Glad midsommar!

Hoppas ni hade en trevlig afton, och fortsätter ha en glad midsommardag. Om än molnig, ifall vädret hos er påminner om det värmländska.

Igår hade vi en -- åtminstone för oss --- något nyskapande midsommar. Vem vet, kanhända början till nya traditioner? ;-)

Under middagen dracks det någon snaps --- men inte till Helan går eller dylikt. Nej, tösabeta fick vara med och bestämma, och då blev det förstås olika verser av Pippi Långstrump som vi sjöng. [Texten hittar du här, Du kan höra Inger Nilsson sjunga den här @ Youtube.] Sången lämpade sig förvånansvärt väl till ändamålet!

Midsommarstång hade vi. Som synes. Och visst sjöngs det. Samt dansades. Prästens lilla kråka, Små grodorna, Vi äro musikanter --- men även här kom Ellen med ett innovativt förslag. Hon fick önska sig en sång, och valde då, föga förvånande för dem som känner henne, sin all-time favourite (så långt), nämligen Sankta Lucia. (Se även det här tidigare inlägget.)

Så vi skred runt majstången allihopa, med händerna ihop, sjungande om att Natten går tunga fjät. Jo, det finns video på det. Nej, jag vet inte om det kommer upp. :P Men roligt hade vi. Inte minst den lille. 

De åtta mest spelade

Råkade se den här på Last.fm nyss. Tyckte det var en rolig blandning. (Jämför t ex, på bilden nedan, Allan med Martti från Eppu Normaali...)

Det här är alltså de åtta artister jag spelat mest. Enligt last.fm. Och skulle säga den har ganska bra koll. Siffrorna baseras nämligen på 21.177 spelade sånger jag spelat (med början från år 2006). Ifall du är mer nyfiken på allmän information om last.fm, titta här.

På tal om sångens värde

Ett roligt sammanträffande. Under dagens backträning lyssnade jag, min vana trogen, på poddradiosändningar. Efter ett -- som alltid -- naggande gott avsnitt av Aristoteleen Kantapää var det Sommar i P1:s tur. Närmare bestämt Helena von Zweigbergk.

Ämnet hon pratade om var bland annat musikens betydelse, och människans medfödda behov av denna.

– I mitt program ska jag prata om hur musik både kan förvrida huvudet på en och vara en highway till ditt sannaste jag. Musiken jag ska spela är exempel på det och allt däremellan. Samt ha tydliga kopplingar till min egen historia. Det blir raffel och vemod.

Lite småsynkronistiskt, med tanke på det förra inlägget.

---

(Lyssna på hennes program här eller genom att klicka på namnet ovan!)

Barnsånger

Under den där första tiden, när Ellen ännu inte riktigt kommit på att man kan vara nöjd och vaken på samma gång, fanns det några saker vi var extra tacksamma över. En av dem var gungstolen. En annan bärsjalen. Utöver det, och ofta förekommande tillsammans med de andra, var sången.

Undrar om vi inte sjöng för henne redan första natten hemma. (Natten på sjukhuset var vi nog allt för trötta, och allt för fyllda av förundran ännu för att ens komma på tanken.) Har för mig att inget riktigt hjälpte, just den stunden, fram tills vi kom på att sjunga. Vet inte om det var sången som sådan som lugnade henne, eller om hon tystnade utav blotta förskräckelsen inför vidden av pappas tondövhet och brist på taktsinne --- kanske var det mammas mer fagra och tonriktiga röst ---, men lugn blev hon. Åtminstone för stunden.

Sen dess har det alltid varit ett säkert kort att sjunga, när det kniper i magen eller då världen känns kall och hård. Så gott som alltid hjälper det. Och, vill jag tillägga, om det inte hjälper Ellen så hjälper det i alla fall pappa. Det är inte alltid så lätt att hålla sig lugn och fridfull när man har en mun vid sitt öra som släpper ifrån sig de mest hjärtskärande skrik. Men att sjunga underlättar fantastiskt mycket. Det är lättare att lugna henne, med sitt eget lugn, när man kan luta sig tillbaka på sången.

Favoriten hittills har, utan tvekan, varit Trollmors vaggvisa. (Då det är jag som sjunger. När mamma sjunger är det Sov du lilla videung som gäller!) Hon ligger med örat till mitt bröst, och darrar lätt av en djup stämma som gör sitt bästa.

