Måndagen den 25 oktober sprang jag, pappa och Patrick Dublin Marathon.
Vi anlände på fredag --- vi tre samt Harriet ---, och hade tid att både vandra omkring i staden samt ladda med en eller annan Guinness. Det får vara osagt om det var loppet i sig, staden, publiken, att drycken längsmed banan gavs i plastflaskor, eller den sportdryck vi druckit dagarna innan, som gjorde susen --- men något gav oss lite extra fart. Vi gjorde alla tre personbästa! Både pappa och Patrick förbättrade sina personliga rekord på distansen med omkring en halvtimme, och filade även själv bort 10 minuter.
Numer sprungit en mara under tre och en halv timme! Närmare bestämt 3:25!
Vet inte om jag skulle kalla banan flack, det gick nog både uppför och nedför, men på något sätt hade arrangörerna lyckats med konststycket att snickra ihop en bana som lämnade eftersmaken att det gick mer utför än uppför. Jag vet inte hur de gjorde det, men jag gillar det.
Publiken var härlig! De fanns kanske inte längsmed hela banan, men väl på plats så hurrade de och hade sig. Många hade köpt med löskarkki som de delade ut. Vissa hade påsar; andra hade hela lådor sötsaker. Ytterligare något som jag upplevde skilja den här publiken från andra, var att de hade medlidande i sina röster då de hejade på. De visste att det var tungt. Och det var därför de hejade. Just därför hjälpte det också.
En stor, stor bonus var att både vatten och sportdryck serverades i plastflaskor längsmed banan! Det gjorde att man inte var tvungen att stanna en enda gång längsmed banan. (Inte av den orsaken i a f; sen kan det ju finnas andra, närrelaterade, naturliga orsaker som kan leda till ett kortare stopp...) Flaskor istället för de sedvanliga pappersmuggarna skulle gärna få sprida sig till alla lopp! ... Även om alla kanske inte har förmånen att sponsras av ett bryggeri.
Morgonmålet blev uppvärmd burkgröt, då hotellets servering inte öppnat tillräckligt tidigt. Funkade fint.
Har man ingen frukostskål --- gör man en!
Vid Phoenix Park var rådjuren bara någon meter ifrån. De ville över vägen.
Inte så mycket kvar längre...
Sista femtio metrarna åker lippisen av! Detta måste vara överlägset bästa springbilden utav mig. Tack Marathonfoto!
Jorå. Rätt så nöjd.
Bilderna från själva loppet är tagna av Marathonfoto.
Sent omsider, men ändå: på första maj sprang jag Sunne Marathon. Eller "Sunne Löparfest" hette det egentligen, och marathon (42k) var inte den enda sträckan som sprangs där den dagen.
Själv bestämde jag mig att springa loppet två dagar innan. Läste om det i tidningen, och tänkte att det skulle vara intressant att se hur det gick. Alltså utan att ha förberett sig desto mera. Faktum är, att jag då vara inne i en halvhård träningsperiod (läs: hade sprungit lite mer än normalt jämnt innan).
Och bra gick det! Kom in på 3:44:05. Den då nästsnabbaste tiden jag sprungit maran på.
Banan var en vändbana: 3,5km enkel väg asfalt. Sunne upp och Sunne ner. M a o kunde man eventuellt kalla det för ett "pannbenslopp". Men tyckte faktiskt det här var en rätt smidig lösning av arrangörerna --- marathonlöpare fanns det kanske inte så värst många av, men starten var likväl välfylld. Detta för att det var olika sträckor som s a s startade samtidigt: 7km, 14km, 21km och så 42km. Vi startade alla samtidigt, och sprang samma bana. Vissa sprang den bara lite fler gånger.
På så sätt blev det dels många som deltog --- det var inte så ensligt på banan --- och dels var det rätt många som hejade på --- det var inte så ensligt runt banan.
Okej, lite ensligt var det ändå.
Det var roligt att prova på; att se det fungerade med så lite förberedelse. Och återhämtade mig hur snabbt som helst. En vecka senare sprang jag redan 20km med barnvagn. Kanhända börjar kroppen bli van vid lite längre sträckor?
