Jami Masjid

Ännu är jag inte helt klar med rundturerna kring Delhi!

Ytterligare ett ställe där, var Jami Masjid. Det är Indiens viktigaste, och största, moské.

Tyvärr kunde vi bara ta med begränsat antal kameror, så vi fick samsas om bilderna de kamerorna som kom in tog. Alla i inlägget är av Fatima.

Där var ett väldigt högt torn man fick klättra upp i. På bilden syns vattnet som var i mitten av byggnaden och ena ingångsporten. I bakgrunden skymtar "the Red Fort".

Häng med om du vågar!

Not for the faint of heart:

(Eller ja, jag överdrev nog lite nu. Den där turen var väldigt lugn jämfört med vad andra har kunnat vara.)

Vävare

Kanske var det redan under dag ett, som en yngre man kom och pratade med mig. Mest bara hälsade, första gången.

Andra gången berättade han om att han jobbade i en affär och undrade om jag ville komma och kika. Avfärdade det som ytterligare "reklam." (Man får ju tänka på det som så, att de, då de kommer och ropar och hojtar och lockar, bara gör reklam. Att det är deras marknadsföring; istället för i tidningar och liknande.)

Tredje gången berättade han att han hjälpt tidigare grupper från Karlstad med diverse. Passfoton med mera. Han berättade även att de kommit och tittat till hans affär; men inte bara sett på affären, utan även på när de väver tygen. Han undrade igen om jag hade tid; dels var jag fortfarande inte säker på honom, dels hade jag faktiskt inte tid.

Flera gånger stötte jag på honom igen, och han undrade om jag hade tid. Oftast hade jag faktiskt inte tid på riktigt. :-) Men så kom han igen en dag, och jag tänkte att Okej då. Jag har faktiskt tid, och han verkade vara okej.

Så jag följde med. Intressant! Lärde mig igen några fraser hindi -- Ap ke nam e he? (Ingen aning om hur det stavas, men så låter det); det vill säga: Vad heter du? Och Mera nam Kristian (Igen, så låter det; ingen aning om stavning); det vill säga: Jag heter Kristian.

Han lärde mig även känna skillnad på silke och syntet.

Nej, jag behövde inte köpa någonting. Det var helt okej att bara titta första gången.

Mannen på bilden väver en sari; en liten sådan, med mönster i guld. Om jag förstod det rätt, skulle det räcka två veckor eller dylikt att göra den klar. Själva mönstret "finns" i högarna av (vad som liknar) papp med hål i, som syns precis ovanför hans huvud.

On the catwalk...

Nae, jag tror inte att modellyrket är för mig. ;-)

Här ser ni i alla fall den nya uppsättningen kläder från skräddaren.

God morgon, Ganga-ji!

Bara en liten observation, från en morgon då jag åt morgonmål ute.

En man steg upp, steg ut ur sitt hus för första gången på morgonen. Då han promenerade iväg, gick han över trappan ner till Ganges, och hade alltså möjlighet att se Ganga-ji. Mitt i steget sneglade han över, mot Ganga-ji, mumlade en hälsning, nickade lätt, och lade handen över hjärtat. Ett ögonblick som snabbt var över, och han fortsatte sin promenad.

Det är scener som denna som vore omöjliga att uppleva annanstans än på plats.

Andra bloggare på resan

Jag är ju inte ensam ifrån gruppen på etern; här hittar du Malins, Fatimas, och Stinas vinkel på resan.

Yogi Ramdevs födelsedag

Plötsligt började det strömma allt mer skolbarn, och barn i allmänhet, till området kring hotellet. (Det i Delhi.) Kvällarna innan hade scener (scener man står på alltså) burits in med pompa och ståt, inklusive mycket trumljud. Nu kunde vi se vartåt det hela var på väg: fest. Något närmast karnival-liknande.

Så mycket hände, så mycket olika saker, och på så många olika ställen -- och allt var så nytt -- att det var svårt att greppa helheten. Eller ens delar. Men vad som var uppenbart, var att barnen var i fokus. (Som de tenderar att vara i många riter -- tänk bara på, exempelvis, julen.)

