Datorgenererad månadsbild

Tacksam för att jag kan prata med datorn så den förstår mig! Har nu bett den att automatiskt, varje månad (1) slumpmässigt välja en bild på varje barn, från samma månad och samtliga föregående år; (2) göra ett kollage av dessa bilder; samt (3) eposta den åt mig.

Resulterar i ett kollage med bilder från exempelvis maj månad, åren 2009-2015. En bild per år 2009-2011; bara äldsta. Två bilder per år '12 till '15; en på äldsta, en på yngsta. Här är ett exempel på sådan:

Holi: färgfesten

Dansandet och festandet (drickandet) hade börjat redan på dagen innan bålet tändes.

Men höjdpunkten var ju dagen efter. Då var det dags för vad Holi är känt för: färgkastandet. Och nog kastades det färg.

Och sköts, med både små och stora pickadoller.

Färgen står för Krishnas [wikipedia] lek med människan. Hur alla är lika inför gud. Närmare bestämt handlar berättelsen om kärlek, och Krishnas älskade Radha. Krishna är den mörke, mörkhyade (porträtteras oftast blå). Radha hade ljus hy. Han beklagade sig för mamma Yashoda om detta, att det var orättvist. Hon föreslog då att Krishna skulle smeta färg i ansikte på Radha, vilken färg han än behagade. Änd thö rest, äs thei sei, is histåry.

Under Holi är det okej att göra sånt som man vanligtvis inte kan göra. De normala sociala reglerna gäller inte. Exempelvis var det en ung man, som jag ofrivilligt orsakat lite besvär för. Normalt sett hade han inte chans att uttrycka detta, men nu fanns det möjlighet. Han kom fram med en flaska färg, och började smeta på -- rätt hårdhänt. Handflata efter handflata med färg, samtidigt som han sa "jag är inte arg; jag är inte arg." När vi träffades efter Holi var det hela också utspelat.

Holi är en vårfestival. Det är en festival var man firar det godas vinst över det onda. Det är också en ny början. Man bränner allt det gamla i bålet; man lämnar efter sig allt det man inte vill ha -- det bränns upp. Det omvandlas i elden. Och så påbörjas något nytt i o m Holi, färgkastandet. Man börjar på en ny kula, var alla är jämlika. Allt gammalt groll lämnas därhän.

Vid sen eftermiddag är det livliga färgkastandet över, och man går och tvättar sig. Man tar på sig nya kläder -- gärna vita.

Och så går man och träffar vänner. Man hälsar på; man kramar; man sätter en liten tika färg i pannan (men inte mer än det).

Jag var förresten lite orolig för kameran, på förhand. Men det gick bra!

Större bilder hittar ni ju, som alltid, @ flickr.

Det här var det tredje och sista inlägget om Holi. De två tidigare handlade om förberedelser och eld.

Holi: elden

Kung Hiranyakashipu var som sagt småputt på Prahlad, pojken sin, som tillbad Vishnu. Kungen bad sin syster Holika ta hand om saken -- och hon försökte döda honom genom att sätta sig i elden med Prahlad. Holika var nämligen immun mot eld. Men tji fick hon! Tack vare sin tilltro till Vishnu omvändes rollerna. Prahlad räddades, och Holika brann upp.

Ni ser Holika brinna nedan. Prahlad [flickr] har tagits bort innan man tände elden.

Stämningen var hög sedan innan, man hade dansat och festat loss sen eftermiddag. Elden tändes elvatiden på kvällen. Efter att den tänts gicks det och sprangs runt elden.

Några kastar även sånt som är oönskat i elden. Det här ska f f a förstås symboliskt. Man går runt elden, och för varje gång så kastar man vad man vill bli av med i elden, exempelvis ilska och irritation, benägenhet att stressa upp sig eller oroa sig i onödan. Bland annat ett gäng unga män som kom på rad, och för varje varv kastade de med tom näve något i elden.

Genom elden förvandlas det onda till något positivt. Den aska som blir kvar är så att säga välsignad, helig. Den plockas upp och används.

Dansande höll på ett tag till, efter att elden börjat lägga sig. Det gällde att lägga sig i tid för att ändå orka ta itu med det riktiga festandet, följande dag. ---Till vilket även vi återkommer imorgon.

Fast först, två av mina favoritbilder från resan:

Det här var del två av tre utav inläggen om Holi. Läs gärna även förberedelserna och färgfesten.

Best of sommar 2013, del 1

Tuffaste midsommarbruden.