Kan ju inte säga att 60km på en dag är dåligt, direkt. Tvärtom. Även om jag avbröt tävlingen och nöjde mig med det. Sista jag sprang var med start kl 21.00. Då hade tröttheten redan börja sätta sig i benen, och det tog så länge som 59 minuter -- till skillnad från de första tre, som sinsemellan bara skiljde sig några sekunder; alla lite drygt 49 minuter.
06.00
10km
49:14
09.00
20km
49:17
12.00
30km
49:23
15.00
40km
50:11
18.00
50km
52:19
21.00
60km
59:00
12.00 och 15.00 sprangs i Kil; de andra i Karlstadområdet. Samtliga på asfalt --- tyvärr. Det hade snöat i veckan, men töade nu. Regnade, till och med. Så där var jag annars kunnat springa på mjukt underlag, var det nu för snöigt, för isigt, eller för blött. Hade nog varit bra med lite mjukt underlag där emellan någonstans...
Var lite olika orsaker bakom avbrottet. Dels besvärade magen; dels började knäna gnälla; dels var jag tvungen jobba rätt mycket nästa dag; dels kändes det faktiskt lite olustigt att fara ut de tiderna, efter att ha sprungit förbi x antal fulla redan på 50-60km intervallen, samt en utryckt polisbil alldeles nära inpå. Kort sagt: var nöjd med 60kmm, längdrekord för en dag även för mig; kände att de resterande 20km inte var värt det. [...] Känslan satt i följande dag: det var rätt beslut.
Fick ju dessutom ut ett bidraget till temat karaktär för Fotosöndag av stölleprovet! :)
(Klicka på den för att se en större variant.)
Så här i efterskott ser jag tillbaka på det som en rätt rolig grej; något jag gärna skulle upprepa. Tror dock familjen håller med om att det inte bör vara i den allra närmaste framtiden. Puss på er! Och tack för att jag fick göra detta!
Ni ser twitterkvitter från dagen nedan (klicka på bilden för att se den i läsbar storlek).
Kom på att jag inte skrivit något om Sunne Marathon (a.k.a. Sunne Löparfest) från i våras; har inte heller hunnit tota ihop om Dublin Marathon. Kanske kommer jag även klämma in något om Tjurruset. Och ska definitivt skriva något om Twöparsällskapet Löpviljan. Men det är inte därför jag skriver nu.
Nu tänkte jag berätta vad jag kommer att göra imorgon. Springa Ultraintervaller.
Aldrig gjort något sånt tidigare, men det känns både roligt och spännande --- nu så här inför, åtminstone. Känslan kan vara en annan på söndagmorgon.
Starten går 6 på morgonen. Då ska 10km springas. Sen kör vi igen tre timmar senare, alltså klockan nio. Ytterligare 10km. Och så klockan 12. 10km. Och så fortsätter vi ända tills vi sprungit 8 x 10km. Sista intervallen påbörjas således 3 på natten.
Observera att jag skrivit "vi". Detta inte för att jag kommer att ha något löparsällskap (*hmph*), utan för att vi kommer att vara flera som springer detta "lopp", runtomkring i åtminstone Sverige. Närmare bestämt 51st i skrivande stund.
Man springer var man vill, och lägger upp GPS-bevis på turen vid jogg.se (en sida jag f ö inte varit medlem i tidigare, men registrerade mig för att "officiellt" kunna delta i det här loppet).
Ellen hade döpts för en timme sedan, i domkyrkan. Vi var i Kil, väntade in timme T, för att gå ner till hembygdsgården och överraska de intet ont anande gästerna med ett bröllop!
Vad fint det var! Tack än en gång till alla ni som var där! och Grattis på oss!
Bröllopet
Ellens dop
Mer om dopet kan du läsa här; och om bröllopet här.
Har ni letat strumpor i storlekar kring 21 på sistone? Det har vi. Mer specifikt har vi velat ha strumpor med halkskydd. Såna där pluppar där under foten, ni vet?
Det visade sig vara lättare sagt än gjort --- det vill säga ända tills vi förstod vilken syn affärerna hade på flickor och pojkar.