Scenerna som burits in var "befolkade" av skolklasser. På "vagnarna" i tåget med gudar som åkte längs med gatorna, var det fullt med barn. Och de flesta av gudarna var, även de, barn. Vidare delades det ut vatten åt barnen -- men bara åt dem. Det delades ut sötsaker åt barnen -- men bara åt barnen.


På bilden nedan delar mannen ut sötsaker till alla barn som ville ha. (Kvinnan på bilden bär på ett spädbarn.)Det var hela tiden (högljudd) musik, men inga vuxna så mycket som stampade takten. Jag såg inga barn dans, men väl unga tonårspojkar.

Bilden nedan är en av mina favoritbilder.

I tåget fanns även såväl elefanter som kameler.

Taj Mahal (2)

Lite levande bild från Taj Mahal.
Skulle gärna ha filmat ännu mer, men det var bara tillåtet att filma från en kort plattform efter ingången. Därefter var man tvungen att lämna videokameran ifrån sig, för att få gå längre in.

En bit av väg mellan Delhi och Agra

Här får ni se en bit småstad på vägen mellan Delhi och Agra. På slutet lite landsbygd. Och så ett litet... vitt avbrott, eller kanske in-brott?, där emellan. ;-)

Sikh Gurudvar

Ett av templen vi besökte i Delhi var Sikh Gurudvar -- religionen är sikhismen, och Gurudvar betyder ungefär Guds hem; eller där-var-Gud-är/finns/bor. (The abode of God.) Deras absolut viktigaste text är Adi Granth Sahib, en bok som faktiskt behandlas som en riktig person; så viktig är den för dem. (`Sahib' är en titel för respekt, typ engelska `sir'; och, liksom `sir', en titel som bara används för personer.) Boken ses som en guru, en lärare. Den finns i varje Gurudvar -- läs: i varje Sikh-tempel. Man har ett särskilt rum vart man för den över natten, med mera.

Då man kommer in i templet, går man runt boken -- som finns i mitten av rummet. Man sätter sig ner, och lyssnar till musiken som alltid! spelar. Musik med text från Adi Granth Sahib. Man stiger upp när man lyssnat klart, och fortsätter rundvandringen, och går ut. Därefter mottar man en gåva, en välsignelse: en sötsak. (Smakade lite som söt gröt.)

Till templet hör även en bassäng -- det finns många skäl till detta: varför just vatten vid ett tempel; men jag ska inte gå in på detta. En påle: tänk på det som en flaggstång, men kan även jämföras vid `mittens minaret' som nämndes i ett inlägg nedan. Ett centrum av världen.

Vidare finns det -- i varje Sikh Gurudvar världen över, i alla sikh-tempel -- gratis mat, för vem som helst. Inte bara för sikher, utan för alla som kommer, alla som vill ha. (Därför kan man hitta många avdankade hippies vid Sikh Gurudvaras. ;-) )

Avstånd från Varanasi

Enligt Distance Calculator är det 6461,3km från Karlstad till Varanasi; från Karis till Varanasi är det 5907,8km.

Bara så ni vet.

Resor (delhi-agra-delhi; delhi-benares)

Mellan tiden då vi kom till Delhi och kom fram till Benares reste vi en hel del.

Allra längst kändes utan tvekan bilfärden till Agra: omkring fem timmar i den här bilen; tre pers per säte. Som tur var fanns det air condition i bilen, annars hade det nog varit olidligt. Nu var det bara en pina.

Det var för övrigt med samma bil vi körde runt med i Delhi också. Chauffören var en pärla! Nämnas kan exempelvis, att just efter färden (till och) från Agra, så glömdes det en iPod i bilen. Vi skulle inte åka något mer med honom, då vi dagen därpå skulle hoppa på tåget till Benares. Men vi hann inte ens ringa åt honom! Trots att han bodde ungefär en timmes väg ifrån vårt hotell, så hade han varit där halv sju på morgonen, före vi ens vaknat, och lämnat iPodden i receptionen!

