En vardag -- hittills

Ungefär så här ser en vanlig dag ut för mig här i Banaras:

Steg upp straxt efter 6; sprang till BHU, ett par varv runt banan där, och så hem.

Morgonmål på taket. Cornflakes, sojamjölk, kaffe, juice, rostat bröd -- och NWT på läsplattan.

Tycker fortfarande det är häftigt att dricka morgonkaffet vid Ganges med färsk @nwt_se på plattan. 👍 #Indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Mar 1, 2016 kl. 6:04 PST

Sen iväg med cykel till Virendra, för hindilektion. Känns som att det går allt lättare med hindin. Kommer säkert en ny tröskel snart, men just för stunden rullar det på. (Ett par veckor sedan kändes det däremot trögt. Tragglade på, men upplevde det som att jag inte kom framåt.)

Där står den parkerad, cykeln min. Alltså ni skulle inte tro mig även om jag hade en gopro! #Indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Feb 12, 2016 kl. 4:14 PST

Började med hindistudierna igen, igår, efter åtta år. Så roligt! (Lärarens hus på bild.) #indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Feb 11, 2016 kl. 12:40 PST

Läxa: skriva dagbok på हिन्दी. 😊 #Indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Mar 18, 2016 kl. 3:29 PDT

Nu sitter jag på "The Mark's Cafe" -- mitt andra kontor. Ska transkribera lite mera, av de intervjuer jag gjort här med lärare från olika indiska skolor. (Den nyfikne kan läsa lite om avhandlingsprojektets sammanhang här: [pdf].)

Klockan ett vankas lunch "hemma", på Ganga Mahal.

Sen tror jag att det vore bra vila lite --- för ikväll drar det loss. Förberedelserna inför Holi har varit på gång sedan en, ett par veckor tillbaka. Ikväll/i natt är det dags för elden, och imorgon färgfesten. Ser jag fram emot! Har laddat. ;-)

Holika och Prahlad är på plats. Allt fler “hyss med färg”, allt oftare. Snart så... #holi #Indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Mar 20, 2016 kl. 9:01 PDT

*Gnuggar händerna* #holi #Indienigen

Ett foto publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Mar 21, 2016 kl. 6:37 PDT

Varmt, i flera avseenden

Det börjar bli varmare nu. 30 grader innan klockan 10 på morgonen. Men varmare ska det bli, innan jag lämnar staden för denna gång, i maj.

Dock inte den värmen jag satte mig ner för att skriva om.

Gatuliv. #Indienigen

Ett filmklipp publicerat av Kristian Niemi (@krissen) Mar 4, 2016 kl. 7:00 PST

Jag går uppför gatan i klippet varje dag, och även om bemötandet jag får blivit vardag (efter nu ganska exakt en månad här) så värmer det fortfarande lika mycket nu som vid första dagen. Jag går inte många meter utan att hälsa till höger eller vänster; det är vänner och bekanta; rickshawallahs, butiksägare, matförsäljare, grönsakshandlare, cafépersonal, chaiwallahs; det är ansikten från åtta år tillbaka; det är nya bekantskaper.

नमसते ! कैसे है? मैं ठीक हु! (Hej! Hur står det till? Allt bra med mig!)

Det är nog en av de främsta skälen varför det alltid är ett nöje att återvända till Varanasi!

Det är väl ändå ganska gott betyg?

Idag var det en ganska tråkig dag på jobbet. En sån där dag med mycket mekaniskt görande; göranden som är nödvändiga som grundarbete men vars resultat inte syns. Och som givetvis tar mycket längre tid än väntat. Meh.

Att sådana dagar är så pass sällsynta, att jag tänker på hur tråkigt det är, tror jag säger något som är betydligt mer givande: vilket roligt arbete jag har! Så omväxlande, på olika sätt utmanande; fyllt med möten av olika slag, både av människor och idéer.

Igår t ex. En öppen föreläsning på Värmlands museum[1]. Tillsammans med kollegan Sören. Det var roligt.

Kristian & Sören @ Värmlands museum (14 april 2015)

[1]  En av föreläsningarna i kursen "Moralens ursprung" vid KAU. Finns presentationsmaterial (prezi) också, från vår föreläsning, ifall ni är riktigt nyfikna.

Ett maraton på bredden

40 pass löpning sen 1 augusti. 14 senaste 10 dagarna. Vet inte hur mycket det är för dig, men det är mycket för mig. (Arbetspendlingslöpning FTW!) Känns som ett maraton på bredden, eller något. 

Senaste fem dagarna eller så har kroppen varit rätt trött. Seg. Inte haft någon fart. Idag var det lite annorlunda. Fortfarande lika trög, men fanns på något sätt möjlighet att trycka på. Men det krävdes lite beslut och vilja (till skillnad från annars, då det ändå rullar på rätt bra av sig själv.) Roligt.

Kroppen anpassar sig? Känns som vid 35km utav 42, ungefär. När man sprungit förbi de där värsta partierna och krafterna återvänt för att huvudet ser målet hägra. 

Egentligen skulle jag hellre ha färre pass och längre pass -- eller ja, längre i a f --, men man tager vad man har möjlighet till!

Imorgon blir en vilodag. Tror jag.