Både Åhléns och H&M har skilda flick- och pojkavdelningar. Inga av flickstrumporna på H&M hade halkskydd. På Åhléns har jag för mig det fanns några undantag.
Men gick man till pojkavdelningen, se där hade nästan samtliga halkskydd!
Både pojk- och flickstrumporna hade ofta någon slags text under foten. På flickstrumporna var texten skriven med tråd (d v s ditsydd eller liknande), och påverkade inte friktionen på något sätt. Texten under pojkstrumporna däremot, den var skriven med något gummiliknande material vilket även dubblade som halkskydd! Dessutom fanns det, givetvis, pojkstrumpor med de vanliga plupparna därunder.
Är det inte märkligt!?
Inte för att Ellen lider. Hon är nog bara glad över att ha brandbilar och helikoptrar på sina strumpor. Men ändå!
Tydligen verkar affärer antingen anse att flickor har ett bättre balanssinne än pojkar, och därför inte störs av hala strumpor, eller så tycker de att halkskydden inte behövs eftersom fina flickor sitter stilla och ler.
Nog för att Ellen ler, men stilla sitter hon inte. Och halkskydd vill hon ha. Än så länge.
Ni har kanske sett de här bilderna redan, ifall ni följt flickr-bilderna i vänsterkolumnen, eller Fotosöndag förra veckan. Men jag tycker om några av följande så pass mycket att jag tänkte visa dem här också.
Den här inte så mycket för att jag tycker att det är en "bra bild", utan för att jag tycker det såg lite roligt ut. ("Varför?", liksom. Vad var poängen med ploxet?)
Sådärja. Efter det förra inlägget har du geotaggade bilder.[1] Och har du inte det ännu, så vet du i a f hur du kan gå tillväga! Men vad ska du göra med dem?
Jag har ett förslag. En fotosafari med hjälp av Google Earth. Typ något sånt här:
Ladda ner KMZ-filen för att spela upp det i din egen dator.
Eller titta på samma filen inbäddad nedan (zoomas in till Stora Gla när filen laddats):
Obs: 3D karta (Earth) ist. f. 2D (maps) ifall är Google Earth Plugin installerat!
Och vet du vad? Det är väldigt lätt att göra en sådan. Särskilt om du följde terminalanvisningarna i det förra inlägget, och alltså nyttjade det fantastiska lilla multiverktyget ExifTool. Det är nämligen ExifTool vi ska använda även denna gång.
Då du hämtade ExifTool borde det följt med en fil "kml.fmt" i paketet. Om inte, hämta kml.fmthärifrån. Öppna sedan upp en terminal och ge följande kommando:
(c) Spotta ut resultatet (KML) i filen /mappen/kml/Fotosafari.kml
Tadaa! Nu är det bara att öppna Fotosafari.kml i Google Earth.
[...]
"Vänta lite här nu! Mitt resultat ser annorlunda ut!" (Jaså? Berätta mer.) "Jag måste klicka på fyrkanter för att se bilderna! I videon [ovan] visas ju bilderna direkt på kartan!"
Jo. Det stämmer. Jag har gjort lite ändringar i formatmallen. Faktiskt, har jag två versioner: kml-po och kml-po-noname. (Hämta dem genom att klicka på filnamnen.)
Enda skillnaden mellan dem är att kml-po-noname inte skriver ut titlar på bilderna. Detta är förskönande, tycker jag, ifall du har många bilder som är tagna ungefär vid samma plats; annars blir det rörigt. Har du däremot få bilder, eller om bilderna är tagna en bit ifrån varandra, då kan det vara trevligt att få namnen på dem inskrivna på kartan. Använd då kml-po.
Bilden nedan illustrerar skillnaderna mellan kml.fmt, kml-po.fmt och kml-po-noname.fmt.
Här finns ett litet extra steg, och det är att du i bildmappen även ska ha en mapp som heter "icons", var du sparar bilder med exakt samma namn som i den huvudsakliga bildmappen, men i något mindre storlek.[2] Som namnet antyder används dessa bilder som ikoner på kartan. Istället för gula pins som är så vanliga i Google Earth, eller istället för de svartvita fyrkanterna som kml.fmt använder.
