättegången" är ett berömt rättegångsfall från 1926, i staten Tennessee. Vid den tiden var det olagligt att, i statliga skolor, undervisa om "teorier som förnekar berättelsen om den Gudomliga skapelsen såsom den skildras i Bibeln, att, istället för det, lära om att människan skulle härstamma ifrån lägre stående djur". En lärare, John Scopes, trotsade förbudet och undervisade Darwins evolutionsteori. (Dock helt i enlighet med sin vilja; han t o m uppmuntrade elever att vittna mot honom; åklagaren var hans vänner, o s v.) Vad det hela handlade om, kort och gott, var inget mindre än en rättegång om evolutionsteorin höll sträck eller inte! Till slut kom dock den delen att strykas, och Scopes dömdes vara skyldig till att ha undervisat om Darwin's teorier. 1968 hävde USA:s högsta domstol dylika förbud; Tennessee hade redan året innan hävt the Butler Act, som var orsaken bakom Scopes rättegång.

Till saken I poddsändningen åkte reportern till Dayton, Tennessee, var den ursprungliga rättegången hade ägt rum. Väl där, intervjuades lite av lokalbefolkningen. Ett av målen med rättegången var nämligen att sätta Dayton på kartan --- och det lyckades de med! Men till saken nudå!!! Okokokok, så, det som jag hakade upp mig på var följande.

En av de intervjuade tillfrågades om hon ansåg att fallet fortfarande var aktuellt idag. Svaret var som följande (efter minnet, så förlåt misstag; andemeningen är den rätta i a f): "Aktuellt? Idag? Neeej, det tycker jag inte." Efter en kort stunds tystnad tillade hon en förtydling, "De flesta här, i alla fall de lokala, tror ju förstås att människan skapades direkt av Gud, inte att vi skulle vara avkomlingar av några apor ." Därför var rättegången inte aktuell längre. Det rådde ingen tvekan om vem som hade vunnit; kreationisterna eller evolutionisterna. Åtminstone här, enligt henne, var segraren kreationismen.

Professor-president Obama

Rekommenderar varmt en poddradiosändning från BBC 4 om Obama:

Obama: Professor President

Kwame Anthony Appiah is one of America's leading public intellectuals. In this investigative feature he is on a mission to find out what Barack Obama is like as an intellectual.

Obama: Professor President explores the intellectual influences and ideas which shaped Obama the scholar, teacher and academic.

We go into the windy quads and tree-lined streets of the campus in Hyde Park on Chicago's South Side, in search of the elemental Obama and ask those who worked with him, his mentors, academic peers and students, what shaped his ideas and how he thinks.

Nu är ju förhoppningarna på honom skyhöga; men då man lyssnar på poddradiosändningen börjar jag ana varför. Säkerligen har andra, tidigare presidenter också varit lika meriterade, men jag känner helt enkelt inte till tillräckligt mycket om dem. (Se också tidigare inlägg; Obama om religion och Obama igen (A more perfect union).)