Men jag har en fantastisk förmåga att glömma bort såväl text som melodi: redan andra dagen hade jag bara tappat bort melodin. Och det händer fortfarande titt som tätt. Som tur var är den rätta känslan viktigare än den rätta melodin. Så jag kör på, och hittar på ton efter ton. Ellen verkar inte bry sig. Däremot kan det ju vara betydligt mer irriterande för Linda. Så hon kommer ibland och stämmer in, försöker hjälpa in mig på rätt steg av visa. Det funkar. Så länge hon är i rummet. Sen lever melodin sitt eget, konstiga liv igen.

Men nu har jag införskaffat lite hjälp utanför ifrån! Bä bä vita lamm, en cd med barnsånger av Alice Tegnér. Och the sångbok: Nu ska vi sjunga.

Har ni tips på andra?

The Ark : Gimme love to give

Idag blev jag på gott humör av den här.

Pärlor för svinen

Under tiden i Indien hade vi bl.a. föreläsningar av professorer från Banares Hindu University. Ämnena sträckte sig från Sacred Geometry of Banaras och Women in India till Peace Research, indisk filosofi och musik. Ibland insåg jag hur lyckligt vi var lottade, hur framstående personer vi hade framför oss. Andra gånger mindre så.

Indisk musik har kommit på tal här i dagarna, och jag kikade in på Wikipedia lite för att läsa på om Dhrupad. Vid läsningen tittade jag på `externa länkar' --- och överst var länk till Ritwik Sanyal. Vår föreläsare i ämnet indisk musik. Nu tycker jag inte man ska svälja Wikipedia-artiklar med hull och hår, utan alltid ta dem med en nypa salt. Men nog verkar han vara ännu mer prominent än vad jag anade mig till under föreläsningen.

Hmm... Spelade ju in föreläsningarna med diktafon; han sjöng för oss också, det borde vara inspelat. :) Men --- ännu bättre --- vi har ju också Youtube. Här har ni honom:



(På tal om något helt annat --- ni missade väl inte de två inläggen om Leopold [1] [2] p.g.a. min långa harang om Berlin marathon?)

Euroviisut

Jahapp. Idag blir det klart vem Sverige skickar till Belgrad och finalen i Eurovisionen.

Där får vem-som-nu-vinner tävla mot bland annat Teräsbetoni ("Stålbetong") och Dustin the Turkey. Ifall allt där emellan också kommer att finnas på plats, så kommer det ju i alla fall att bli varierande, det måste man säga. ;-)

Finlands Teräsbetoni och Missä miehet ratsastaa ("Var männen rider"):

Irlands Dustin the Turkey -- vad låten heter vet jag inte. Det behöver man nog inte göra heller. (Notera publikens `jubel' inför framträdandet.)

Fantastiskt.

Snabbaste springturen i år -- tack fitMusic.com!

Jag har inte sprungit länge, men det börjar väl ändå bli en fyra år eller något liknande. Under en lång tid var ett av målen att springa ett marathon. Det är nu avklarat, två gånger om. ---Och en tredje gång på väg, förresten! Planen är att springa Berlin Marathon den 28 september. Men det var inte det jag skulle skriva om. Ett mål jag hade redan före jag ens börjat drömma om att springa in på Helsingfors Stadium var att springa 7km under 30 minuter. Detta har visat sig vara betydligt lättare tänkt än sprunget. Ibland har jag varit irriterande nära, men hittills aldrig under.

Snabbast jag har varit i år var tisdag förra veckan. Har en runda här (se nedan), som är 7.2-7.4km, beroende på lite hur man tar sig kring vissa hörn. Det tog mig ca 4min 30sek per kilometer. För att ha sprungit samma sträcka under halvtimmen, skulle jag måsta springa varje kilometer på 4min 22sek eller snabbare. Åtta sekunder mindre per kilometer alltså. Det ska gå. Förr eller senare, så!

En gång var jag faktiskt så nära som 30:21. Gissa om jag var irriterad då, över varje bil som inte stannat; varje fotgängare eller cyklist som envetet kommit ivägen.