(1) Ladda ner den kml-po som du vill ha.
(2) Skapa mappen bildmapp/icons.
(3) Kopiera alla bilder så de finns både i bildmapp och i bildmapp/icons.
(4) Gör bilderna i bildmapp/icons lite mindre. Typ 150px eller liknande.
Så! Nu börjar det väl likna något? När du öppnar det i Google Earth, alltså.[3]
Men du kanske vill lägga till GPX-rutten också? Fördelen är att du då kan spela upp turen --- och bilderna kommer ju med, då även de är valda i Google Earth! (Det är så som fotosafarivideon ovan är gjord.)[4]
För att göra detta, bara öppna GPX-filen i Google Earth, och välj alternativ enligt bilden till vänster! Sen är det bara att spela upp turen!
Fråga gärna om något är oklart!
[] Även om du inte har en Forerunner eller dedikerad GPS modul att använda som GPS data logger, så är det möjligt att du har geotaggade bilder, och kan följa anvisningarna i det här inlägget. Om du tar bilder med din telefon, t ex en Android eller iPhone, så finns det en möjlighet att bilderna är geotaggade, alltså att de har platsinformation.
En annan möjlighet är att du helt enkelt lägger till geotaggarna manuellt! Picasa hjälper dig. Eller GeoTagger.
Notera att det är exakt samma filnamn i huvudmappen trailrunning som i mappen icons. Skiljer det, om än bara med ett tecken, så kommer den avvikande inte att synas som bild. Bilderna under mappen icons kan vara så liten som 150px eller dylikt.
[] (Om du får vanliga gula pins istället för foton på kartan beror det på att ExifTool inte hittade ikon-bilderna i mappen bildmapp/icons (mappen ~/Pictures/trailrunning/icons i exemplet ovan).)
[] Om du undrar vad jag menar med "GPX-rutten" så kanske det tidigare inlägget kan vara upplysande!
'Forerunnern' är en löparklocka. Förutom att den kan hjälpa en under själva träningen så kan man även se på träningen efteråt, såväl puls som rutt.[1] Löprutten går att se för att klockan sparar ner platsinformation genom GPS.
En 'GPS data logger' är något som sparar GPS platsinformation, och inget annat. Dylika är användbara t ex ifall man vill geotagga sina bilder --- alltså spara platsinformation inuti fotografier.
Det finns ett otal olika såna GPS moduler --- men du som redan har (t ex) en Forerunner kan lika bra använda den som något annat!
Tillvägagångssättet för geotaggning med en GPS modul är helt enkelt att (1) ha GPS:en med dig då du tar bilder. Den exakta tiden då bilden togs står inskriven i fotografiets data, en del av Exif-informationen. (2) Väl hemma vid din dator, sparar du som vanligt ner bilderna --- samt rutten som sparats med GPS loggern. (3) Sen gäller det bara att para ihop bild med plats, tack vare tidsstämpeln som finns i såväl bilderna som i rutten.
Tänkte beskriva (2) och (3) lite noggrannare --- vinklat utifrån att använda just en Forerunner som GPS logger. Men värt att nämna angående (1) är ändå att se till att klockan på GPS:en och kameran är synkade! Annars kommer tidsstämplarna inte att stämma överens.
(2): Från klocka till dator. Ladda ner fototuren som vanligt träningspass till Garmin's Training Center.[2] Välj rätt tur, och exportera aktivitet --- välj format GPX![3]
Så. Nu har du en fil med GPS platsinformation samt tidsstämplar för alla platspunkter.