Om resan till och från Agra var en pina, så förväntade vi oss något liknande av resan till Benares. Sist Henrik, veteranen i gänget -- åker till Indien via Karlstad för tredje gången! --, hade åkt samma sträcka hade det tagit tjugo timmar. Men!, vi var framme redan efter ynka tretton! Det serverades mat, chai, kaffe, andra drycker -- med mera -- på tåget, så det rådde absolut ingen nöd. Största delen av tiden sov vi, men lite tid fördrevs på annat sätt också.

En tid efter att bilden togs, släcktes lamporna. --Som tur var, hade vi med oss våra pannlampor! De gör verkligen sitt, här! Bäddlampor har jag inte sett här; det är lampor i taket som gäller. Vill man läsa en bok till en liten lampa på kvällen i sängen, är det pannlampan som gäller. :-D Tack familjen Moberg! Tänk, redan ett år eller så i förväg. ;-)

Rajghat Gandhi Samadhi (2)

Ännu en video; kanske den kan delge lite mer av den harmoni stället -- som nämndes i ett tidigare inlägg -- ingav, den oas den var -- inte minst kändes det så, då vi kom dit direkt från Delhis trafik...

Sikandra (2)

Lovade ju (i inlägget nedan) att jag skulle lägga upp lite mer bilder av Sikandra, så ni även kunde se något av trädgården. Varsågoda! En video med på köpet! ;-)

Först, lite bilder på ingångsporten. Enorm, bara den!

Sen, lite bilder inifrån. (Mellan ingångsporten och själva huvudbyggnaden, var hans grav är.)

Jantar Mantar (2)

Precis då vi kommit in genom portarna till Jantar Mantar -- se inlägget nedan -- så öste det ner. Och när det öser ner här, så öser det; å andra sidan är det slut på öset rätt snart. Vi tog skydd i några dörr-öppningar.

Ganga Mahal

Nu ska ni få se lite hur vi bor här!

Först, lite av utsikten.
Jajamen, vi bor verkligen precis vid Ganges strand.

Så här ser taket ut. Hit kan vi gå och sola, om vi så ville. Men ingen har nog ens tänkt tanken ännu; det är snarare flykt från solen som gäller. Vad som syns "inne i fyrkanten" i den nedre bilden, är den andra våningen av huset: vår våning. Mer bilder därifran senare. Man ser även rakt ner till bottenvåningen; även mer om det senare.
Och till sist, två bilder inifrån, från "allrummet." Ingången till allrummet är till vänster på bilden ovan (den med fyrkanten man ser ner i). I direkt anknytning till allrummet -- dörrarna till rummen är i allrummet -- bor tre av oss. Vi andra bor "kring balkongen", så att säga, som även syns på bilden ovan.

Taj Mahal

Ja, Taj Mahal behöver väl knappast någon vidare introduktion. Ni känner alla till storyn: frun dog, Shah Jahan var ledsen, och byggde ett gravmonument utan dess like -- även om Sikandra inte är långt undan, varken geografiskt sett eller på annat vis; tycker jag.


Om jag minns rätt, betyder "Taj" krona, och (det här är jag säker på) "Mahal" palats. Även här, liksom i Sikandra, finns det en stor och fin park. Men parken i Sikandra var nog ack så mycket finare. Medan själva byggnaden Taj Mahal är... ja, vacker räcker inte riktigt till.

Trodde att dess berömdhet skulle leda till att jag blev besviken på verkligheten, men det fanns ju ingen risk for det. Blicken vilade verkligen på the Taj.

Perspektiv är något de jobbat mycket med då de byggt det. Bokstäverna som dekorerar byggnaden är "egentligen" smalare nertill och tjockare upptill, men när man ser det nerifrån, från marken, så verkar det som om de var jämntjocka uppe och nere. En slags optisk illusion alltså. Detta gäller även för annan dekoration. (Perspektiv-grejen.)