Men tillbaka till förra tisdag. Nedan ser ni några grafer från turen. Jag måste ha haft puls-bandet på lite dåligt i början -- ni ser, på graferna nedanför, hur det börjar väldigt lågt och hackigt för att sen stiga betydligt och lugna ner sig. Det är först vid kring en och en halv kilometers sträcket som det börjar fungera som det ska, med andra ord. (Hastigheten borde däremot vara någorlunda okej.)
Riktigt så här nära maxpulsen brukar jag inte springa så här tidigt. Vanligtvis brukar jag inte lyssna på musik när jag springer, utan på olika prat-program. En av mina favoriter är In Our Time från BBC 4. De har väldigt intressanta program!, oftast är det riktiga vetare och kännare som är där och pratar. ... Men, å andra sidan, så kan vi ju utan tvekan slå fast, att pulsen min inte går upp i över 90% -- och håller sig där i över tjugo minuter --, då jag lyssnar till prat om the Four Humours, Plate Tectonics eller the Fisher King.

Det här är standard-rundan. Den jag skulle vilja springa under 30min.

Graferna kommer av kombinationen klockan Garmin Forerunner 305, som s a s tar vara på informationen, och så programmet Polaring, som då visar den information som klockan sparat. ---Polaring har jag faktiskt skrivit ihop själv!

Nåväl, orsaken varför det gick så snabbt den här gången, var för att jag bläddrat lite på Podcastdirectory, hittat några podcaster som är gjorde uttryckligen för träning. Tänkte nämna några av dem ifall andra är intresserade.

• fitMusic ger en ny mix varje vecka. Det var deras Speed Racer som jag lyssnade till då jag sprang rundan som nämndes ovan. Å ena sidan kan en ny låt varje vecka låta som lite; å andra sidan finns hela deras arkiv tillgängligt att ladda ner som mp3:or eller så är det bara att prenumerera på podcasten (via iTunes eller vad ni nu använder) och ladda ner via den.
• beatport.com har jag faktiskt inte lyssnat på under springtur ännu, men verkade lovande. (Jag vet, jag vet; borde inte tipsa om något som jag faktiskt inte kan tipsa om. Jag vet ju inte om det är något att ha! Men pröva ni! :-) Så kan ni varna ifall det inte var värt att lyssna till, trots allt.)
  
• Podrunner vet jag däremot vad det är. Steve Boyett, han som gör musiken och lägger den upp på nätet för dig att träna till, presenterar Podrunner så här:

  "Podrunner is a free, weekly series of fixed-BPM dance music mixes [...] for runners, joggers, power-walkers, aerobics, spinning, or any fixed-tempo workout."

  Även här finns ett ordentligt arkiv med musik -- ännu större om ni tar det via RSS, alltså ifall ni prenumerar på det som podcast. På nätet finns bara en bråkdel av det. Det intressanta här, är att det rubriceras klart och tydligt var det är för rytm på musiken -- i beats per minute. Vilket alltså direkt kan jämföras med pulsen. Hurudan runda tänkte du träna/gå/springa idag? En ganska lugn? Då kanske du väljer sången 131 BPM - Mainstreamer. Tänkte du däremot pressa dig lite hårdare, så kanske du väljer 171 BPM - Quicksilver istället! Ni ser poängen? Välj musik efter vad ni siktar att ha för puls, så att säga. :-) Av samma `DJ' finns även Podrunner Intervals; vad det är säger ju sig självt. Det lämpar sig förstås inte bara för intervall-löpning. Lika väl kunde man väl träna vad-som-helst, bara man varvar lugnare stunder med hårdare träning.
  

Banaras Hindu University

Här är en video jag tänkt lägga upp åt er, men som inte riktigt hunnits med.

Det är en snutt från Banaras Hindu University, filmad från en ricksha.

Ni ser vad grönt det är! Ungefär så där såg det ut på hela universitets-området. Inte svårt att förstå varför det huvudsakligen var dit jag sprang för att springa, eller hur? (I början tog jag ricksha dit; sprang; sedan ricksha tillbaka. Kanske första månaden eller så. Efter det sprang jag dit, runt, och tillbaka. Betydligt roligare. Och så skrämde jag inte upp någon stackars ricksha wallah heller. Det var en som blev helt förskräckt, när jag kom, andfådd och svettig. Han undrade nog vad som var fel.)

Byggnaderna ni ser är institutioner på området.

Musiken ni hör är första minuten ur Dard-E-Disco ur filmen Om Shanti Om, en av storfilmerna i Indien för tillfället. Och just den här sången är en av hit-sångerna från filmen. Med andra ord hörde vi den många gånger under tiden där.

Last.fm

La för några dagar sen till en liten ruta längst ner på sidan, här. Där kan ni se vad det är jag hört på för musik den senaste veckan. I rutan finns även en länk till "min sida" på last.fm, vart ni kan kika lite mer på vad det är jag hör på allt som oftast, o s v.