(3): Från GPX till fotografi. Jag tycker det mest bekväma är att använda terminalen. Då gör datorn vad jag säger, som jag säger. Ni som inte är lika bekväma med det, kan testa alternativen nedan.[4]
Om du aldrig prövat Phil Harvey's ExifTool, men pysslar med fotografier och är van att använda terminalen, så kommer du snart att bli väldigt lycklig. ExifTool är nämligen ett alldeles fantastiskt verktyg. Du kan använda det till att utföra allehanda ändringar i Exif-informationen; du kan använda det till att döpa om bilder efter Exif-informationen (tänk: döpa om hundratals bilder efter skapelsedatum på några sekunder); du kan använda det till att timeshifta bilderna --- alltså justera tidsstämpeln på bilderna hitåt eller ditåt, t o m olika justeringar beroende på kameramodell eller vad som helst för information som sparats i Exif. Och så kan du geotagga bilder utgående från (t ex) en GPX-fil. Vilket är vad vi ska göra nu. I ett senare blogginlägg kommer jag visa hur du använder ExifTool och dina geotaggade bilder för att skapa en Google Earth KML-fil med bilderna utplacerade på en karta.
Öppna upp terminalen och ange följande kommando:
exiftool -geotag fotorunda.gpx *.jpg
Här förutsätts att (i) GPX-filen heter "fotorunda.gpx" och finns i mappen varifrån du kör ExifTool, samt att (ii) även bilder finns i samma mapp och (iii) alla slutar på filändelsen "jpg" (med små bokstäver). Ifall du har filerna på olika ställen eller dylikt så ändrar du kommandot efter det. T ex så här:
Warning: Time is too far before track in File:Geotime (ValueConvInv)
så betyder det att tidsstämplarna i GPX och bilder inte stämmer. Du kan då justera tiden med exiftool variabeln "-geosync".[5] T ex så här, för att justera fem minuter och tjugo sekunder bakåt:
exiftool -geotime fil.gpx -geosync=-5:20 *.jpg
Om du däremot inte fick ett felmeddelande, utan bara information om att x antal filer är uppdaterade, så betyder det att bilderna nu geotaggats! De har en GPS-platsstämpel. Kontrollera detta med t ex ExifTool:
exiftool *.jpg | grep GPS
"Jaha. Så jag har geotaggade foton. Och nu då?" En bra fråga! Jag tänkte besvara det med ett annat blogginlägg, lite senare! I det kommer jag visa hur du använder din GPX fil och dina geotaggade bilder för att spela upp fotorundan i Google Earth.
Under tiden kan du t ex ladda upp dina bilder till Flickr och se hur den automatiskt hittar var bilderna är tagna. Eller varför inte lägga upp något på Panoramio, så andra Google Earth användare kan beskåda dina konstverk!
Om du inte har varken Forerunner eller annan GPS modul, och inte har något sätt att få en GPX-fil, men ändå vill geotagga dina bilder, så går det bra att göra det manuellt! Det blir bara lite mer omständigt --- ju värre desto fler bilder du vill spara platsinformation i. Men du kan göra det. Picasa hjälper dig. Eller GeoTagger.
[] Den vana besökaren här har redan sett oändligt många exempel. Om du inte gjort det, eller vill se dem igen, kolla under kategori "löpning".
[] Här går det faktiskt att ta en genväg också. Punkt (2) sparar träningen i TC och sen exporterar det till GPX-format. Med programmet GPSBabel kan du dock ta en genväg, och prata direkt med klockan för att spara träningen som GPX. En annan fördel med GPSBabel är att det även fungerar i Linux. Vilket Training Center dessvärre inte gör.
[] De senaste versionerna av TC kan även öppna träningen i Google Earth, och alltså spara det som KML, men de här varianterna av KML har inte varit kompatibla med ExifTool --- programmet som kommer att användas i punkt (3). KML kan vara uppbyggda på många olika sätt, och ExifTool vill gärna ha det på ett visst sätt. För att undvika dylika krångel rekommenderar jag att använda GPX. Det har fungerat felfritt för mig varje gång!
[] GUI-alternativ för att geotagga bilderna: Om du har Windows kan du testa ExiftoolGUI. Ett annat program som rekommenderats varmt runtom nätet, är gpicsync. Gpicsync finns tillgängligt för såväl Windows som OSX och Linux. Dessvärre fungerar inte den nuvarande versionen med OSX 10.6/Snow Leopard, så kör du med det får du ge dig till tåls --- eller ge dig i kast med terminalen! Eller hitta andra alternativ.
halkskydd. Såna där pluppar där under foten, ni vet?