Vidare var Shah Jahan en av de första som använde sig av "semi-precious jewels" som material för dekoration. För att göra detta, karvade de först bort marmor; karvade till inlägget; och till sist la till det -- som synes i närbilden till vänster. Blomman är mycket, mycket liten. Liknande dekorationer finns kring, exempelvis, porten nedan. (Syns exempelvis i övre högra hörnet av ingången. )

Visst är det tydligt på den här bilden, att det är något som saknas? Ensamt, eller hur...

Det är du, Linda, som borde vara med på bilden! Nu är det bara jag, och Taj... :-(



Avslutar med en "översiktsvy," var även något av parken syns. Den torde bli tillräckligt stor så någonting syns, bara man klickar på den. (Det samma gäller ju för övrigt alla bilder här: man ser större versioner av dem bara man klickar på dem...)

Ormtjusare

Första dagen i Delhi; efter första middagen. Vi väntade på att alla skulle bli färdiga, och under tiden tittade vi oss omkring. Stina ville titta lite närmare på ormtjusaren, och jag följde med.

"Sitt här," pekade han. Och så pekade han på ena ormen, "Den är snäll." Så lyfte han på ett lock och plockade upp en orm till, "Den här är också snäll," sa han. Jag nickade åt uttalandet. Han kastade då ormen kring halsen; enligt de andra virade den sig kring halsen två gånger, och började sen dansa lite. 200Rs ville han ha för det. Det fick han inte, men något ändå. :-)

Sikandra

Akbar var en av de tidiga muslimska härskarna i Indien (möjligtvis den tredje i ordningen; minns inte säkert). Det finns inte bara trevliga, "barnsäkra" saker att berätta om honom, men det han är bäst ihågkommen för -- och vad som kanske är trevligare att fokusera på också --, är vad han gjorde för konsten och 'vetenskaperna' (jag räknar med de humanistiska ämnena hit också, nu! ;-) )

Han hade tre fruar: en kristen; en muslim; en hindu. I sin kejsarstad -- Fatehpur Sikri; mer om den senare! Eller ja, bilder i alla fall -- byggde han tempel åt varje fru, var hon kunde praktisera sin tro. Han startade även sin egen religion, sin egen tro, som var en ihopblandning av andra religioner. Akbar ville helt enkelt att de olika religionerna skulle gå samman, eller kunna samsas, och gjorde sitt bästa att föregå med gott exempel.

Hans grav, Sikandra, är byggt med (det muslimska) paradiset som förebild. Parken finns fortfarande -- och är en av två saker jag minns bäst från Sikandra -- komplett med en hel del djur. Det andra som verkligen satt sig i minnet, var den otroliga akustiken inne i gravkammaren.

(Nedan syns ingången till gravkammaren. På bilden ovan syns ingången till själva grav-komplexet Sikandra. Mer bilder kommer senare, hoppas jag. Som synes (på bristen av vissa bokstäver) sitter jag inte vid min egen dator nu, och har inte alla bilder med mig...)

Jag jag jag jag jag

Eller ja, bara två stycken jag är det ju.

Nu bröt jag den kronologiska kedjan jag hade på gång, men kände för att säga Hej. :-)

Det här är jag, i Karlstad, dagen före avfärd --- eller är det t o m på själva dagen. (Det är det nog! Men klippningen skedde kvällen innan.)

Det ska erkännas att både jag och Linda, som höll i rak-apparaten, var rätt oroliga över hur det skulle bli. (Kanske särskilt du, Linda. ;-) ) Men, det blev ju riktigt bra, tycker jag. Och det är verkligen, verkligen skönt att ha det snaggat, här.

Jantar Mantar

Jantar Mantar var ett verkligt spännande ställe. Det är ett slags observatorium. Jag vet inte riktigt vad allt man kunde observera där, men mycket. Bland annat tid. Stället kan kanske ses som något liknande som våra västerländska "atom-klockor" --- klockor som ska gå väldigt, väldigt exakt. På sätt och vis skapar de ju vår tid. Befäster, åtminstone. Detta är vår tid. Det här kan (bland annat!) ses som något analogt till det.