Blöjnisse ska vattna morfars blommor

En liten detalj

Det har varit händelserika första månader på året.

För några veckor sedan var jag för första gången i USA. Arbetsresa till Washington DC.

Nedan bild tagen från svenska ambassaden, med utsikt över Potomac River.

 

Förutom besök till National Geographic Museum mm. hade vi nöjet äta middag hos den svenska ambassadören i Washington.

En liten detalj: mitt ur för dagen var en Elgin. Vad som gör den detaljen lite extra rolig, var att denna rova varit i landet förut. Den är ett arvegods av en släkting (Lindas sida) som utvandrade till Amerikat, och senare återvände. Drygt hundra år senare --- klockan är tillverkad 1895 --- tickar den fortfarande. Undrar om den slog några slag extra över ambassadörens köttbullar?

 

Nedan, Pennsylvania Avenue, med the Capitol i bakgrunden.

 

(Klicka på bilderna för större @ flickr.)

Jag och barnen

(Större @flickr.)

Lite utsikt från AXA

Har visat rutten från AXA Fjällmarathon tidigare. Här har ni en närmare titt på ytterligare några bilder. (Ytterligare fler @ flickr.)

Vålådalens fjällstation. Fast min sovplats syns inte här. Det var ytterligare lite åt vänster. I ett tält.

 

Två bilder från rutten. Exakt hur vi sprang ser du bäst här.

 

För bilderna större eller fler foton, gå till flickr.

Sprickor och speglingar

Veckans fotosöndagstema var "i min fantasi". Två alternativ först; vad som blev bidraget längst ner.

 

 

Representanter för förskolan

Nämen, se där. Vem är det inte, på vems foto, som representerar förskolan på kommunens hemsida?

Lökens lager (fotosöndag)

Temat för veckan var "lager". Hade en vision om bild var man både ser lökens skal och lagren därunder på samma gång. En slags halv-genomskinlighet, alltså.

Vet inte om det var idén i sig eller genomförandet som inte riktigt föll sig som det skulle, men så här blev det:

Kanske det blev för otydligt? Jaja. I alla fall fått idéer om hur man kanske kunnat illustrera det ännu tydligare, med samma bilder --- men det har jag inte tid att göra nu, så den här får duga.

En ung fotograf

Just avslutat en riktigt tung arbetsperiod. Hela tiden vetat att hösten skulle bli tung --- men det gick. Tack till alla som hjälpt!

Firade detta med att gå på Pettson och Findus (VF) med Ellen. Roligt! Höjdpunkterna vad gäller föreställningen för min egen del var nog hönorna, spelade av elever från SÄG. Duktiga! Höjdpunkten vad gäller tillställningen som helhet var däremot att få prata med Pettson och Findus efteråt.

Ellen ville också ta några bilder själv. Inte med telefonen, utan med Nikonen. "Remmen runt halsen," beordrade hon. OK. Försökte hålla i; styra; hjälpa sikta. "Släpp! Jag kan själv!" Och det kunde hon.

(Bilden i original är skarp; detta är en bild tagen med telefonen av kamerans förhandsvisning.) 

Fast hon har ju övat; det vet ni ju sen tidigare. (Men visar ändå på nytt. En favoritbild.)

Lärare, dags att ge tillbaka.

Rubriken åsyftar er lärare, oss lärare, som nyttjar material från Wikimedia Commons.
---Återkommer straxt!

Först några ord till er som inte vet vad jag pratar om; ni som inte använt Wikimedia.[1] Jag kommer med ett glädjens budskap! Det finns en veritabel guldgruva av material, främst bilder, men även annat, som står dig fritt fram att använda i klassrummet![2]

Ska du ha lektion om Ryssland? Skulle behöva något för att ge liv åt undervisningen? Inga problem. Föreläsning om kvantfysik, och upplysande illustration saknas? Hjälpen är nära. Bild på Kali? Var så god. Och så vidare, och så vidare.

Ovärderligt.

Men till inläggets egentliga ämne! Att ge tillbaka. Under september månad har Wikimedia en drive, en tävling: Wiki loves monument. Användare ombes ta bilder av kulturskatter. Av skyddade byggnader, platser, med mera.

Det kan vi väl göra, tycker jag!

Titta på kartan; kika på listorna. Något "monument" som saknar bild lär finnas med! Ta bild; ladda upp. Bidra!

Svårare än så är det inte, och materialbanken blir mer komplett för var bild som du, som vi, tar!

---

[1] Inte att förväxla med Wikipedia. Även om koppling finns. Wikipedia är encyklopedin. Wikimedia är den övergripande organisationen. Men också varifrån bilderna i encyklopedin kommer. Det finns dock mer material innestående än vad som används i WP. Se Wikimedia Commons som en resursbank. Materialbank. Var t ex bilder, som hittas där, är fria att använda — därav 'commons'. Från Creative Commons.

[2] I vissa fall krävs det du anger upphovsman; ibland inte ens det — oberoende krav eller inte, så är det alltid artigt att ge credit. Läs mer om hur du gör med creative commons, här.

Tommie Ohlson-kalendern

Ellen var på Värmlands museum idag. Och skulle prompt ha "Tommie Ohlson-kalendern." Ja, valde t o m det framför ett Pettson o. Findus suddgummi.

Det du, Tommie!

Ellen om kalendern: Lyssna på ljudklippet @ Posterous

Några naturbilder på det!

Klicka för större @ flickr!

Jag. Så jag.

(Foto: Bertel "pappa/farfar" Niemi)

Ett kryp

Veckans Fotosöndagstema var kryp. Behövde inte gå långt --- hittade följande hemma på vardagsrumsgolvet.

... Ja, ni fattar. :) Inte ett kryp eller kryp. Utan ett kryp.

Fast tycker väl ni kan få ett "lite gladare" också.
När han tar en paus ifrån övandet.
Var goda.



(Klicka på bilderna för större @ flickr.)

Glad påsk!

Okej. Det är lite sent. Men har inte hunnit få de här framkallade förrän nu. Dock värt väntan, inte sant?

Utställd @ Värmlands Museum

Det är dags för etthundra löpmeter foto igen, på Värmlands museum. Eller 100lpmFOTO, kort och gott.

Förra året var det Ellen i (svartvitt) fokus:

I år är det lite blandad kompott:

Är ni i närheten av Karlstad, gå och rösta på er favorit! Utställningen är bara uppe den här helgen (26 o. 27 maj).

Lätt löpsteg

Veckans tema för Fotosöndag var sko. Ville visa skillnaden i vikt och storlek på de kayanosar jag sprang i förr, och de fivefingers jag springer i så gott som varje tur, sen september ifjol. Just det syns nog bäst i den här bilden, men nedanstående blev snyggare. Tycker jag.

(större @ flickr)

FiveFingers är då s k "barfotaskor" eller minimalistiska löpningsskor. Så tunna som möjligt, men ändå visst skydd mot underlaget. Kort sagt: jag är mycket nöjd med dem. Nu. Det tar dock ett tag att vänja sig.

Inför första löpturen hade jag en bild framför mig, hur jag skulle susa ljudlöst fram. Som en katt. En tiger. En ninja. Pytt. Tänk: kassaskåp med styltor på fjädrar som inte funkar. Alltså klumpigt som bara den. DUNS DUNS KLUMPEDUNS för varje steg.

Men det blev bättre.

Löpsteget ändrade sig. Jag blev smidigare. Fick bättre balans; till och med så jag tyckte mig märka av det i vardagen. Starkare fötter, helt enkelt.

Förstås tog jag i lite för hårt i början. (De sa ju man inte skulle. Börja försiktigt och bla bla bla. Så vad trodde de?) Borde kanske inte ha kört back-intervaller en månad in och så vidare --- men strunt samma, idag kan jag springa långt med dem utan känningar vare sig här eller där.

Och det går snabbt. Faktiskt en markant skillnad i hastighet, jämfört med tidigare. Kanske är det bara viktskillnaden (FiveFingersen väger hälften så mycket som Kayanosarna), men jag tror det även är skillnaden i dämpning -- och därmed det ytterligare annorlunda löpsteget -- som påverkat.

Skulle kunna fortsätta lovorda -- finns fler, positiva detaljer jag inte tagit upp --, men slutar här, för stunden åtminstone. Är ni nyfikna --- fråga. Och om du hellre fortsätter läsa själv, om minimalistiska löpningsskor/"barfota"skor, så kan du t ex börja med de här svenskspråkiga texterna här [1], [2]; and/or these in English [3], [4].

Fåglar i vinden

Det var bara några timmar från det att veckans Fotosöndagstema (vind) släpptes som bilderna var tagna. Ibland så.

Aldrig fotat riktigt såna här tidigare. Roligt. ---Och de är förresten tagna med ett fast 50mm objektiv. Valde den översta bilden till veckans bidrag, även om den nedanom inte heller är så pjåkig.

(Klicka på bilden för större @ flickr.)