Nedanstående byggnad (den första av bilderna nedan) mäter höjden (från
marken) av ett objekt i luften. Den kan alltså mäta i princip vad som helst som är i luften, men bäst lämpad är den (tydligen) för mätandet av höjden till solen.

Rajghat Gandhi Samadhi

Gandhis begravningsplats. Ett verkligt fridfullt ställe. Lugn musik spelades hela tiden. Man hörde inte trafiken, som ändå inte var långt därifrån.

Det var väldigt tydligt hur viktigt Gandhi var för indierna själva. Många kom dit under tiden vi var där, och alla ville ha foton tagna på sig själva där. Några frågade t o m oss om vi kunde ta bilder på dem. Och det syntes i deras ansikten, att de på något sett fick del av en frid, kanske t o m lycka, av att vara där.

Gate of India

Stort monument kommemorerande de som dog i Första världskriget samt i Afgankriget. Det syns inte på långt håll, men hela byggnaden är täckt med namnen på just de ovan nämnda. Som en intressant parentes kan nämnas, att vi även såg namnen på hästar som avlidit.

Qutb Minar

Kärt barn har många namn: Kutab Minar, Qutb Minar, Qutub Minar. I varje fall handlar det om "Axis Minaret". Mittens minaret. Centrum av universum. (Läsare av Eliade, m fl, känner igen vad jag menar. ;-) )


Nej, vi hade inte fått våra indiska kläder ännu vid det här laget. :-)

Skickade en länk om Qutb Minar i någon av de första inläggen. Intresserade kan bläddra ner och följa den för mer information!

En avkastad fis!

Jag gick hem ensam över Ghatten, framför mig gick en sannyasin.[1] Var kanske en knapp meter bakom honom. Och mitt i gången fiser han, högljutt och länge, utan att verka notera det överhuvudtaget.

Inget särskilt, att berätta så här, kanske; men det var ett roligt ögonblick för mig.

[1] För en längre beskrivning, se länken ovan. Sammanfattningsvis: en person som har övergivit allt materiellt, för att uppnå moksh -- befrielse ifrån samsara (kretsloppet av återfödelse). Och det finns rätt många sadhus (typ samma sak som sannyasin) här, i o m att man automatiskt uppnår moksh bara genom att dö här i Varanasi.

I made it (2)

Vi trodde att tåg-resan från Delhi till Banaras skulle ta tjugo timmar. Det gjorde det inte, märkte vi under resans gång. Efter ynka 13 timmar anlände vi i Banaras; idag-morse klockan åtta.

Har sopat, svabbat, möblerat om och packat upp allting men ännu inte stuvat in alltihop.

Vi har en verkligt fin utsikt över Ganges -- bilder kommer senare, oroa er inte! ;-)

I made it!

Ni får ursäkta bristen på prickar och ringar på bokstäver. [EDIT: Lagt till prickar och ringar på alla Indien-inlägg vid ett senare tillfälle.] Sitter som bäst på ett internet-café i Delhi, fem minuter ifrån hotellet vi bor på.

Viktigaste först: jag hade min första Indien-vessa-erfarenhet idag. Inte illa. (Obs! Bytte hand jag har förlovningsringen på. ;) )

Eftersom jag sitter här på caféet, så har jag inte tid eller lust att gå in på vad allt jag varit med om hittills. Men låtom oss säga så här: hiskeligt mycket. Kommer att berätta mer, lovar! Och ha bilder med!

Det mesta - tror t o m allt - av vad som nämndes i det tidigare inlägget har avverkats!

Imorgon, sex-tiden (lokal tid, givetvis), hoppar vi på tåget från Delhi till Varanasi. Färden (tågresan alltså; det är fem minuter att gå till stationen) beräknas ta tjugo timmar. Inte illa, det. Vi ska ha vagn med air condition, och sådan vagn att bara resenärer som på förhand har beställt biljetter tillåts ombord. Borde minska risken for stöld något. Har även med typ cykelkedjelås, som jag kan haka fast väskorna till sängen med. Vidare är vi ju sex st -- plus Om-ji --, så det känns rätt tryggt.

Framme i övermorgon alltså -- kanske vi hörs mer redan då.

De första dagarna i Indien: som det är planerat

Vi kommer inte att bege oss direkt till Varanasi/Benares, utan går och ser på saker och ting såväl i Delhi som en bit utanför.

9-10 sept: Delhi, då vi bland annat kommer att se på Qutab Minar, Jantar Mantar, Jama Masjid, med mera.

11-12 sept: vi vågar oss utanför Delhi, och åker till Sikandra, ser på Taj Mahal och Fatehpur Sikri. Vid slutet av den 12:e åker vi tillbaka till Delhi.

13-14 sept: reser från Delhi till Varansi med tåg.

Avfärden närmar sig!

Klockan är nu lite före sex, svensk tid. Kvart över tolv, alltså om drygt sex timmar, går första anslutningen: buss från Karlstad (direkt) till Arlanda.

8.40 går flyget från Arlanda, landar i Helsingfors 10.35

Efter en härlig, om än kort och geografiskt inskränkt, vistelse i Finland, flyger vi vidare kl 14.15, och landar i Delhi kl 23.45. (Tidsskillnaden mellan Finland och Indien är ca tre timmar. Varierar dock, eftersom Indien är så pass stort till ytan.)

I Delhi tar Om-ji (hoppeligen) emot oss. Vi tar in på (det redan bokade) hotellet -- och sover mycket, mycket gott. ;-)

MFS-kursen avklarad

Ännu ett Göteborgs-uppvaknande, men denna gång på hotell.

Kursen avklarad; nu är det "mini-semester". Linda kom hit igår-kväll; vi träffade Alma & Manne, och åt sedan gott! Sov minst lika bra. Men nu är det väl ändå höjdpunkten nästa: hotell-morgonmål! Sen har vi dagen på oss att gå omkring och kika på Göteborg.

Kursen var okej. Inte nödvändig -- så mycket har vi reda fått med oss, i och med att vi, d.v.s. `Indien-gruppen' träffats sedan tidigt i våras, inte minst tack vare att vår handledare vid Karlstad universitet har en så gedigen erfarenhet & kunskap om Indien i allmänhet, men i synnerhet Varanasi. Han började väl forska där för en sisådär 30 år sedan, och har återvänt dit med jämna mellanrum. Hans doktorsavhandling, The Children of Assi, handlade om just någonting i Varanasi, och så vidare. ("Assi" är s.a.s. stadsdelen var vi kommer att bo.)

Men visst var det några bra tips vi fick, också! Det bästa var nog ändå att vi pratade mycket om både det att det snart bär iväg, och om våra projekt i synnerhet.

Den största (även den enda, om jag ska vara ärlig) aha-upplevelsen, var hur mycket vi får serverat gratis på silverfat, vi som åker från Karlstad till Ganga Mahal. Vi har ju redan boende fixat, för hela vistelsen där nere; vi har handledare vi kan lita på -- flera stycken!; vi kommer att läsa språket; det finns tolkar/assistenter där nere, som har arbetat med studenter från Karlstad tidigare; det finns redan ett kontaktnät vi kan ha som utgångspunkt; vi kommer att få föreläsningar om Varanasi, i Varanasi, av professorer från Benares Hindu University (mer om "Benares" senare ;-) ); med mera, mer mera! ---Detta har de andra inte! De allra, allra flesta har absolut ingenting annat än en projektbeskrivning, förhoppningar, och ett namn, då de åker dit. De vet inte var de ska bo; de är inte säkra på hur de ska gå tillväga; det är mer troligt att det inte kommer att gå bra med sin handledare, att de inte kan lita på honom, än tvärtom. Läste i en reseberättelse om en som bara åkt till Delhi -- alltså bara tagit tåget dit --, utan att veta någonting mera alls. Han hade ett namn, och en rubrik på sin uppsats, men det var allt! Detta, att de bara vågar åka iväg så där, tyckte jag var mycket imponerande.